…
Ganska slut i kropp och knopp. Jag tycker inte jag tar ut mig så mycket när jag i ganska lugnt tempo åker 13,2 km skidor,. och jag har ju många mil promenad i kroppen. Men det är annat. Suger på en bit ingefära och hoppas att jag inte brutit ner kroppen så den blivit känsligare för förkylning. Men om det är så, så är det inte första, och troligtvis inte den sista, om jag får leva ett tag till. Man vet aldrig. Ändå gör jag, om än i små steg utan garanti om fortsättning, små men för mig viktiga steg för mitt välmående och balans. Problemet med balans, eller rättare sagt balansens natur, är att den alltid kan rubbas. Det är inte ett mål man kommer fram till, och sedan bara kan tro att man kirrat det, och slipper anstränga sig för att behålla balansen.
Världen är troligtvis i mångt och mycket densamma, som den alltid varit, trots att den har förändrats i sina grunder, totalomvändning. Hur är det möjligt? Det är ju motsägelsefullt? Det är så genom insikter man inte tidigare hade. Uppvaknanden är inte alltid roliga. Men kan fortfarande vara av godo. Uppvaknanden sker aldrig, om vi inte ruskas om i grunden. Uppvaknande sker aldrig, om du inte tvingas vakna upp, åtminstone inte om vi metaforiskt sovit på grund av hypnos eller sömnmedel. Jag sov länge sött, för att jag blev vaggad till falsk trygghet. Jag har inte vaknat upp för att jag är bättre eller klokare än de som inte vaknat upp. Jag har vaknat upp av två anledningar. 1 – Jag blev rädd för andra saker än majoriteten blev rädda för 2020. 2 – jag, som ifrågasättande tvivlare och ovaccinerad, blev deras fiende, och därför folkets fiende.
När stora skrämselpropagandan slog igång, för att skrämma världen till lydnad ”ta vaccinet eller dö” var i stort sett det huvudsakliga budskapet. När det kom var jag enkom skeptisk till vaccinering, men rakt ut rädd för vad som skedde med människor, och jätterädd för hur media, regeringar och stora läkemedelsbolag styrde näst intill all information, och censurerade ogenerat allt som ens ställde frågan om vaccinet kunde vara skadligt, eller om det även kunde varit så att det inte var verksamt. Efter att ha läst större delen om Assange, av Nils Meltzer, så klarnar även en hel del kring hur världen fungerar, hur mycket som kontinuerligt döljs för massorna, och har gjorts under lång tid. Ibland bubblar saker upp till ytan, syndabock utses, sen fortsätter lögnerna, maktmissbruket, de totalitära utövandet mitt i de sk västliga demokratierna, i lika hög utsträckning som i väl kända diktaturer, fast med något annorlunda metodik.
Balansen ja – Den personliga, och den i världen. Jag blev rädd, som så många andra, och det är inte alls underligt, med tanke på vilket katastrofscenario vi dygnet runt bombarderades med. Men vi blev rädd för olika saker. De flesta trodde på katastrofscenariot, som nu med all tydlighet var omsorgsfullt regisserat, och inte verkligt. Ändå, vill de flesta bara glömma allt det där, och gå vidare. Ändå, nå¨n stans djupt, djupt inne, kommer de flesta troligtvis lita på dessa despoter igen, och igen, och igen, trots att de själva erkänt sina lögner, så som den om att vaccinet skulle skydda mot smitta. Ändå kommer en majoritet troligtvis lita på dem, fast det står väldigt klart att de undanhåller massor av forskningsresultat, som de själva kommit fram till, men som visade negativt utslag för vaccinet både vad gäller skadlighet och dess effektivitet. De har själva avslöjat sig gång på gång. Ändå kommer de flesta av er troligtvis lita på dem ändå… för ni blev rädda, och ni litar fortfarande på den information ni får från officiella nyhetskanaler, och vill inte riktigt tänka att det kan vara så hemskt att de undanhåller massor av information för er. Och bara visar er information som får er att tro att detta var ett lyckat experiment, med massvaccinering. Inte ens när ni ser skadorna på det vaccinerade, när ni ser makthavarnas läppar röra på sig och erkänna sina svek mot er… inte ens då… upphör er tillit till dem.
