…
Känner mig ensam ikväll.
Kampen kostar på … kampen för vad som är rätt, kampen för rätten att få yttra sig, ifrågasätta, kampen för människors framtid, våra barns framtid … det är allt som oftast en ensam kamp, i det tysta, med inre skrik av förtvivlan inför vart mänskligheten är på väg… som inte hörsammas av nästan någon
Nästan ingen vågar, vill eller är kapabel att stå upp för någonting som helst. I en värld av fogliga människoskal,… känner jag mig ensam ikväll.
Gör jag fel som slåss för er frihet, för era barns framtid, med det fria ordet som enda vapen, med sanningen som enda mål, och med ensamheten som enda följd och enda fäöljeslagare… vill ni inte att jag ska slåss för er och era barns framtid ? Ska jag ge upp … jag också? Och skita i allt och alla, som de passiva, likgiltiga människorna i majoritet gör och länge har gjort?
Det kommer till ett pris att stå upp för vad som är rätt
och jag har betalat dyrt genom hela livet, och nu betalar jag i ensamhet.
Inte den typ av ensamhet som folk föreställer sig, att ingen säger hej, att ingen ler mot en, att ingen grattar en på födelsedagen…. nej det är mycket, mycket värre än så. Jag betalar med en ensamhet som kan beskrivas som the last stand… eller som en kamp för att människan ska överleva som mänsklig varelse, med egna tankar, känslor, drömmar, integritet och frihet.
Känner mig ensam ikväll
Jag har sett så många av mänsklighetens soldater, kloka, tänkande människor, vänner, kapitulerat inför censuren, kapitulerat inför propagandan, rädslan … och utan att erkänna det, övergett alla som slagits för dem. Jag har sett människor önska att ovaccinerade inte ska få vård. Jag har hört kändisar säga att ovaccinerade ska få betala sin egen begravning, vilket vi paradoxalt nog redan gör … skatt. Jag har sett hur människor på ett ögonblick uteslutit människor ur gemenskaper som varit viktiga för dem, för att lyda maktens minsta vink. Och alla dessa människor har inte ifrågasatt varken maktens agerande, eller sitt eget agerande under den här perioden. Jag känner mig ensam ikväll….
Tystnaden kring saker som verkligen betyder nåt… är fortfarande total, bland vänner och bekanta. Och om det är så tyst kring saker som betyder något, är man vänner då? Om man inte håller med varann om allt, lyssnar man inte ändå? Om man vet att människor lider… varför ser man åt andra hållet då? Om man vet att myndigheter, politiker. press, Big Farma, Big Tec ljuger … varför säger man inget då? Varför låter man frihetskämpar likt Julian Assange, Edward Snowden, Andrew Bridgen, bli attackerade, uteslutna och hånade… istället för att hylla dem som de hjältar de är?
Jag förstår mig inte på människor …
faktisk…. jag förstår inte hur människor i så stora skaror
…. kan vara så hjärtlösa
Känner mig ensam ikväll
Priset är ensamhet