…
Melankolin sätter sig i mitt bröst.
Saknar … allt, känns det som. Känns tomt i mitt bröst, och sorgen skiner igenom fasaden. ´Jag gör ändå det jag tycker mig behöva göra, för att göra tillvaron lite bättre, eller iaf inte sämre. Sprang 4,5 km idag. Runt Hågestaön. Ett par dansvänner verkar vara i Kroatien. Kul för dem… hoppas jag. C sa att hon målade en tavla till mig. Bara det faktum att nån tänker på en så pass att man vill göra något för mig, kan få mig rörd till tårar. Det händer faktiskt inte speciellt ofta, att någon gör något utan baktanke, Men detta är utan baktanke. Vi vet nog vart vi har varann. Nu är C dessutom fantastisk konstnärlig… men värdet ligger ändå för mig, i att hon tänkte på mig, och gjorde något för mig. Ägnade sin tid .. till mig.
För mig finns det inget större än när någon ”ser mig”
B och jag hade samtal på caféet om saker som de flesta inte vill prata om, läsa om, höra om, eller ta till sig. Det lättar lite, att någon fattar läget, och är öppensinnad. Träffade R hos optikern, R som är sjuk, kämpar för livhanken, tappert. Tomt på lotterna oftast. Det är nästan bara jag som är där när det inte är 20 grader eller varmare och vindstilla. Jag har kommit igång med gräsklipp till kål och purjo, och laddat min första hink nässelvatten, som gödning.
Tänker på alla som gått ur tiden. Det är en märklig tanke, att tänka att man inte ska finnas, så småningom. Men även om man inte tänker på det alls, kommer det nog bli så, så vitt jag vet. Men en än mer skrämmande tanke vore om man aldrig skulle dö. Så man får väl leva mens man lever, efter bästa förmåga. Det är bra att jag engagerar mig i mänskligheten, yttrandefrihet och dylikt. Men nu känner jag att det vore fint om nån kunde ta vid…åtminstone några till, Men det kommer nog inte ske, Folk vill nog inte ha frihet. Nu har jag gjort stora omstruktureringar hemma. Tagit bort en del. Och väntar bara på att tomaterna ska lämna tonåren, och leva sitt eget liv, ute på lotterna. Så att jag får tillbaka min utsiktsplats. Men jag har iaf min hängstol, och mitt hängbord.
Har tagit ner träd-hyllan, och kasserat min största grönväxt. Den var döende, och sög inte vatten längre, hade ruttnat ner vid stammen. Nu går det att röra sig bättre, och lättare att möblera. Men det har tagit många timmar att göra. Men nu äntligen, hittar jag rofylldheten att sätta mig i hängstolen, till en kopp espresso, och läsa en bok. Köpt en bokhylla också på Jysk. Den till höger på nedre bilden. Gillar den. Bar hem den på mina axlar, 22 kg:s emballage
Försöker att inte oroa mig i onödan, men omvärlden gör allt den kan för att vi ska oroa oss och vara rädda. Därför har jag minskat mitt TV-tittande med troligtvis 80 %. Dvs tittar bara 20% mot fört jag gjorde tidigare. Nyheter går oftast bort. Vill jag höra propaganda, söker jag själv upp main stream media, för att se vad folket matas med. Det är också en slags kunskap. att ta del om vad folket luras till. Såg en kvinna härom dagen, som fortfarande hade ansiktsmask/munskydd mot … ja troligtvis covid. Stackars, stackars förledda människor. Nu, har jag förstått varför det så aggressivt lanserade munskyddet, utöver försäljningsvinsten. Varje människa som hade på det, var en vandrande propaganda-pelare, med avsikt satt skrämma folk. Och skrämd ´blev folk, och skrämda till tystnad är folk ännu.
Jag hoppas att det går bra med skörden i år också. Det är ju aldrig nån garanti, ens om man gör rätt, och jobbar hårt.
Kärlek ? – näe .. nix.. inte nu heller
Nu blir det borsta tanden och knoppa – gonatt världen!