…
Metaforer,(bildligt uttryck, bild, liknelse, allegori, symbol, trop, bildspråk) är en stor del av mitt berättande språk. Att genom ord, beskriva och måla upp en bild för läsaren, och för mig själv så klart. Ett sätt att förstå sin emellanåt ganska invecklade omvärld genom att jämföra. Metafor
Jag har köpt nya glasögon, på Bergmans Optik, som nu slår igen inom tre veckor tyvärr. Men både progressiva all-glasögon, och rums-progressiva läsglasögon, och hela min värld blev klarare. Och när jag uttrycker mig så, dyker ju genast en metafor för livet och den verklighet vi lever i och under, vare sig vi vill kännas vid den eller ej. Det blir så tydligt med nya glasögon. Metaforer är ju till för att förtydliga, sätta i sammanhang, så man bättre kan förstå sin omvärld, enligt mitt tycke, och mitt användningsområde. men det är även/kan vara ren konst, en målning i ord, att betrakta den som. Eller både och samtidigt.
Jag tänkte även, kände även idag, att luften var så somrig att andas, som fyllde mig med glädje och liv. Och det kommer stig av att det blivit en helt annan luft, efter det myckna regnet under två dagar. Innan var det kvalmigt, svårt satt andas nästan, metaforiskt. Det var som att det var första riktiga sommardagen för mig, vad sommarluft beaktas.
Att se saker och ting genom nya glasögon, alt med nya ögon, är ju ett sätt att uttrycka ett uppvaknande, när man fått nya insikter, genom vilka man kan omvärdera sina ofta så betonggjutna tidigare åsikter… OM MAN VILL. Oftast vill man inte, för att det är obekvämt, man tjänar inget på det, eller bara för att det är jobbigt att tänka och ta ställning. Då känns för många färdiga åsikter, redan paketerade väldigt bra och bekvämt. Det är dock inte så bra för den demokrati folk tror sig leva i och tar för givet, inte så bra för transparens, yttrandefrihet och rörelsefrihet. Men folk kommer inte att ändra på sig i brådrasket, that is for sure. Många av mina texter på blogg är inte populära, för att de utmanar den cementerade världsbild majoriteten har, som i själva verket till stor del är en illusion.
Det är alltså delvis för att jag ser världen med nya glasögon nya ögon, som gör att världen verkar annorlunda. Fast tar jag på mig de ”gamla glasögonen igen” blir den bara grumlig och hemskt, svårläst. Sant både med mina tidigare riktiga glasögon, vs de nya, samt den metaforiska bilden av glasögonbyte. Men om jag inte testar de nya klara glasögonen, kommer jag tycka att de ger en utmärkt bild av verkligheten. Och när jag väl provat de nya, kan jag aldrig igen inbilla mig att jag såg klarare med de gamla…