…
Igår öppnade sig himlen bokstavligen,
och på det stora hela, sakta men säkert för mig bildligen.
Regnet gjorde mig till freds, och jag njöt av
att sitta inomhus och beskåda när vattnet
vi saknat, kom sent omsider.
Finns få saker som är så rogivande, som
regn mot fönsterbleck eller plåttak.
Vänskapsvandringar i livets periferi
Människor vandrar ut och in i ens liv,
och än fler går bara förbi våra liv, i utkanten.
Och de allra, allra flesta vet vi inte om att de existerar
och lever, långt bort i fjärran, annat än som en
obegriplig populationssiffra. Och ändå tycks så många av oss,
de allra flesta skulle jag säga, så styrda av vad dessa,
för oss osynliga människor tycker och tänker.
Så små, men ändå så stora i volym
Vi är alla så små i världen, men bär ändå omkring
på våra inre universum, var och en av oss,
som tycks oändliga att utforska, lära oss av,
och utvecklas som människor.
Riktiga människor… av själ och hjärta
Och då menar jag verkligen som människor.
Inte som mer eller mindre effektiva produktionsenheter,
inte som vilt jagande själar, efter ”framgång” och
uppmärksamhet, för att uppnå en status de flesta
ändå inte blir lyckliga av.
Nej jag menar som människor, gentemot sig själv,
och gentemot andra människor.
Inte viktigt för våra beslutsfattande förtroendevalda ?
Nästintill INGET av det har behandlats eller diskuterats
i årets riksdagsval. Bara egenintressen, företag,
förklädd rasåtskillnad, hårdare straff, mindre solidaritet
och billigare bensin. Och det mesta av detta presenterat
med ord som ligger ganska långt ifrån verkligheten.
Så mycket att ta in…. så vi skiter i det viktiga
Människor ja …
Det kan vara nog svårt att komma överens på
det lilla planet, lokalt, på arbetet, i föreningen,
i släkten, i äktenskapet… till din nästa.
Och så ska vi människor dessutom ta ställning till globala
frågor som vi inte har ork och tid att sätta oss in i.
Och då är de som ”kräver” det av oss, är ofta människor
som har ekonomiska och sociala egenintressen,
och gör allt de förmår, med sanning, halvlögn och förbannad lögn,
för att ge dem makten att styra våra liv. Oavsett statlig,
kommunal, global., eller företagsnivå.
”Men MIN fyrhjuling, behöver ju bensin”
Efter regnet låg det pölar i ”gröbbern” som varit uttorkat
gräsmatta, och i vissa fall till och med jord som torkat till
sprickor som i Afrika under torrperioder. Jag andades ut,
när regnet kom. Haleluja !
Men det är tydligen för stort och för svårt för gemene man
att greppa, detta med ens egna val och handlingar,
och hur det skapar den stundande och nuvarande
miljökatastrof vi alla vet om, men de flesta ändå skiter i,
för att tex bensinen kostar för mycket,
och medmänsklighet påstås kosta för mycket.
”Jag menar min fyrhjuling då, och mina två bilar, min utombordare och mina två utomlandssemestrar, är inte de viktigare än att böndernas gröda torkar ut, och de tvingas slå igen sin verksamhet ?”
Vackra pärlor på mitt fönster
Nu, medan jag fortskrider på mitt blogginlägg
har det börjat regna igen,
på mina nyputsade fönsterrutor.
Och det vackra pärlmönstret från dropparna
klär tillfälligt fönstret som diamanter,
likt glittrande stjärnor på himlavalvet.
Åt den galna maktkamp som nu råder i demokratins
namn, men i maktens tjänst, kan jag väldigt lite göra.
Jag kan lägga min röst, jag kan skriva mina ord,
som så få ändå läser, och än färre faktiskt bryr sig om.
Faktum är att jag aktivt med argumentation,
inte ens kan förändra en enda människa
i min omgivning. Det är nog stort att i vissa hänseenden
lyckas gradvis förändra sig själv, till att bli en mer trygg,
mer levande, human och solidarisk människa,
utan att behöva implodera i självutplåning i processen.
Endast mitt exempel, kan i någon liten grad, påverka någon
enstaka människa att följa sina drömmar.
Att hitta SIN trygghet, och att leva och låta leva,
mer humant och solidariskt,
om de så själva beslutar sig för det.
Men den påverkan är deras val, inte mitt.
Om något har bevisats i detta riksdagsval, så är det att
många skiter i det mesta utom sig själv.
Och även skiter i sanningen, när den slår dem i ansiktet,
som en reprimand.
När himlen så öppnar sig,
När himlen så öppnar sig,
så är det upp till oss att välsigna regnet när det kommer,
och solen när den värmer.
Eller förbanna dem, och förbli väderbittra.
När så ens inre universum finner ro,
är det bara att dela med sig av detta, eller
samla pengar på hög, och dö som en rik,
framgångsrik ensling utan mänskligt värde.
När så den behövande ber dig om din hjälp,
så är det upp till oss själva att fokusera på hudfärgen
på den behövande, eller på hennes hjärta, sårbarhet
och mänsklighet.
… men nu fortsätter livet
Mitt liv
hörs och syns kanske !