…
En människa står inför ett val, två potentiella hot står hon inför. Ett av dem kommer förgöra henne, med det andra finns en chans, om än en komplicerad tillvaro med ständiga frågeställningar och för evigt ifrågasättande av det mesta, och de flesta. Ett av dessa val, är det enklare att ta… ett är det svårare. Om du blir attackerad av en björn, har du två val, springa därifrån, eller stand your ground. Det sägs att flykt triggar igång jaktinstinkten hos rovdjur. För mig verkar det logiskt… naturligt. Det är nämligen så de överlevt i tusentals år, genom att jaga, döda och äta….
Rädsla, var en gång, medan vi ännu var människor, som en del av naturen, en oerhört användbar känsla, för överlevnad. Likaså ilska, vrede, och förmågan att döda istället för att bli dödad. Glädje och sorg, kanske är till för själens överlevnad?
Men då, för tusentals år sedan, visste vi nedärvt genom instinkt, vad vi skulle vara rädda för, när vi skulle springa, när vi skulle vara still, när vi skulle attackera och när vi skulle döda, för att överleva. En björn, en vargflock, ormar, spindlar, höga höjder med potentiellt fall… allt var nedärvt i vårt DNA. Sen lämnade vi naturen, på en ur ett historiskt perspektiv mycket kort tid. Men våra instinkter och känslor tjänar oss inte väl, i den fiktiva värld vi så märkligt kallar för civiliserad. Att fastna i nästan vilken som helst av känslorna, kan förgöra och förstöra em människa. Vi ser inga vargar, ormar, björnar, spindlar, för det mesta, och de är inte de värsta hoten mot vår överlevnad, eller mot våra själars intakta integritet.
Vad är vi rädd för idag? Även om det varierar, så tror jag ändå att grundrädslan många gånger är den nedärvda rädslan för att dö, vilket i forna tider höll oss vid liv. Nu i den här världen, paralyserar den oss mer än något annat, eftersom hoten är andra. Rädslan för att bli lämnad ensam, eller vara ensam, är även den kopplad till rädslan för döden, eftersom vi i grunden är ett flockdjur. Och vår DNA säger oss att vi överlever inte utan vår flock. För så var det under de tusentals år vi utvecklades som art. Nu lever vi, tvärsemot våra instinkter, och tvärsemot vad vi vill och mår bra av … ensamma, i celler vi kallar för hus och lägenheter. Och vi funderar varför vi mår dåligt?
Man säger ibland att kris är utveckling, att nöden är uppfinningarnas moder. I väldigt många situationer stämmer det, enligt min erfarenhet. Många gånger är det först när man MÅSTE ändra på sig som man gör det. Rökaren som får ett ultimatum av läkaren. Alkoholisten som får ett ultimatum av sin man: ”Sluta eller jag lämnar dig” Sockerknarkaren som får välja på diabetes eller hälsa. Och vad gäller uppfinningar… så lider jag förvisso ingen nöd, men har inte alls samma ekonomiska förutsättningar som medelsvensson, och därmed kommit fram till många lösningar utifrån det jag har, och det jag kan få tag på.
Jag blev ordentligt rädd för två händelseutvecklingar, som båda förändrade mitt liv, till det bättre. För jag blev inte rädd för varg eller björn, jag valde rätt saker att bli rädd för. Det ena var att jag kände det i kroppen att jsag åt på tok för mycket socker,. och tvärslutade. Och det andra var att jag blev mer rädd för den antidemokratiska utveckling som planerat lanserades på allvar iom den planerade ”pandemin”….än jag blev för både virus och vaccin. Och då är det ändå så att jag var betydligt mer rädd för vaccinet än viruset. Jag valde rätt rädsla, och det gagnar mig, på alla plan utom det sociala och vad gäller medborgerliga rättigheter. Och det i sig säger mig att det var rätt.
Jag inbillade mig att jag själv hade/har rätten att välja om jag ska ta vaccin eller ej. Det ÄR en mänsklig rättighet att få välja, trots att hälften av människorna har övergett den rättigheten, inte för att de tog vaccin, utan för att de accepterar tvånget. Jag förändrades egentligen inte nämnvärt som person. Men jag fick en friskare kropp, en starkare mer uthållig kropp. Och jag kände mig tvungen att ta upp kampen mot tvångsvaccinering, censur, deplattformering, vaccinpass, socialt kreditsystem, allt vilket fortfarande är i allra högsta grad meningen att de globala makthavarna är på väg att genomföra. Det vässade mitt intellekt, och min kunskapshunger, allt genom devisen att den som är utan tvivel, är inte riktigt klok.
När du gör det, och både blir utfryst ur många sociala sammanhang, och dessutom själv väljer bort i allt större utsträckning, saker i ditt liv som skadar dig, programmerar dig, håller dig borta från vad makten sysslar med… Bort med ständigt matande av ”nyheter” från TV och radio. Bort från alla programmen på TV varav de flesta är någon form av propaganda eller distraktion. Bort från den oerhört intensiva lögnaktiga TV-reklamen…. då finns möjligheten att skaffa sig nya perspektiv. Då blir mycket av det som varit suddigt, plötsligt mycket klarare.
Bara en sån sak som att efter lång frånvaro från TV, återvända kort, och se t ex en film, och zappa bort reklamen, med mutat ljud… får dig att inse, inte bara den dåliga kvaliteten på programmen… utan syftet med valet av tablå…
Kort sagt, måste man för att kunna skaffa sig nya perspektiv,/nyktrare perspektiv, lämna bubblan, vända bort blicken från nyhetspropagandan, kommersiella propagandan… man måste välja bort det totalitära man blivit en del av, och välja friheten… Rädsla är ofta en trigger till att ta sig ur, men om man väljer att reagera på fel rädsla, blir man bara ännu mer fången, och förstår det inte ens.
Jag har nog mer att säga i ämnet … men nu är jag för trött,. kl är 02.04