I en liten by i Fylke, bor ett fredligt folk, i en idyll, i grönt och frid. Gandalf uttrycker sin tacksamhet över att omvärlden knappt vet om byns existens:

Ja, detta är metaforiskt. Jag börjar här, eftersom rent metaforiskt, är det kanske här större delen av svenskarna befinner sig i sin bild av sin värld och omvärld. Och befinner man sig där, ovetandes om allt annat, så finns det inget att oroa sig för, inget att kämpa för, och om nån säger att det ser ut så här, bara en bit bort:



och att resultatet för att blunda för det kan landa i denna värld:

..

Ja då är det nära till hands att idiotförklara den som vittnar om det. För allt 99 % av invånarna i Fylke sett är:


Ja detta är så klart metaforiskt, i ett försök att förklara saker som folk inte kan eller vill ta till sig i textformat. Jag tror ändå inte jag kommer lyckas iofs… men om jag slutar försöka, så är jag en av alla de som låtit ondskan ta över, genom flathet och medveten, frivillig blindhet. Och så kan jag inte leva, och så kan jag inte dö.