…
Jag hade faktiskt som gråt i bröst och i ögat, som inte blev till tårar, när jag gick iväg på stan idag. Men jag gick broarna runt först, innan jag landade på café. Jag tänkte att det är ett bra tillfälle att fixa motion först, om jag ska sitta på café i den sinnesstämningen. Lite samma taktik som när jag ser till att jag tar hand pom disk och hygien, när jag är nere i skosulorna humörsmässigt och säger till mig själv att:
– okej Tomas du kan deppa järnet, det är okej att va ledsen, men efter du diskat
Det brukar inte bli sämre av det
Efter fikat, och lite Ulf Lundell, gick jag upp till Hallstaberget o tillbaka igen. Det blev inte sämre av det heller. Sen läste jag lite mer Lena Andersson. ”Resten av verkligheten”. efter att ha ätit pannkakor där jag ist för mjöl tog rätt på halvgammal crème fraiche, och lite fil.
Det är trögt nu… men….
Ja ja, jag gick ner i källaren och tog upp lite odlingsgrejer. Det första vårtecknet, i 10 minusgrader
Blev impad av Johanna Davidsson, äventyraren. Och fin var hon också, inifrån och ut. Det får man väl tycka? Eller är det ofredande? Man vet ju inte nu för tiden. Maneman!