Jag har en annan personlig historia, som jag inte längre vill ha ett enda milligram av låtsas-empati för, inget j-a äckligt tycke-synd-om. Det kryper i mig då. Inte på en fläck är det synd om mig. Men mina erfarenheter, av svek från vården, myndigheter, släkt, omedelbar släkt, lögner från dem, maktmissbruk, har gjort mig sunt misstänksam, eller ett annat ord, ifrågasättande, tvivlande. Med tortyr skulle det troligtvis gå att hjärntvätta även mig. Men så länge jag inte blir torterad, är jag troligtvis den siste någon på något enda område kommer få till blint troende, varken religion, ”vetenskap” eller politik.
Att jag kan läsa, har tillgång till, inte blir förbjuden att läsa en bok som ”Fallet Julian Assange” kan tyckas bevisa att jag lever i yttrandefrihet och demokrati. Men om den stora allmänheten undanhålles från informationen i boken som kan avslöja det som våldfört sig på Assange mänskliga rättigheter så kommer sanningen lika lite fram i Sverige som i det land där boken inte får ges ut. Så kan man säga att om den stora allmänheten som ger maktmänniskorna deras makt, genom tyst medhåll – inte vet om vad som sägs och skrivs, inte får del av kritik mot makten, så kommer makten undan med vad som helst. Tex att som USA begå krigsbrott, och få hela världen att vända sig mot hjälten som avslöjar brotten, genom att med hjälp av en faktisk konspiration mellan 4 regeringar, Sverige, USA, Storbrittannien och Ecuador, få Julian att framstå som en våldtäktsman som vill fly undan rättvisan. Vilket Nils Melzer bevisar är så fel som det kan bli. Även kvinnorna i fallet blev offer, men inte offer för Assange, utan offer för rättsväsendet och svensk polis. Deras liv blev också söndertrasade i viss mån, om än inte i den omfattning Assanges liv blev. Allt detta går att läsa om i denna bok, OM man hade velat få reda på det.
Men likt den uteblivna diskussionen, debatten om vaccin, den planerat uteblivna debatten, så vill för få veta… och därför står vi där vi står nu, med en söndertrasad demokrati, inskränkt yttrandefrihet, ekonomi körd i botten pga de onödiga nedtstängningarna världen över. Och ändå litar de flesta på nyheterna, på folkhälsomyndigheten, på Socialdemokratisk regering, på Moderat regering, på Pfizer,
med inget annat argument för det annat än just. ”Vi litar faktiskt på att de vill vårt bästa”
Jag tänker på John Coffey, i ”The green Mile” som i filmen måste presenteras som ett av Guds mirakel, för att vi som tittare ens ska komma förbi tröskeln att ens lyssna på en man som blivit DÖMD till ett bestialiskt brott mot två flickor. Att det sedan visade sig att han inte gjort det kunde bara bevisas inför tittarna genom att Fängelsevakten såg genom magi, vid beröring med den dömde John. Annars hade det inte räckt för oss…. Vi hade troligtvis dömt honom på förhand. För att även fria John moraliskt hjälper han fängelsedirektörens hustru befriar henne från demoner… Och lider ännu mer. Och ha det räcker inte, vid avrättning av John, låter regissören John säga *I’m sorry for what I am”
Nils Melzer, inleder sin bok, med att erkänna att även han initialt under flera års tid, utan att ifrågasätta, gått på smutskampanjen mot Assange, kampanjen som var till för att att”oskadliggöra” Assange, för att få bort fokus från de krigsbrott USA begått, som Assange avslöjade. Men framför allt för att för all framtid avskräcka alla ev nyfikna journalister som vågar sig på att avslöja deras framtida brott och tortyr… Och när man ser på hur större delen av världens stora medieföretag totalt och fullständigt kapitulerade under den påstådda ”pandemin”, och av någon odemokratisk anledning upphört granska makten, upphört ställa kritiska frågor, upphört med debatter i TV….
Och om av de minst korrumperade ´(Nils erhåller ingen lön för detta jobb) mest erfarna inom området mänskliga rättigheter och tortyr, kan falla offer för propagandan… då förstår man deras makt… men förstår man deras makt, bör varje vettigt funtad människa också börja ifrågasätta de som öppet ljuger och hindrar transparens… eller ?
In dubio pro reo