..
Man förintar inte förintelse-förintelse genom att förinta möjligheten att förinta förintelsen. Det som har skett har skett oavsett lag och kan det bevisas och styrkas med ord och debatt. Det blir då uppenbart att lagen som vill förinta möjligheten att förneka förintelsen har andra syften. Som inte har någonting med demokrati, yttrandefrihet att göra.
Själv har jag aldrig någonsin tänkt tanken att förneka förintelsen. Nu när det ska förbjudas, är jag nyfiken på vilket sätt det har med hets mot folkgrupp att göra. Kulturminister Parisa Liljestrand (M) säger att förslaget om att kriminalisera förnekande av Förintelsen inte innebär någon inskränkning av yttrandefriheten. Hon förklarar dock inte hur? Parisa har fel, det förhindrar visst yttrandefriheten. Yttrandefrihet innebär att du även ska få ha fel i vad du säger och yttrar annars är det inte yttrandefrihet. För annars skulle ju inte Parisa få yttra att det inte innebär någon inskränkning av yttrandefriheten, eftersom det är fel påstått av henne. Såvida det inte bara är människor med makt som får ha fel, och göra fel. Försök genomförs över hela världen flera liknande lagar som begränsar människors rätt att yttra sig, i syfte gissar jag att vi ska gå omkring att vara rädda för vad vi säger och skriver och därmed själv censurera oss för om du inte får ha fel i en debatt… vem ska rätta oss, vem har facit ? och är det en debatt då?
Den här världen är galen, och så många människor i den är tokiga. Den ena tokigare än den andra. Mina cirklar är rubbade, och min harmoni. Jag måste hitta bra rutiner för att finna harmoni inuti. Jag har redan hittat bra rutiner, behöver följa dem bättre bara. Jag börjar känna att jag är rätt så sund ändå, jämfört med alla märkliga människor runt omkring. Men jag kan inte fly…. det är den här världen jag lever i. Och människorna förändras inte i sin galenskap, vad ja än gör. Jag kan bara påverka mitt inre…. ibland är det genom att sätta gränser mot folk, se till att minimera umgänge, och säga nej, till det jag inte vill. Ibland är det inte låta mig uppröras över andras upprördhet och galenskaper. Att stå rakryggad är viktigt. Jag litar på mig, inte på andra…. Jag begränsar dock umgänge nu, så måste det bli.