…
Släpper in lite frisk vinterluft,
nu på natten, när talgoxarna inte längre
kan förirra sig in genom vädringsfönstret,
där talgbollar och fågelfrön hänger.
För ca en och en halv timme sedan, kl 23.23 den
21/12 började hoppet om ännu en sommar sjuda
i almanackan, genom vintersolståndet.
Just nu, när det alltså är som mörkast, så är det också
hoppets mest skimrande timme. Inte för att Jesus föddes
för 2000 år sedan, inte för att folk är snällare ä vanligt,
utan för just det faktum att det faktiskt är mörkast nu,
och vetskapen, tron, längtan efter ljus är som störst,
för ljus-svältande nordbor.
Jag bevittnade idag hur en oerhört vacker ung kvinna
av afrikanskt ursprung, med mjuk, ljus aura, fann sig i en trängd situation.
Jag beslöt mig för att avvakta situationen, där jag upplevde
en man som något påträngande. Men jag ville inte lämna
henne därhän. Det lät till en början i mina öron som
han var i färd att lura till sig pengar av henne.
Det visade sig inte vara så i slutändan. Men det visste jag inte då,
så jag stannade kvar nära, och lyssnade på konversationen.
Och efteråt pratade jag med henne, hon frågade om
hon ”gjort nåt dumt” (ur ekonomiskt synpunkt). Hon hade lämnat
ut sitt mob-nummer för att ta emot swishbetalning från en av
mannens vänner.
Och betalade sedan för den summan åt mannen väl vid kassan
Jag sa bara att hon aldrig skulle lämna ut kontonummer.
Och att hon inte alltid måste vara snäll i den bemärkelsen,
att hon faktiskt får säga ”nej”.
Nu blev det inget dåligt av detta vad jag kan förstå
med min lilla ekonomiska Nalle Puh-hjärna. Och jag vet faktiskt
inte hur jag reagerar om hotfulla situationer eskalerar.
vet inte hur starkt mitt mod är. Eller min kapacitet att
avstyra dylikt, verbalt eller fysiskt. Men jag hoppades
att min blotta närvaro skulle göra sitt till.
Jag är nog både feg och hjälte om vartannat,
beroende på situationen.
Hon verkade ha ett problem jag länge brottades med,
oändlig snällhet mot alla människor.
Hur som helst, en vacker själ enligt min själ.
Nu måste jag nog gå och stänga vädringsfönstret,
så jag inte glömmer det innan knoppning, och vaknar
upp med ett gäng blåmesar och talgoxar fladdrande
omkring i min lägenhet. Jag har mer på hjärtat att skriva om.
Men hjärnan har börjat förbereda sig på sovdags.
Gonatt världen