…
Ingenting är sant längre…. jag simmar i ett hav av lögner, och försöker tafatt hålla mig flytande med hjälp av att åtminstone försöka urskilja sant från falskt. Men jag får ständigt kallsupar, av lögner som trycks ner i halsen på mig, som jag ändå lyckas kräkas ut för att inte drunkna.
Då och då, mitt i det öppna havet av lögner, finner jag bojar av folk som riskerat allt, och förlorat allt för att de avslöjat maktmissbruk, avslöjat lögner. Det är nästan det enda verktyget jag har för att skilja på sanning och lögn nu för tiden. De som tystas, gör inte det för att de ljuger, de tystas för att mäktiga män och kvinnor har allt att förlora på vad som avslöjas. De som anklagas för oegentligheter, sexbrott, i samband med att de får stor publik i avslöjandet av för globala makthavare, känsligt material, har troligtvis aldrig begått de brott de anklagas för. Man använder bara karaktärsmord för att vilseleda massorna. De läkare, sjuksköterskor som har förlorat sina licenser och sina jobb till följd av kritik mot nedstängning, och ett medicinskt experiment… är inte de som ljuger. De som tjänar miljarder på vaccinet, på nedstängning, på att över 20 % av småföretag konkursar… de är de som ljuger. Så det finns sätt att navigera i lögnens hav, bestående av main stream media, myndigheter, politiker, vetenskapen…. globalister som Bill Gates och Klaus Schwab…. men det är långt mellan bojorna med vila i formatet sanning och integritet.
”Det smarta sättet att hålla människor passiva och lydiga är att strikt begränsa spektrumet av acceptabla åsikter, men tillåta mycket livlig debatt inom det spektrumet. Det ger människor en känsla av att det är fritt tänkande på gång, samtidigt som systemets förutsägelser förstärks av de gränser som läggs på debattens utbredd.” ~Noam Chomsky
Jag har blivit tvungen att lära mig leva och samtala med hubotar, som inget vill veta, som inget vågar säga, och som när de talar bara upprepar det de blivit programmerade till, och skrämda till att säga. Om de säger nåt alls. Inte ens det de vet är uppenbart vågar de erkänna eller prata om. Det är början av ännu ett ”the dark ages”. Det känns så klart overkligt att leva i en sån verklighet. Jag testas verkligen i min integritet, mitt mod, och tilliten till att mina tankar är sunda, och mitt hjärta är äkta, eftersom jag biologiskt sett är genetiskt programmerad att följa min flock, och göra som de gör, för min individuella överlevnads skull. Flocken är infiltrerad, lite ett mentalt virus, likt nanorobotar i blodet, likt parasiter som suger själva livet ur flocken, likt skabb på en tidigare frisk räv, med ymnig päls… nu mager, förvirrad, tynande … flocken är infiltrerad… jag är trött av att simma i lögnernas hav….
Men om jag inte simmar vidare (bekämpar lögner med frågeställningar och sunt förnuft) så sjunker jag och drunknar i det samma.
Idag träffade jag kvinna på Lidl, som tidigare uttryckt sin beundran för mig, och glatt hälsat på mig, till och med yppat att om hon blott vore några år yngre så ….
Det ändrades iom att jag inte vaccinerade mig, iom att jag inte köpte lögnerna … hon hälsar knappt på mig nu, trots att jag då och då, enträget visar att jag inte tycker illa om henne, hälsar med det varmaste leende, och hennes namn. Hon är inte den enda som antingen av rädsla/skräck, och iom den blinda tron på auktoriteter förskjutit folk från sin omgivning enkom till sin förhållning till att protestera mot diktatur, censur och val över vad som sprutas in i våra kroppar…. det är troligtvis mer än 50% av min bekantskapskrets som påverkats i den riktningen…. och jag tänker att även om det är tråkigt och jobbigt för mig, är det värre för dem.
42 minuter mer dagsljus nu mot vintersolståndet. Ännu ser vi ingen sol dock, även om den är uppe, eftersom Hallstaberget är i vägen. Men när den är uppe, påminner den om att den finns. Så som bojarna på lögnernas hav påminner om oss att integritet och sökande efter sanning finns. Bojar som Julian Assange, Chelsea Manning, Edward Snowden, Per Shapiro, Neil Oliver, Dr John Campbell, Katie Hopkins, Elsa Widding, Andrew Bridgen, RFK Junior och Russel Brand.
Jag får inte vila förrän jag kommer i land från lögnernas hav, annars drunknar jag där, där de festa andra redan bildligen drunknat.
Därför är jag trött nu