…
Stängde av telefon nyss,
det blev en upptagetsignal för mycket.
Orkar inte ….
Melankolin smyger på, och jag ska bejaka den.
Jag sätter på min melankoliska, finska spellista på
Spotify… och vältrar mig i melankoli.
Ibland går luften ur mig, och jag blir
innerligt trött på hur människor beter sig, trött på egoism.
Less på den galna kommers alla tycks dras med i.
Kräkfärdig på all rasism, kapitalism och feminism,
som alla på varsitt vis har ett enda särintresse: ”jaget”
Det är bara att hålla käften och befinna sig i för dagen
”rätt gruppering”, eller bli en besvärlig norrländsk lone ranger,
som ingen grupp tillhör… utom det ensamma förnuftets grupp,
och mannen i ständig opposition, och evigt tvivlande.
För att vara ensam, är att vara ensam, när man väl
känner sig ensam. Par med barn ser ensamtid som lyxvara,
medan jag kan bada i ensamhet. Och många gånger ÄR
det en lyx att vara ensam, få rå sig själv, inte rätta sig
efter någon, inte kompromissa, eller behöva stå ut med
nån som säger att de älskar en,
men ska bara förändra en först.
Så när ensamheten, den mörka jobbiga sorten griper tag
om ens bröst, då är det förvisso nitlott att vara
ensamboende. Då har familjemedlemmen, trots tjat o gnat,
trumfkort på hand, med chips och snacks i soffan framför tv:n.
Men när de måste sitta på toa i 30 minuter för att få vara i fred,
då känns det som jag har det rätt bra. alltid två sidor på myntet.
Men just nu grep den jobbiga sorten av ensamhet tag i mig.
När alla motgångar kommer på en gång, om än små och världsliga
så som att jag saknar att nån ringer och säger att de saknar en.
Jag vet inte när det skedde sist.. jag minns inte ens.
Och intellektuellt vet jag att det inte beror på att jag skulle
vara en dålig människa på nåt vis.
Och visst är jag rätt populär, när nån behöver min hjälp med nåt.
Då är jag en ”toppenkille”
Men är jag ledsen och behöver någons tid,
… då är jag ingen toppenkille” längre. Då är jag bara:
”Det är så mycket att göra nu”. Då är jag bara:
”Vi får höras framöver nån gång” Då är jag bara:
”tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad
tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad – hej jag kan inte svara just nu,
men du vet vad som gäller efter pipet”
Då är jag bara ”sluta gnäll din offerkofta”
För det anses nämligen i synnerhet män med känslor vara:
offerkoftor.
Japp då tar jag väl på mig min offerkofta då,
den värmer då bättre än dekal-positivism på Facebook,
eller ett övertrasserat bankkonto i Schweiz.
Undrar om eldningsförbudet är upphävt,
så jag likt Penti Varg kan sätta mig ensam vid en brasa
i de djupa skogarna … fast i mitt fall då vid Ångermanälven
istället … o då får ingen annan följa med.
För då ska jag och min offerkofta njuta av eldens flammor
Ensam !
…om det inte är nån som ringer och säger att de saknar mig förstås,
..då kommer ´ju saken i en helt annan dager 