…
Under förmiddags-promenaden med G letar jag samtalsämnen som inte berör, som inte är viktiga för oss och mänskligheten. Viktiga som friheten, våra själar och hjärta. Ändå nuddar vi vid det, när jag till slut ändå markerar konsekvensen av att ”stoppa bomull i öronen”, vilket är min väns vägval inför de globala förändringar som sker, och tar ifrån även honom grundläggande friheter och rättigheter. Jag hävdar att det funkar om du själv inte blir våldtäktsanklagad. Då hjälper inte bomull nämnvärt. Sätter mig sedan ensam på uteserveringen på Café Petter. En av de enerverande duvorna landar. Tänker att allt de egentligen vill, är att äta mat, överleva. De återkommer om och om igen när jag, medveten in detta ändå försöker jag bort den. Jag kallar dem korkade, men allt de vill är att överleva, äta…. så vem är korkad egentligen?
Häller några trasiga säckar gödsel på komposten, ämnar ta krafttag senare. Funderar kring hungriga duvor, sorkar och kålmask. Nu flög en duva upp på bordet bredvid trots att den stökande kvinnan satt där. Korkade duva! Eller hungrig bara?
Plockar nypon för att göra te. Tar reda på mer kål, gör soppor. Ger bort mera kål, och ger bort lite kål till, Fixar frön från blommor till nästa års sådd, Kokar soppa på bönor, soppa på morötter, soppa på tomater. Det tycks aldrig ta slut… allt jag vill är ju att äta – korkade jag, och korkade duvor.
För varje dag som går inser jag att min ryggradskänsla har ofta varit rätt, när jag känt hur fel saker jag prackats på varit, men inte haft självkänsla och självförtroende att stå på mig, som jag har nu. Tex föreningslivet, där det vid varje årsmöte deklamerats positivt tänkande, att ”nästa år ska vi minsann hjälpas åt”. För att nästa år i vanlig ordning vara två st deltagande på städdagen. Dekalpositivismen som nu när jag har självkänsla framstår som ett tecken på den strutsmentalitet jag betraktar hos folk i de större sammanhangen i en liten fd stad, som är under insomnande. Trots en del tafatta, halvhjärtade försök att få det verka som man vill rädda den. Nu börjar trötta, uppskruvade, igenkännbara gestalter dyka upp i enstaka antal, på gågatan:
….Mannen med käppen som bad mig fara åt helvete med tillägget kukhuvve, haltar förbi. En rollatorförsedd herre som går fortare än de utan, rullar in på gallerian enligt ett förutsägbart schema, för att sedan landa på fd stadens bibliotek. Skuggan av en fd människa, i blåvit träningsoverallsjacka, nu mer så neddrogad av lagliga droger, som i dess lagliga format kallas ”läkemedel” eller ”vaccin”….så neddrogad att inget av människan i honom finns kvar. Ett oerhört tragiskt livsöde. Jag är SÅ glad att jag sa nej!, trots ett mycket utsatt läge.
Svärmorsdrömmen den unge mannen med lockigt hår, glasögon och ett nästan läskigt ofarligt aura kör fram sin lastbil på gågatan, och möts upp av den unga kvinnan som tar emot leverans varje vardagsmorgon. Hon rör sig och för sig i nåt som i det närmaste liknar en uppvaktningsdans, perfekt sminkad och moderna kläder. Kvinnor med huckle, och män med kaftaner är nu mer en van del av stadsbilden. En av de lätt fogliga stats-styrda bibliotekarierna på fd stadens kommunbiblioteket, skyndar in på caféet och får med sig 2 croissanter till morgonfikat
Även jag är en av dessa förutsägbara inslag i stadsbilden, i de vanemönster jag för närvarande har.
– En dubbel espresso tack
– Hur många % idag general?
Skiner R upp, går o småsjunger för sig själv, om sommaren nu när hösten tar ett allt starkare grepp om oss. Igår hade jag shorts och tog av mig barfota en stund på dagen. Idag långbyxor och skinnjacka.
E vaggar sedvanligt förbi,bort mot systembolaget. Jag läser ”fyra årstider” av Gunnar Brusewitz, över en dubbel espresso, men är lätt distraherad. En polisbil stannar framför gallerian. Osäkert vad orsaken är, om de ska köpa kaffe, eller stävja brott. Men syns inte så ofta, oavsett brottsfrekvens. Gunnar Brusewitch skriver roligt om brushanarnas spel och dans inför till synes lätt ointresserade brushonor. En kaja dyker in i sopsorteringstunnan, som har kedjor i sig för att förhindra besök. Kajan som är intelligent kråkfågel har naturligtvis hittat ett sätt runt det. En storskrakshona i bäcken i parken, de som brukar vara så skygga. Brusewitz språk, inspirerar;
”Strax bakom diket skjuter hagen ut i en kil i fältet. En gräsluden tunga som slickat åt sig rösen av sten under bondegenerationernas kamp med åkerjorden”
”Tag väl vara på ditt liv, nu är det din stund på jorden”
Har ni någonsin funderat på VARFÖR människor med makt, tystar ner människor? Har ni funderar varför vi i så stor utsträckning, även accepterar det här i Sverige och i västvärlden? Har ni förstått att om i ryter ifrån en och en, kommer de lätt, på många olika sätt plocka bort alla oppositionella från att kunna yttra sig så att omvärlden nås av deras röster? – inte ? – nähäpp!
Jag är en korkad duva, jag fortsätter tala för döva öron, och bedövade hjärnor.
Det kanske är så, att en vacker eller regnig dag, vi alla är korkade duvor, som gång på gång återvänder, för vi vill äta.