…
Kladd-spåren är ännu kvar i trappuppgången. hela vägen ner från porten till våningen ovanför, efter det att pizzabudet hade läckande kartong. Städerskan jobbar livet ur sig, men inte i trappuppgången, fastighetsägaren har dirigerat om arbete, och offrar trappstädningen. Traumat fortsätter – iiiiiiiii -iiiiiiiiii – iiiiii – skriken fortsätter. De sätts igång på tidig kväll, och håller på ibland till 00.30. Jag knackar element, om klockan är innan 22. Tålamodet tryter hos tvivlaren. Är så förbannat less på det genomträngande bus-skriken, att jag funderar på att göra det mest terroristiska, aggressiva, utåtagerande en svensk kan göra: skriva en arg, anonym lapp i trappuppgången. DÅ NIII !!!!
Växel-läser ”The final pandemic” – An Antidote to medical tyranny , av Dr Mark Baily, och Dr Samatha Baily. Den är på engelska, och får slå upp ca 2 ord per sida, men tror det går lättare allt eftersom.
En ljusskygg kamrat, så jag som hastigast på stan, när en från det svenska ”skuggsamhället”, frågade honom nåt i stil med varför han inte synts till. Och jag hörde i förbifarten, hur han säger: ”Till att börja med så har jag post Covid”. Och jag hör mig själv sucka djupt, innan jag glatt säger hej, och går vidare. Mannen i fråga har tagit minst 6 vaccinsprutor, haft munskydd…. och han tänker att han lider av ”Post Covid. Det är viktigt att förkovra sig, och läsa ”förbjuden litteratur”. Att läsa och lyssna till flera sidor, är ENDA sättet att ens ha chansen att bilda sig en egen uppfattning om någonting överhuvud taget. Jag tänker att han blivit sjuk av vaccinet, och den näringsfattiga processade, besprutade maten de flesta tvingas köpa för att överleva.
Annars började dagen lite gnagande orolig över en arbetsuppgift som jag tvunget måste ta på mig om den skulle bli gjord, och därmed om vi skulle kunna ha kvar kolonilotterna. Bottenventilen som ligger i älven, och ska ha en backventilfunktion, så att inte vattnet rinner direkt tillbaka i älven, den ventilen var defekt. Var tvungen att köpa en ny sådan från den snåla budgeten jag har att tillgå, jag är motvillig ansvarig för det mesta på lotterna faktiskt. Inköp gick bra, till ett bra pris tack vare B.N. Jag har inget större självförtroende vad gäller tekniska lösningar, underhåll av dylikt. Men nu var det jag, vattnet, bottenventilen, och diverse verktyg, samt styrkan i nyporna. Och så blev jag tvungen att tänka till åt vilket håll jag skulle dra för att öppna.
Men tror du inte på f-n att jag fixade det, och relativt fort. Jag är inte helt säker på om det var min tekniskhet i samband med starka nypor, som gjorde det. Eller om det var det faktum att jag innan jag satte igång fyllde magen med mat, och tog med vatten. Eller om det var för att i sluttampen av mitt kämpande med gäng, gängtejp, polygriper och rörtänger … så kom Ida.K från Bergmans Optik förbi, så jag lät pumpen vila, och visade lite mina lotter och pratade odling. För nästan omgående efter att jag gick tillbaka och satte igång, hörde jag det underbara ljudet av vatten som flödade genom pumphuset. Ida är en mycket lugn och harmonisk människa. Hon blev sugen på att odla min ”Dazzling blue, som snart ser ut som en palm på las palmas.
Personligen blev jag så imponerad,. stolt och mallig över mig själv och det ”tekniska” jobbet, att jag utlöste klausulen igen, på Adams hemgjorda kul-glass, och en kopp espresso, trots att jag redan fikat en gång idag på stan. Läste lite bok igen, tittade lite på folk… eller de som en gång varit som folk ska va. Mallgrodan som tyckte att han borde få billigare bangolf-kort än vi som jobbade ideellt där, satt bredvid på caféet och mallade sig inför sin stackars son. Blir nog en hel del terapi för den pojken i vuxen ålder.
Tillbaka till brottsplatsen, där jag triumferat med byte av bottenventil, mot valla odds, eller åtminståne mot de fördomar jag hade om min förmåga. Nu hittade jag överst på den av Ida beundrade svartkålen, nånting som inte borde vara där.
Faktum är att dagen innan, såg jag en vit stor fjäril, som jag skällde på, när en granne stannade till och pratade strunt. Det var nog stor kålfjäril. Sist de drabbade mig, och kläcktes, åt de upp en hel grönkålsplanta. Får hålla koll så det inte blir fler. De där äggen skickade jag med älven nedströms, kläcks i Bollstabruk eller Kramfors. Tusan va mycket ohyra de kommer få där. Jo på tal om ohyra, kan ha varit så att när jag fixade med bottenventilen nere vid Ångermanälvens strand, att jag i sista sekund lyckades borsta av mig en fästing, som kom kutandes med en jävla fart upp för knäet och var på på väg mot centrum av min kropp. Jag har ju hört att de gärna söker sig till ställen med mjukare, tunnare skinn. Och precis där i centrum på en gubb-kropp finns skinnet som en gång varit en kuk i. och jag tror det var det fästinghonan siktade på. Och det skinnet är mjukt och tunt. Jag hann aldrig fråga hen om hen var en hon, eller ens en fästing, men det är väl inget att fästa sig vid. Hade jag blivit biten, hade det varit slutet för mig. Jag har läst från vaccinfabrikanterna att det finns förebyggande vaccin mot TBE, så att inte den där EN på miljarden-fästingen gör en obotligt sjuk. Dock tror jag inte vaccinfabrikanten har pratat så mycket om den låga risken, eller för den delen,effektiviteten och säkerheten på vaccinet, samt dess biverkningar. Jag kanske hade fått Post-TBE eller nåt.
Men nu är jag trött, och har ont i vänster häl. Kanske är det ap-koppor… jag är ju ovaccinerad 😉