…
Ännu har världen inte gått under. Det beror ju på vad man menar med det uttrycket också? Även om världen, som vi känner till dem, naturligtvis KAN gå under helt och hållet, antingen att allt eller det mesta av liv på jorden, utplånas, eller att människan som den dominanta arten på jorden kapitulerar. Det är så klart möjligt. Men inte vad jag oroar mig för. Däremot en global ekonomisk krasch, med oanade konsekvenser när JAG använder uttrycket ” världen går under” är mer närvarande i mitt sinne
Hur som helst, om det sker, är det inte mycket jag kan göra för att förhindra det. Några katastrofscenarion florerar i mitt huvud. Det värsta innebär att jag blir av med hem och inkomst, och får ge mig av till skogs eller nåt i den stilen i händelse av krig . Då vete tusan , man överlever länge i köldgrader? Alla kattvideoälskande, dekalpositivister, resonerar så klart att eftersom världen inte gått under ännu, så kommer den inte göra det nu eller sedan heller. Samt, tänker de nog, att om det bara tänker positivt, så kommer inget hemskt hända även när det hemska händer. Det har funkat hittills i deras liv, och därför kan de bara dra den enda slutsatsen. Kan inte och vill inte se om det kommer en fara som riskerar utplåna dem/ oss. Så de vänder faran ryggen och litar fullt ut på sina bödlar. Vi är olika. Att min tillit blev allvarligt skadad under hela min uppväxt, gagnar mig nu som Tomas tvivlaren, för att upptäcka och ifrågasätta auktoriteter och deras dystopiska agenda.
När jag läser Peter Söderlinds bok, ”sjunktimmer” som handlar om återvändande till Ådalen och uppstartande av ett whiskeydestilleri, Peter som återvände från Göteborg. Då kommer jag att tänka på min far. Peter skriver lite väl melankoliskt, men gillar ändå boken. Något gör ont i mig när han talar och skriver om sin fru och sin dotter. När jag är ärlig mot mig själv, så vet jag att jag önskar mig att jag haft en egen familj. Jag tror inte det är möjligt dock. Jag tror att jag likt Frodo Baggins i sagan om ringen, som blev huggen av Witch-king of Angmars svärd, var på såren från det livet ut. Men jag hade så gärna velat vara Sam, Samwise Gamgi, som i slutet var filmen, möttes av sin dotter, som kom springande, små honom, och i dörren stod hans fru Rosa. Av alla hjältar och karaktären i sagan om ringen, hade jag velat vara Samwise Gamgi, familjefadern till slut that was my hero.
Jag tänker på pappa ibland, och saknar honom. 2007 gick han bort, 67 år ung. Morsan enligt uppgift några år efter detta. Vad gäller far tror jag det var en propp i hjärnan eller hjärtat. Bror sa ”åderförkalkad”, som dödsorsak. För mig betyder det något annat . Men pappa var min familj, en hur ofta han var onykter och full, när vi pratade vid via telefon. Men hur många gånger hans svek sina löften, vilket hände relativt ofta under min uppväxt. Något mindre ofta i vuxen ålder. Men han var i vuxen ålder, den som ville vara min familj, min far, min vän. Han fanns ändå där emellanåt, mellan svek och frånvaro , han ville tillbringa tid. Bröderna är vid liv, N och D, men de finns inte i mitt liv. Har egentligen aldrig gjort. Som personer saknar jag dem inte alls, N tycker jag inte är en schysst snubbe helt enkelt. Och D känner jag inte alls. Jag saknar att ha bröder men inte dom människorna.
Snart 40 år som vuxen singel med några korta avbrott. Vanan gör sitt. Jag har ingen kunskap i relationer av samboformat. Allt jag fick lära mig var hur en dysfunktionell familj betedde sig. Allt jag fick lära mig, vare svek, hat, sorg och övergivenhet. Jag skulle inte ha en aning om hur jag skulle kunna fungera i en kärleksrelation, i en vardag, i en familj. Och ändå är det vad jag i hela mitt liv önskat mig mest av allt. Att få vara man till en kvinna och far till ett eller två barn. Tänk så livet far fram med oss?
Jag lever så att säga bland mina flyttkartonger ännu. Och snuvan hänger kvar fast jag torkar golv dammar och vädrar varje dag. Jag tycker jag gör det bra. Emellanåt kämpar jag på ett hårt. Härom dagen, flyttade jag själv med hjälp av min cykelkärra förrådsmöbler och ett överfullt förråd till nya adressens förråd under 5 timmar. Sedan var jag fullständigt utpumpad och vänsterknäet tog stryk. Åldern!
Jag tror att leder och sånt får mer illa när jag får korta muskler till följd av att jag inte stretchar tillräckligt ofta. Jag ringde en av de som jag då och då hjälper med olika saker för att höra om en bil skulle kunna hjälpa mig lite. Men den personen kunde inte. Då tänkte jag att jag gör det själv och struntar i att ringa dem. Så som jag oftast gör.
Ibland är jag ute och reser om kvällarna, via Google earth, man kan komma ner på street view i de delar av världen som är kraftigt bebodd och trafikerad. Men jag gillar bäst att hitta någon avsides plats. Ibland kommer människor med på bild, deras ansikten blir automatiskt blurrade. Jag kan tycka det är synd, men i denna övervakningsvärld av tyrannisk kontroll av människor, är det märkligt hur det inte kan få synas på bild på Google earth, medan ett globalt kamerasystem, med ansiktsigenkänning och digitalt ID håller på att försöka genomföras utan att vi folket blivit tillfrågade. Kärnan i den frågan är att VI inte ska få se, medan DOM ska se allt, dom som i de icke demokratiskt valda västvärlds”ledare” som inför diktatur… utan att majoriteten lyfter på ett ögonbryn över det. Jag kan t ex inte ta ett foto, var som helst på offentlig plats utan att folk känner att deras integritet är kränkt, men samma människor godtar passivt total övervakning av deras liv från globala despoter. Vilket liv hörrni!?
Men idag var jag en sväng till Nigeria, Och en sväng till Kongo, och till sist damp jag ner i Moskva. Och där satt en blurrad äldre man med munkfrisyr, på en kanalbåt i Moskvafloden, och tittade ut mot Moskvaflodens ”strand”. Jag kan i såna ögonblick undra vem han är, och vad han tänker? Likaså kvinnan som gick med sina matvaror på huvudet i Nigeria, i en allt annan än idyllisk paradis-badstrand ? Ett industriområde. Och i Ekvatorialguinea fanns en kort sandstrands-sträcka utan folk, bara spåren i sanden, efter bilen som fotade åt Google. Men vem satt och körde? Fick han betalt? Var han fattig i plånbok, och rik i själen ? Lever han idag?
Slutar Google-resan, går upp och snyter bort mer slipdamm, som aldrig verkar ta slut, när jag inser att det blir nog inge mer sömn den här natten. Tar en öl på morgonen, alkoholfri. Släcker törsten bra. Sedan en tallrik fil o Müsli. Det är söndag, och ännu har världen inte gått under. Det beror ju på vad man menar med det uttr……..