…
Solen sken nu på förmiddagen, men trots detta fick jag övertala min kropp att gå promenad före cafébesöket. Med två böcker i cykel-ryggan, vandrade jag runt broarna, vilket blir 5 km. (4 km till caféet), Tar ut en vanlig stol, med tygtapetsering och sätter mig i vårsolen och fortsätter läsa om JORD av Liselotte Roll. En för mig, kunskapsmässigt smått revolutionerande bok, som jag kommer läsa om och om igen. Jag kommer inte kunna genomföra allt som står där utifrån hur jag bor, och utifrån hur det ser ut praktiskt nere på lotterna. Men en hel del kan jag genomföra/prova.
Det var lite kärringen mot strömmen, bara det, att ta en stol och sätta mig ute, utan att fått tillåtelse, eller att kaféägaren satt ut utemöblerna. Det fanns inget motstånd alls från Mohammed som jobbade.men ändå alldeles för busigt för en lydig svensk som gör som alla andra. Jag har länge trott att det är något specifikt svenskt, men har nu omprövat den teorin. Vi kanske är bäst på det, men tydligen långt ifrån ensamma om det som folk. Och nysvenskarna, tycks bli precis lika fogliga och lättstyrda som vi.
Efter bokläsning i solen, och en kopp Java, gick jag promenad med en foglig svensk medborgare, som brukar påpeka saker, som han nu påpekade igen. Denna gången var det angående vilken typ av litteratur jag läste, när jag berättade att jag ökat mitt läsande. Jag sa att jag gärna varierar, samt läser sånt som provocerar mig, likväl som det som jag finner klokt och viktigt. MEN inte kärleksromaner och deckare, la jag till.
– Ha ha Ludde-tvärsemot-alla-andra.
blev kommentaren då. Och jag svarade omgående: Absolut!
Jag skulle efter lite eftertänksamhet, säkerligen räkna upp hundratals saker som jag gör tvärtemot den stora massan. Det ligger i min natur, att gå min egen väg, satt revoltera mot det jag finner självdestruktivt eller bara korkat. Jag hade i ärlighetens namn inte överlevt mentalt som självständig, individ annars. Jag hade troligtvis varit en neddrogad ”grönsak” annars, eller död, med tanke på vad vården och läkemedelsindustrin först ville stoppa i mig. Så många lägen i mitt liv, då jag tvingats ta de obekväma besluten, de ensamma vägarna, för att överleva. Likt de två herrarna som Per Shapiro intervjuar i Folkets radio. Alexander André och Ragnar Bohlin, har jag aldrig varit intresserad av att följa massorna…
Det blev trots allt 10 km promenad till slut, och avrundade med att sätta mig nere vid lotterna, för att läsa ytterligare, i solskenet och blåsten. Även detta, något som jag fått höra, inte tillhör normalt beteende. Vilket jag tackar för, eftersom jag aldrig eftersträvat att bli betraktad som normal, men hellre klok, mänsklig, intelligent, och en god medmänniska som strävar efter balans inuti, och i världen.
Jag gav mig sedan på snön på andra lotten, och skottade bort lite, för att hjälpa våren på traven. Nödvändigt? Jag vet inte… men det var motion samtidigt… och onormalt… bara en sån sak.
Det youtubeklippet jag bäddade in här ovan, vill jag gärna komma tillbaka till, om och om igen. Punkterna som Ragnar rabblar upp i slutet, känns sunda, även om jag ännu inte satt mig in och förstått vad ”tjänsteman-ansvaret” innebär, och/eller varför det togs bort 1974.
Egentligen skulle jag vilja ge mig i kast med att börja skriva om allt det som blev bekräftat i mina egna tidigare ensliga tankar, genom det samtalet … men nu är jag för trött.
P.S, idag är det för övrigt normalt att fira att romarna korsfäste en man för 2000 år sedan, så att han dog, men inte dog helt. Och sen tror vi på honom och hans pappa, för att han gick på vatten och återuppväckte döda och botade sjuka… fast, ja vi tror inte på det på riktigt, utan på riktigt tror vi på vaccinpass, blind lydnad forskare och despoter… för så gör en sann demokrat idag. Vi firar hans död genom att frossa i mat från en förgiftad matindustri, och läkemedelsindustri. Det är normalt, och bör inte ifrågasättas, för då får man skämmas med foliehatten på, istället för den tidigare så skambelagda dumstruten. Detta är normalt.
Sa jag att jag inte eftersträvade att bli betraktad som normal ?