…
Lite kall om fingrarna nu på förmiddagen, då jag varit ut i blåsten, och vattnat frösådden för morötter och blomster. Det brukar vara tomt där nere , sådana här dagar, tio plusgrader, och halvstorm. Likaså när det regnar, eller bara är lite grått. En av de nya ”lottägarna”, har inte riktigt kommit igång än. Har varit skadad, på fingertoppen på ett finger, och fick träningsvärk i benen, när hen grävde ogräs i en timme, den enda arbetstimmen hen har haft i år. Så nu vilar hen upp sig och väntar på bättre väder. Det gör inte ogräset i hennes lott. eller sorken under den.
Men sen, 25 -30 grader varmt, då brukar de flesta lottägare tycka det är trevligt att odla, eller åtminstone, vara där nere en stund, och umgås. Trevligt tycker dom. Trevligt tycker jag. Har inte frågat odlingarna vad odlingarna tycker. Myror nästa hot mot komposten? Jag vet inte vad jag ska tro om myrorna. Läste i en bok att de kan bringa problem för odlare. De föreslog hetvatten, och kanel. Jag vet inte vad jag ska tro. Ska jag bekämpa dem oxå ? Hmmm…
Tomatplantorna är iaf inne sedan några dagar. Jag tror att de faktiskt mår bättre av det. Någon sa för en vecka sedan åt mig att jag skulle plantera ut dem, att de klarar sig. Lottgrannens tomater, som hen fick av mig är i stort sett döda nu. Men vad vet jag egentligen ? Ingenting!? Jag gör nog mycket tokigt där nere på lotterna, och i min hemodling… som fungerar!
Veckans utflykt, blev till Skogsnäs-kollektivet, och konsert med Hoven Droven från Jämtland. Det var tokskojigt. Åsa är underbart sällskap på dylika evenemang. Hon är nog lite underbar hon ändå. Skogsnäsfolket, kollektivfolket, gröna vågarna… är på nåt vis… lite speciella. Kläderna, uppsluppenheten, gränslösheten, flummigheten, som jag både dras till, och har svårt för, för egen del. Jag är som lite uptight av mig. Eller åtminstone känner jag mig så i dessa sammanhang. Likadant på Urkult.Apropå normer, normalitet och sånt. I det gänget är jag den onormale, eftersom jag inte är onormal. Och jag som ändå är så onormal, jämfört med hur folk ska vara, om folk är som folk. Dvs lydiga medborgare som gör som överheten säger, och inte ifrågasätter något, och mobbar de udda. Det kallas visst utöver normalt för ”solidaritet” och att ”lita på trovärdiga källor”
Apropå normalitet ja, Mohammeds son Yusef (tror jag det var, han har många söner)… sa, med glimten i ögat, när vi gemensamt försökte identifiera en man som hade dött, och de sa att han hade hund… Yusef sa ”Alla svenskar har hund,” och skrattade till lite. Nu visade det sig att mannen som dött faktiskt inte hade hund, så inte riktigt alla hundar har svenskar… eller om det var tvärtom. Men visst är det så, att det är mycket ovanligt att invandrare från Afrika eller Mellersta östern har hund. Så är det. Där är det onormalt. Jag sa at jag hade velat haft hund, om jag haft råd. Mohammed var helt utom sig av oförståelse, när han från hjärtat frågade ”VAAARFÖR”???? ”Alla svenskar har hund”, borde ju bli en fantastisk låttitel… får jobba på det.
Läste nånstans i nån tidning på nätet om heteronormativitet, minns inte vart. Men reagerade som vanligt med inre upprördhet. Det är verkligen en massiv propaganda för att upplösa traditionella, och så som nature intended, själva fortplantningsbiologin. Och den här könsupplösande propagandan har kommit att bli rätt så aggressiv, intensiv, och oerhört kvantitativ. När något är på det viset, är det till för att ändra en hel världs uppfattning i frågan. Min undran, just i det här specifika ämnet är: VARFÖR?
Som jag ser det och upplever det, är det näst intill ett moraliskt brott att vara man, manlig, bete sig manligt. Definitionen av manlighet har till den milda grad förvanskats och förgiftats av denna erbarmliga regnågspropaganda, att det har kommit att bli ett aber, en belastning, något fult att vara man, och heterosexuell.
Jag besitter, som de allra flesta, i hemlighet troligtvis en hel del abnorma tankar, läggningar och beteenden. Ponera att jag skulle tända på i övrigt helt nakna äldre tanter i fiskarstövlar. Och jag skulle tvinga på min omvärld att detta är den norm, ni hädanefter ska rätta er efter. Istället för att bara tillåta mig själv att ha denna något udda sexuella läggning för mig själv. Tillåtas ha den, men tillåta andra ha sin läggning. Vore det så tokigt hörrni ?
