…
Det är … allt är bara för uppfuckat.
Ibland vet man inte hur man ska palla med all dumskallighet.
En vän sa idag ”Det känns som man skulle velat leva i en annan tid, känner mig inte hemma här”. Det har jag känt , tänkt och skrivit många gånger. Absurditeterna, Självupptagenheten, likgiltigheten inför andra människor och deras lidande, är bara överallt nu. Varför lever man ? Det borde inte vara en relevant frågeställning… men har blivit. På alla plan, i stort och i smått, har korkskalligheten och det inhumana, transhumanistiska tagit över. Den allt mera utbredda censuren, på ett globalt plan, och likgiltigheten inför den …
Man kanske skulle bli alkoholist ? … Dom kanske har fattat att det är det enda rätta, att bara bedöva sig från skiten ? Men jag är en dålig alkoholist oxå…. har en starköl kall i kylen… ska öppna, men bukar inte få i mig ens en öl samma kväll. Den kan räcka i 2-3 dagar. Isf är jag jag historiskt sett en bättre sockerknarkare, även om jag sedan 4 år tillbaka är en ”nykter” sockerknarkare. Och nu har det väl gått så långt att jag blir äcklad av tidigare vanor, som att äta upp innehållet i en Kubb-låda till en liter mjölk, på en timme. Den blå tabletten i the Matrix är lockande. Men problemet är att jag redan tagit den röda… och då finns ingen återvändo. När man väl tagit den röda… kan man inte få osett det man redan sett, eller bli likgiltig inför det du lärt dig om vår värld och människorna i den.
Det känns ibland som jag lever i ingentinget, som inget betyder nåt för nån, som om ingen betyder nåt för nån. Och som om jag inte betyder nåt för nån, om inte ”nån” har nånting de kan utnyttja mig till. Jag tror vi är där nu… och jag tror det är där dom vill ha oss, de onda krafterna. Krafter med samma människosyn som Adolf Hitler, som styr vår värld idag i skymundan. Och ingen bryr sig, för de har tagit det blå pillret. Jag gör det mesta på lotterna. Få vill, kan, eller orkar hjälpa till, eller ens sköta sina egna lotter. Och ändå känns det som att det är mitt fel att nästan inga kommer vara kvar till nästa år. Det var samma på bangolfen… till slut när jag slutade upphörde allt, och det var mitt fel. ”Jag förstår inte jag”
Sitter och tittar ut från min utsiktsplats på bilarna som far över Västerbron och träng schaktet. Det är mörkt ute så man ser strålkastare. Jag tycker det är roligt att fundera vart som är på väg och varför när de sitter i sina plåtlådor. Men jag vill egentligen inte ha svaret jag vill bara fundera. Och neonljuset från gatubelysning speglar sig i Ångermanälven. På Risön finns mysbelysning kring de stugor och husvagnen som är kvar nu när hösten kommer. Jag drömmer om att resa iväg någonstans. Vid första tanken utomlands. Men jag inser att jag är väldigt obekväm att beställa biljetter boka hotell etc etc. Så nästa tanke blir då att hyra en bil en vecka och fara omkring här i Norden. Kanske kan följa ner sätena och sova i bilen .
Just nu ljudmässigt är det bara en analog klocka som tickar, inte ens muller från frys eller kyl. Det är illavarslande med tanke är om någon frys lägger av och halva skörden tinar upp. Men jag vet ju att de går i intervaller. Jag får väl skynda mig att köpa en frys om det sker? Hur vet jag att den blir trasig innan det är för sent.
Ja ja du, ensamhet, tvåsamhet, flersamhet? Det är alltid grönare på andra sidan sidan. Eller? Jag tror att jag är mest nöjd med att bo själv. Däremot så har jag behov att träffa människor och prata då och då. Jag kanske har hittat ett botemedel mot iiiiiiii-ungen i grannlägenhet. Hårdrock på hög volym verkar fungera lugnande. Jag ser folk tittar med långa bli in i vinbärsdjungeln som jag rensat upp. Några säger att det blev fint andra tittar bara med uppspärrade ögon. Jag lämnar lite vildhallon, till ungarna nästa år, men rensar ut lite av de gamla.
Och jag tänker på den påstått oantastliga så kallade vetenskapen när man forskar i saker, men drar helt fel slutsatser, omedvetet och medvetet, vilket tycks vara väldigt vanligt ur historisk synpunkt. Nu senast ur boken om hur man skapar en pandemi. Om fallet i början av 1900 talet där det påstods att en person spred tyfus Mary Mallon heter hon. Det man påstår är att hon spred ett virus vilket inte på något sätt där bevisat man har till och med sagt att man inte behöver bevisa det det var självklart. Om hon som som kokerska har spridit det via dålig hygien är det inte inte att räknas som infektion, dvs att smitta. Det är bara en fråga om flera personer som utsatts för samma gift. Samma vådliga slutsats när det gäller giftet som påstods vara säkert och inte döda bin, för de sprutade giftig direkt och bina och de dog inte men det förhindrade dem att göra reproducera sig. Detta från galen i insekter. Folk är lättlurade. Tror på det som är bekvämast för stunden, även om de nånstans vet att det är katastrofalt för allas framtid, även deras. Ingen bryr sig om nåt, ingen bryr sig om nån. Jag är nån, jag är nån. Hur länge orkar jag bry mig? När resignerar jag? – Tomatsoppan på egna tomater piggade iaf upp.