…
Gick en runda nu på kvällen. Har inte promenerat så mycket i sommar, eller cyklat. Men jag har gått mycket, mest trampat runt på samma lilla område 150 meter härifrån. Vi får väl de vad det blir av det där, kanske inte i framtiden kan hålla på med odlingen. Det är ju inte bara upp till mig. Många av de som var kärntruppen där nere när jag kom dit, börjar bli äldre… och slutar. Kvar blir jag och maj-odlarna. De som har stora drömmar om skörd, men aldrig tid och orka under Juni, Juli och Augusti… eller maj heller för den delen.
Jag vet inte, hur man än vänder sig har man arslet bak. Gör man inget utöver sitt eget, förfaller det. Gör man mycket kräver de mer. Missnöjet är stort, och jag gissar att det är mitt fel att folk inte ids odla. Jag tror nämligen att jag spritt dålig stämning där nere, genom att inte vilja delta i skvaller, samt att jag utöver mina lotter, på hela området: gräsklippning, grästrimning, busk-klippning, kompostskötsel, oljning, snickrande, sköta blomsterlandet, klippa i kommunens svarta vinbär, göra inköp, hjälpa lottägarna med sina lotter, se till att vattenpumpen fungerar, dela med mig av min skörd, skänka plant på våren till flera …. inköp, … och övrigt … jag tror nämligen att det bidrar till den dåliga stämningen där nere. Det var nog bättre innan jag kom och förstörde allt…. och dessutom har välskötta lotter. … så vi får väl se, ´kanske va bättre förr, bättre skött, bättre stämning, så det vore bättre om nån annan tog över, så den goda stämningen… med skvaller och dylikt kom tillbaka. Och så skulle det nog bli finare oxå.
Mycket kan hända, kanske inte blir nå lotter nästa år.
Borde fiskat, nu när jag köpt fiskekort. men varit energilös av nån anledning. Ska bli kul att sätta i gång med Mina drömmar stad, har köpt/beställt alla 4 böcker. Tror jag beställer Hedebyborna oxå snart.
Känner mig sliten. Harmonisk, men sliten, lätt uppgiven, och rebellisk. Meningslösheten står utanför dörren, och knackar på. Jag motar olle vid grind, så länge jag förmår. Men allt är bara för galet i den här världen, och människorna i den. Kanske efterkrigstiden i Sverige, fram till 80-talet, var den bästa tiden och platsen att leva i världen och historien? Nu går faktiskt allt åt helvete… och folket hejar på! Kanske sitter jag med en god bok när allt kollapsar. För nån form av krasch/global diktatur är på väg med stormsteg. Jag kan inte, ingen kan förutse exakt hur det kommer slå för människor. Men slå kommer det. Därför svårt att förbereda sig. Går inte riktigt. Och kanske är meningslöst?