…
Inte ens mitt tidigare favoritprogram, ”Allt för Sverige”, kan jag titta på med samma naiva ögon som tidigare. Jag har inte förändrats mycket, men min förståelse för omvärlden och människorna. Min förståelse för det vi matas med dagligen, som kallas för ”information”, när det är saker de som har makten, vill att vi ska tro på. Och desinformation, när de inte vill att vi ska tro på det, eller ens veta om det, när det är sanning.
Jag har lärt mig mer om människorna… och den lärdomen, får mig att känna mig desillusionerad allt oftare. Utan hopp, utan förväntningar, utan framtidstro… och framförallt, tyvärr, utan tillit. För i slutändan, landar mycket av livets olika verkligheter om tillit. Kärleken… Politiken … vänskapen … och INFORMATION.
Utbildning? De flestas smak för det ordet är att det är något nödvändigt, något utvecklande, något som gör dig smartare, något som gör dig upplyst, och något som ger dig jobb, som i sin tur ger dig pengar, som i sin tur ger dig makt, över din livssituation, och åtminstone illusionen av makt över andra, för de flesta. Men blir det tillräckligt stora summor enstaka människor förskansar sig, så börjar de äga de närmaste Kunga-rövslickarna, som i sin tur gladeligen för rätt summa pengar eller tjänster, förtrycker folk via de lagar som var tänkt skulle skydda medborgarna, vänder sig mot både vänner, bekanta, och sina forna värderingar. Och utbildning, blir likt information, ett verktyg att desinformera massorna, och ett verktyg att undvika BRED informationsbas.
Allt för Sverige svalde jag tidigare år med hull och hår, som utbildande underhållning. Och ”Sömnlös i Seattle” Mamma Mia 1 och 2, som romantiska komedier… utan att ha något dolt budskap. Så är det ju inte så klart. Det finns ingenting som är objektivt, och det kan jag inte bara leva med, utan till och med bejaka som ett faktum. Det är när det blir för mycket av ett enda budskap, och det dessutom är bortom all biologisk natur, sans och vett, som min kropp och själ nu för tiden våndas, vredgas och lider. Så som feminism, regnbågsrörelsen, proxykrig och inte minst vaccinism, vilka alla tycks nåt slags symptom på, eller verktyg för ett globalt tyranniskt styre.
Och när dessa mer eller mindre påtvingande , snedvridna budskap, dagligen, i alla former av medier, kulturyttringar, sportevenemang, politiska tal… ofrånkomligt bedrövar en med sin dystopiska undergångssträvan… ja då blir det föör mycket.
I Mamma Mia, finns männen mer eller mindre som omoraliska statister som genom sin blotta existens kränker och bedrar kvinnor. Även om det i det här fallet var huvudrollsinnehaverskan som strulat runt med tre män på kort tid, så att den blivande avkomman inte visste vem fadern var. Vems fel ? Jo de tre männen. En av hennes klagerskor, den kåta med pagefrisyr, yppar även orden ”Be still my beating vagina” när hon kommer i kontakt med en äldre enligt henne stilig herre. Heller inget jag egentligen skulle haft någonting som helst att invända mot, hade det inte varit för att jag vet hur reaktionen skulle varit om en man uttryckt liknande om en sexig kvinna. Hur mycket olämplig objektivering hade det då inte pratats om, äckliga karlar som bara tänker på en enda sak, att utnyttja kvinnor sexuellt. Sånna är vi!!! Se upp kvinnor, när som helst kan vi yppa ”Min kuk pulserar av upphetsning vid din uppenbarelse” och sedan är det bara att boka advokat.
I min tidigare favoritkärlekskomedi ”Sömnlös i Seattle” så flirtade huvudrollsinnehaverskan med en annan man, medan hon fortfarande var i stånd … nä inte stånd ,… hade för avsikt att gifta sig med Walter. Ingens fel, men när kvinnor är veliga i romantik, är det romantiskt, annars är det tölpaktigt. Sådan är vår tid.
Och som sagt var inte ens i Alltför Sverige, vars historiska skildringar kunnat intressera mig tidigare, går man fri från regnbögspropaganda, kryddat med en stor portion svensk-jante-lag, om hur dåliga vi svenskar är.