Ord, ordlistor, använt språkbruk. De skvallrar om samtidens heliga kor, normativa strömningar, och väldigt tydligt om vad vi är blinda inför. Det svenska språket är nedlusat med regnbågsvarianter av sexuella läggningar, könsidentiteter, så till den milda grad att de själva lessnade på tilläggsbokstäver efter HBTQi, och skrev ett plustecken efter. Som i princip betyder ”etc etc” eller ”alla möjliga och omöjliga könsvarianter”. Det finns snart fler ord i svenskan för könstillhörigheter, än inuiterna har för ordet snö. Och det finns till ex inget motsatsord till heteronormativ, homonormativ har inte fått motsatsbetydelsen tydligen.
Och om man delar upp ordet heteronormativ, så blir det än märkligare. Då hetero betyder: ”olikartad”, och normativ betyder: ”som tjänar som mönster el. rättesnöre, normerande”. Alltså tvärtom, hur regnbågspropagandan använder ordet hetero, och menar på satt det är just regnbågsrörelsen som propagerar för att gilla olika. Vilket man faktiskt inte i realiteten och praktiken gör heller.
Det här med man kvinna, skulle inte behöva va så jävla komplicerat. Gör som jag med drömtydning. jag drömmer för att bearbeta vad jag varit med om under vaken tid, och drömmarna i sig tar hand o om och bearbetar, och det gynnar inte mig att efterhandstolka vad det betyder om jag i drömmen blir jagad av en jätteamöba, eller nakna tanter i fiskarstövlar. Live and let be, for fucks sake. Eller för att regnbögsrörelsen ska förstå: live and let bi! Och låt män få vara män, kvinnor få vara kvinnor, lägg er för helvete inte i det. DÅ, lägger jag mig inte i om enskilda individer anser sig på ett personligt plan vara något annat. Be my guest. Eller bi my guest!
Orda att fundera kring
Kollektiv, kollektivism, individualism, kapitalism… eget, egendom, ägande.
Kollektivism, eller individualism ? Undrar jag… svaret blir; ingen av dem ! och bägge!
Med det menar jag, inget av dem som ism, som enögd rättesnöre för allt i livet. Men bägge två, i lagoma doser, för balansen i livet, för olika situationer. Vi klara oss inte helt själva, den som säger annat, ljuger för sig själv. Och vi ÄR individer, med individuella behov, tankar och känslor. Många förknippar kollektivism, med kommunism, som ideologi, och avfärdar allt gemensamt ägande som ett hot mot den individuell friheten. Att tänka så är både naivt och kontraproduktivt. Vi behöver vara kollektiva i vissa lägen i livet och samhället. Vi behöver varandra, men vi behöver inte alltid varandra, och vi behöver INTE likformas till ETT ENDA KOLLEKTIVT TÄNKANDE, styrt av några globala miljardärer som styr all media, forskning vetenskap och alla politiker, som nu sker, och skrämmer skiten ur varje tänkande människa med hjärna och hjärta. Och många använder motståndet till allt gemensamt, som ett hot till deras individuella äganderätt. Det finns förvisso politiska krafter i västvärlden, som på riktigt föreslår att staten har rätt att konfiskera makt, mark och egendom. Men det är inte kommunister, det är liberala, nyliberala, kapitalister … HUR FAN GÅR DET HÄR IHOP??? Det gör inte det. DE är helt enkelt inte vad de utger sig för att vara… varken press, politiker eller kapitalägare.
Min egen förenklade tanke om vad mänskligheten, och jorden, och moder natur skulle må bättre av, är lokal produktion av matvaror, lokalt bestämmande, leva närmare naturen, och med naturen, återbruka, minska konsumtion. Det går dock inte för att folk är för lata, för hypnotiserade av egenvalda distraktioner, för korkade, för indignerade… för lydiga, för bekväma, för rädda, för egoistiska.
”Alla vill till himmelen men få vill ju dö
Man vill kamma in vinningen, men sår inga frön
Man vill ha sin bit av kakan & man vill äta den me
Folk vill ta tillbaka, men vägrar att ge”
När jag i pausen för Hoven-droven-konserten vandrade omkring i kollektivet Skogsnäs, fullt av människor som jag både dras till, och har svårt för, så vill jag lite grann bo så, men har svårt för det flummiga. Inne på dansgolvet, studsar skäggiga, långhåriga män, utan självbestämmanderätt upp och ner, barfota, och kvinnorna ser så lyckliga ut att de kan misstas för att vara drogade. En ung, mörk vacker kvinna ler mot mig, jag ler spänt tillbaka, medan vi dansar oregerlig dans utan gränser. Hennes pojkvän står några meter ifrån, och har beskådat utbytet av leenden. Det är inte att vara otrogen att le mot nån. men något sårbart var det i den unge, gränslöse, könslöse, långhårige, skäggige, kollektivistiske mannens ögon. Jag log mot honom, och hoppades att det inte skulle tolkas som en invit, men som ett ”jag är inte intresserad av din kvinna”. Fast det var en lögn inför mig själv, jag var visst attraherad av henne, men tillät mig inte bli det, av oräkneliga anledningar, som inte alla har med någon av dem att göra.
Men visst är de lite underbara de där konstiga, flummiga, onormala människorna, som är onormala på ett annat vis än mig. Och visst fan var jag lite extra snygg själv igår kväll, i min jeansiga utstyrsell, med passande blå nyanser, och min jeans-mysse.