…
Jahapp ja en måndag till ja.
Nä men måndagar är helt okej,
mindre hype, mera back to basic liksom.
Men just idag är jag ganska irriterad,
och ligger lite på gränsen till ledsen/hängig.
Men håller det på irritationsnivån än så länge.
Och det är bättre… inte i längden, men på kort sikt,
blir man mer handlingskraftig om man är irriterad än
om man är hängig.
”Ja men vad är det nu då ?”
”Ja men vad är det nu då Tomas” frågar sig ilsket,kanske den som
stickar offerkoftor åt andra, och med glädje trär på dessa på de som
inte inser att allt är bra hela tiden, inte tar sig i kragen…
… som de minsann har gjort.
(som om de fortfarande skulle läsa min blogg) 
Jorå, det finns gott om ”duktiga människor”
och ibland är jag en av dem. När jag predikar
i mina blogginlägg om miljö, rättvisa, antirasism,
och jämställdhet som inkluderar mäns rättigheter.
”Så j-a duktig den där Tomas”
Inga frizoner – det är mänskligt
Det verkar liksom inte finnas nå’n frizon, från
folk som behandlar andra människor utan respekt,
inte ens i den närmaste vänskapskretsen är någon
helt befriad från detta. Det är väl mänskligt att folk
felar då och då antar jag, så då är det väl mänskligt
att folk beter sig respektlöst ibland.
Men jag tänker att det är ännu mer mänskligt att visa
människor respekt, Tänker jag fel ? Njä… jag tror jag
är ganska rätt ute där.
Imperfekt typ
”Du då Tomas !!! … sårar inte du människor ibland då ?,
är du så jäkla perfekt då ?” kanske finns anledning att undra.
Nej jag är givetvis inte på något vis perfekt.
Jag är ganska imperfekt faktiskt
Det är många trådar som är felkopplade även hos mig.
Men jag tänker att det handlar om huruvida man
ens reflekterar över sitt beteende som kan göra skillnad
för hur vi mår, hur vi beter oss. Det handlar lite om vad vi
strävar efter, inte huruvida vi alltid lyckas vara respektfulla,
vänliga osv osv.
Vissa anstränger sig mindre än andra
Och helt uppriktigt kan jag uppleva att vissa strävar mindre
än andra, många reflekterar mindre över eget beteende
än andra. Och för min del finns numer en gräns för vad
jag finner mig i, när det kommer till respektlöshet,
och då får orsaken vara vad den vill, om det blir för stor dos
av det.
Underbar ensamhet och mindre underbar ensamhet
Jag börjar mer och mer inse fördelarna med ensamhet,
nackdelarna har jag varit varse om under lång tid.
Men ensamhet… framförallt VALD ensamhet, kan vara
riktigt bra faktiskt…. när man tänker efter och begrundar
hur vissa människor behandlar dig och mig.
Jag har alltid varit lätt avis på folk som
har gås-fjäderskrudar som impregnerar från
”väta” (folk som är taskiga och respektlösa)
P.R, till exempel som jag spelade hockeybockey med
i min ungdom… som inte lät sig nedslås.
Jag har äntligen fått en och annan gås-fjäder
som delvis impregnerar mig från folks elakhet och
obetänksamhet men den kommer nog aldrig bli hel-tät.
Så tänker jag att jag ska försöka göra oxå
jag tänker tex på min kusin Jenny, som har ett välbetalt
jobb i Stockholm, tjänar bra med kulor. När jag var ner och hälsade
på henne under ett par dagar och hon hade sina vanor utifrån
sin ekonomi. Och jag hade mina vanor utifrån min ekonomi.
Och hon undrade om vi kunde äta frukost vid Mariatorget,
Kostade då 115 kr för 10 år sedan. Då sa hon inte som brukligt är
när finnes pengar i börs och plånbok: ”Äh jag bjuder” eller:
”Jag tar det här jag”
Istället frågade hon ödmjukt om hon fick bjuda på den frukosten.
Dvs hon satte mig inte i situationen att jsag skulle behöva känna
mig mindre värd pga min ekonomi.
Där vann hon verkligen min respekt,
och inte bara det, blev en förebild i hur jag själv
fortsättningsvis vill uppträda. Kanske inte vad gäller pengar då,
eftersom de flesta i Sverige nog har mer än mig.
Så jag lärde mig att…
Men tex gamla människor vars kropp ej längre
orkar och förmår vad den en gång gjort. Nu för tiden, sedan
10 år tillbaka frågar jag om jag får hjälpa till, när jag ser att de
kämpar med något tungt eller så. Eller för den delen den unga
singelmamman i min port, som flyttade in möbler,
och fullkomligt lyste av ”jag kan själv” när hon bar en otymplig
byrå alldeles själv. Då sa jag att jag ser att du klarar det själv,
men det ser väldigt otympligt ut,
snälla kan jag inte få hjälpa dig med den?”
Och lite så vill jag bli behandlad själv faktiskt.
Och lite så vill jag bli behandlad själv faktiskt.
Jag önskar att bli behandlad med respekt,
Lite ödmjukhet typ. Och jag önskar att jag fortsättningsvis
i hög utsträckning mäktar vara så själv.
Jag vet att jag inte kan förändra världen, inte beställa
hur folk ska vara. Men jag KAN sätta gränser för vad jag
tolererar verbalt och i övrigt hur folk bemöter mig.
När jag då verbalt sätter gränser för vad jag går med på,
kan det i bästa fall få några att reflektera över detta,
och kanske justera ordval och dominans en aning.
Eller så kan det ibland resultera i att jag väljer andra, annat
eller till och med självvald ensamhet, vilket inte är så tokigt
alla gånger