Ljumma vindar och humor, i helvetet


Det blåste ljumma Juli-vindar idag, ganska hård blåst emellanåt, men ljumma vindar. Och Statler & Waldorf

satt som vanligt på sitt café och häcklade, ironiserade, med sin omgivning och sig själva…. Ja eller om det var jag och B. Hur som helst oerhört fascinerade av bankköerna till Swedbank. Jag förstår inte hur de tänker på banken, eller de i kön. Nordea som jag har, har aldrig öppet, det måste ju vara bättre, att bara håva in våra pengar under lagens beskydd?

De började alltså köa redan vid 10-tiden, fast banken öppnade kl 12. Och kön bara växte. Man såg hur irritationen kröp i de köande som ilsket, skamfullt tittade sig omkring, på de som tittade på de köande. En utomstående tog upp mobilkameran och tog kort på köandet,,… som en happening eller nåt. Jag och B satt bara 5- 10 meter ifrån, och drack espresso resp Jarritos mandarin, med kemisk smak och färgsättning, för 30 resp 40 kr. Och till en början talade B tyst om köandet, eftersom kanske förutsättningarna för att köande var öppna för skämt kring sitt köande var små.

Sedan när klockan var 11.57, sken ”Statler” upp… eh .. jag menar B sken upp, och sa till mig:

– Nu vill jag att du gör en insats Tomas, och klappar med händerna för uppmärksamhet och med myndig stämma säger att tyvärr öppnar vi inte banken idag. (och flinar)
Sedan spann han vidare på temat, och tänkte att de sedan öppnade efter att folk i köerna skingrats… och då la jag till:
-Ja och DÅ smiter JAG in på banken 🙂

Jag tänkte vidare att vi kunde göra som folk gör inför stora konserter för att få biljett, ta med sig tält dagen innan, och sover över för att vara först i kön. Och att om då den lokala tidningen som numera kommer ut 3 dagar i veckan pga att ingen vill läsa skiten, samt satt de inte skriver om nåt vettigt, och har sensationstorka… … om då tidningen frågar oss vad vi gör, tidigt en bankdagsmorgon, så säger vi:
– Ja men vi tänkte att det är ju inte varje dag bankerna har öppet nu för tiden, så vi ville uppmärksamma det

Den vackra lilla skepnaden L, vid kolonilotten bredvid mig, vars svenska är obefintlig och vars engelska är bedrövlig, var på lotterna igår när jag gubbjoggade i ett tempo som knappt överstiger promenadtempo. Jag gillar henne lite, väldigt lite feministutstrålning där. En kristen kvinna har jag förstått, som gnor på med vattenslangen och ogräsrensaren. Innan jag berättar om vad som hände igår, måste jag bara först berätta om för nån vecka sedan när jag använde ruttnande nässelvatten som gödsel, vilket framförallt grönbladiga växter älskar…

Hon ropade på mig, där hon satt på huk mellan hennes och min lott, och pekade på en jordkocka vid gräset. Och pekade på den och frågade:
– Is Cat?
dvs trodde att det var kattskit, som luktade, då gick det uppför mig att lukten från mitt illaluktande nässelvatten hade nått hennes näsa via vinden, och hon förstod inte det, så jag sa:
-No it’s me!
Vilket eventuellt kan ha missuppfattats via språkförbistring. Jag kan inte understeyka NOG hur viktigt det är med språk 😉

Men då till gårdagens lilla lustiga incident, när jag sprungit 5 km, och sedan ”landade” på lotterna, där L, var. Pratade i 10 minuter, visade bilden på larverna som åt upp min kål, och försökte sedan ursäkta mig därifrån, med orden
– Well i’ve been running … so i should take a shower
Varpå den annars så försynta, tystlåtna, timida lilla varelsen, ivrigt och intensivt nickande sa:
– Yes, yes yes – shower

Jag hade tänkt berätta lite om helvetet också, och om vad som kan vara bra att veta, men nu får ni nöja er med det roliga, och de ljumma vindarna ikväll. För nu är jag Waldorf gubb-trött – I’ll be back!