…
Allt detta med konflikter och konfliktlösning går att reflektera kring ända ner på person och relationsnivå…och bör reflekteras kring. Konflikträdd? Till viken grad och till vilket pris? Det är potentiellt pris för själva konflikten, men alltid ett pris för att inte ta konflikten, för åtminstone ena parten.
Nyligt fick jag kritik för att lägga ut en tecknad satirisk bild på ett nazikors som visade EU-emblemet ovanför ytan, men korset i sin helhet under ytan. Det tycktes att jag gått för långt med att antyda liknelserna med EU som bevisligen och helt öppet försöker bli en Europeisk stat med centralstyrd makt, med icke demokratiskt valda makthavare, vilket det redan är. Ursula von der Leyen är bara det tydliga exemplet på det, men hela apparaturen hela systemet är korrupt och omöjligt att genomföra demokratiskt. Ju större landyta… desto mer odemokratiskt, är min hypotes. Till en början lät man mig inte veta på vilket sätt jag gått för långt i mina antydningar med den satiriska bilden. Det presenterades inte motargument, med tillhörande försök att stärka hållningen att det inte var på det viset att EU har blivit, och kanske alltid haft för avsikt att bli det fjärde riket if you will. Utan jag hade bara ”gått för långt”, vilket fick uppbackning av ytterligare en släkting, även den utan bredare förklaring till varför jag skulle ha gått för långt. Till slut fick jag ett what-aboutistiskt ”argument” att jag inte var villig att fördöma Israels folkmord på Palestinier. Jag svarade att jag inte var så insatt i den konflikten, och jag försöker att inte kasta mig in i diskussioner och hävda en massa saker jag inte har tillräcklig kunskap om, eller satt mig in i.
Nu har jag fått liiite mer information, via intervju med Prof. John Mearsheimer, en amerikansk professor i statsvetenskap vid University of Chicago. Intervjuad av Jasmin Kosubek, tysk frilansreporter, skulle jag kalla henne, med en Youtube-kanal på 184.000 prenumeranter. Och jag börjar forma en uppfattning. Att ett folkmord pågår gentemot Palestinierna, har jag i dagsläget ingen information som motstrider. Dvs min uppfattning är att ett folkmord pågår där. Det var nog min uppfattning redan då, men jag kan inte kunna allt, kan inte veta allt, kan inte ha rätt i allt, därför försöker jag lära mig genom ÖPPEN debatt, utan censurering. Och tar det därifrån. Jag har fortfarande inte riktigt fått det klart för mig hur mitt ställningstagande MOT Europeiskt diktatur i form av staten EMU, skulle på något visa vara ett stöd FÖR folkmordet på Palestinier? Jag misstänker att det inte föreligger någon större iver att klarlägga det från de upprörda släktingarna, vars invändningar varit fullkomligt legitima om man tycker att icke demokratisk tillsatta ledare och centralisering inte är ett problem, för låt oss säga förhindrande av t ex folkmord.
En mycket intressant intervju var det. John, har läst om och följt många konflikter, och de geopolitiska spänningarna och hoten genom modern historia. Det blev extra intressant när hon, en mycket duktig och till synes förberedd intervjuare hamnade på defensiven, inte utifrån vem som har rätt eller fel, utan från synvinkeln hur vi anpassar våra synpunkter utifrån vad vi är rädda att bli utsatta för. Vilket oxå i högsta grad går att reflektera kring i våra vardagliga konflikter, små och stora. Vad riskerar vi via konflikt, är den del som de flesta svenskar per automatik reflekterar över, men väldigt få skulle jag säga, kontemplera över vad de riskerar genom att inte konfrontera eventuella orättvisor, maktförtryck, genom att inte ifrågasätta när vi på ett individuellt plan blir globalt censurerade och tystade av den icke demokratiskt valda makten som vill centralisera makten än mer. Min uppfattning är att de allra flesta, åtminstone svenskar, som de facto är ett privilegierat, men fredsskadat folk, i det närmaste undviker konflikt, tills dess att bödelns yxa redan är på väg mot den egna nacken. Svensken, och många andra I-länders medborgare, som levt i en trygg bubbla i hela sina liv, utan krig, utan ondska av den kalibern som är omöjlig för oss att föreställa sig, men hela tiden varit vardagsmat i stora delar av världen.
Allt annat än den tryggheten är så overklig för oss, att vilket hot som än hotar Sverige, svenskarna och världen, så kommer man landa i att staten vill oss gott, ”vetenskapsmännen” vill oss gott, pressen talar sanning och att vi bar behöver luta oss tillbaka och bistå som försökskaniner i ett globalt medicinskt experiment, som staten, media, och ”vetenskapsmännen” garanterar är effektivt och säkert. Inte ens när sanningen kommer fram om hur Pfizer, ett av de psykopatiska vaccinföretagen gömmer forskningsresultat kring vaccinen, och yrkar på att de inte ska lämnas ut för granskning på över 70 år. Och att alla vaccinföretag krävt och fått igenom av regeringar att de inte blir skadeståndsskyldiga vid fall av död eller sjukdom till följd av vaccineringen. Inte ens då, ser svensken att bödelns yxa svingas, utan ställer sig istället på bödels sida, och försvarar denne. Så priset för att inte ta konflikt, kan vara lika dödlig som den att ta konflikt, eller dödligare. I det här fallet så dör tusentals om inte miljoner människor, i tron om att det är nåt annat, för att de som de litar på ljuger för dem. Vore det då inte bättre, att ifråga sätta, och se bödelns yxa komma, och kliva ner fråmn giljotinen? För vi är inte ens fastbundna där, vi går frivilligt dit. Och om man ändå dör i konflikten, så dör man medan man ännu är vid liv, så dör man med hedern och huvudet i behåll, i dubbel bemärkelse, så dör man som en man… i mitt fall.
Som det verkar, uppfattar inte svensken ens censur som ett direkt hot mot dem. Inte ens ett globalt medicinskt massexperiment, inte heller att utan demokratiskt gå igenom det låta USA invadera svensk mark, genom medlemskap i NATO. Det får mig att undra vad utöver fråntagandet av snuset, eller fråntagandet av rätten att dansa som små grodor runt en fallossymbol varje midsommar, eller höjning av bensinpriset som på riktigt skulle få svensken förbannad? I have no fucking clue över vad som skulle få en svensk att tappa förtroendet för auktoriteter? Vi har under ett helt sekel vaggats in i tron, att de aldrig skulle skada sitt eget folk eller något annat folk. Well folks _ thats just aint true, ir is simply enough not true.
Den geopolitiska delen som John tar upp, hoppas jag att kunna återvända till, men nu är jag trött efter en lång dag, som jag ägnat åt att rädda världen, bland annat genom att grundligt gå igenom högerextremistiska konspirationsteorier med min högerextremistiska vän och konspirationsteoretiker Lejonet. Vi håller på med skumma samtal om att vi vill ha yttrandefrihet, transparens, få bestämma över våra egna kroppar samt äta hälsosam mat. Det blir inte mer högerextremt än så.
That’s all folks, for now!