Halmgubbar, Trollpackor och lillgamla barn


Det är både fascinerande och frustrerande, hur medvetet förvrängda, och cementerade många sk diskussioner är. Det är inte ofta jag upplever att jag mött någon, några som är mogen, eller villig att ha en diskussion, eller en dialog.

Vad är då skillnaden på diskussion och dialog? Dialog handlar om att lyssna, lära av varandra och tillsammans skapa mening och ny kunskap. Diskussion kommer från latinets ”discutare”, skaka isär, och handlar om att undersöka, pröva, smula sönder motparts argument eller söka konsensus.

Jag tror överlag att folk i allmänhet, inkluderat, eller kanske i synnerhet de som kallar sig ledare, politiker, Verkställande direktörer, och till och med media, saknar både kunskap och vilja att framföra en diskussion, en debatt, eller en dialog. Det har för mig blivit oerhört tydligt de t senaste decenniet. Tydligast Metoo, och massvaccineringspropagandan. Det går inte att kalla det för något annat än propaganda,

Propaganda (av latinets propagare, ’fortplanta’, ’utbreda’) är en term som avser främst politiska kampanjer och budskap som är avsedda att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (t.ex. en politisk teori, policy, religion eller förändring) eller någon (t.ex. innehavare av eller kandidat till politiskt eller religiöst ämbete eller befattning). Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt. Propaganda är en viktig del av psykologisk krigföring, och den som sänder budskapet är som regel part i målet.

Bara för att man kallar något för information, innebär det inte att det är en saklig, opartisk, objektiv information. Och bara för att det är människor från institutioner, politiska partier myndigheter som tidigare åtnjutit en viss grad av förtroende från en majoritet av befolkningen, innebär det inte per automatik att de är att tillförlitliga, varken nu eller tidigare, eller att den ”informationen” skulle vara den odiskutabla sanningen. Allt borde vara diskutabelt i en demokratisk stat, med yttrandefrihet. Så var det inte under åren av nedstängning och fråntagande av basala mänskliga rättigheter, samt den tidigare under Metoo så självklara rätten att bestämma över sin egen kropp. Om du var kvinna. Så var det 2017. Det var säkert inte första gången i världshistorien som omvänd bevisbörda praktiserades. Då män under ett potentiellt samlag under hela samlaget skulle muntligt förvissa sig om kvinnans samtycke. Dvs först verbalt försäkra sig INNAN samlag, om kvinnans samtycke, och sedan även om kvinnan ångrar sig. ligger ansvaret på mannen att försäkra sig verbalt om samtycke. Tidigare rådde det rätt så självklara, och enligt mig mer än tillräckliga ”Ett nej är ett nej”. Även om det i verkligheten sällan var på det viset att ett nej var ett nej, mellan kvinna och man, eller ens i tillfrågan om en finansminister ville bli statsminister. (Göran Persson) Jag vet inte hur många gånger GP sa nej, som sedan blev ett ja.

Kathy Newman, en hyllad figur inom feministiskt aggressiva kretsar, gjorde en numer världsberömd intervju med Jordan Peterson, som i sin tur anses vara en manschauvinist av stor rang. Och det var det uppenbara målet för Kathy, att framställa honom som sådan. En oerhört lärorik video att titta på, för att inte bli lurad till att behöva försvara åsikter man egentligen inte har, där intervjuaren bygger halmgubbar, som de sedan kan attackera. När Kathy i efterhand blir konfronterad om hur hon hanterade den intervjun, slätar hon över sitt agerande. Hon påstår iofs helt riktigt att oavsett intervjuns fortgång och tillvägagångssätt, så rättfärdigar det inte mordhot mot henne och hennes familj. Det har hon helt rätt i, men det tar även effektivt bort fokus från vad hon medvetet försökte göra och åstadkomma med den intervjun. Just i denna intervjun hade hon kanske en av världens skarpaste hjärnor emot sig, oavsett vad man tycker om hans åsikter. Han är bla professor emeritus i psykologi, klinisk psykolog och religionsfilosofi, så han kunde avvärja alla fula grepp hon medvetet använde sig av typ det ständigt återkommande: So you’re saying that….” (se videon om ni behagar) En annan intressant video i hur man bemöter t ex aggression, och använder angriparens ord, eller bryter sig ur den spelplan angriparen påstår är dina enda alternativ, är: (se video)

Att jag nu för tiden gärna kallar mig för antifeminist, är ingen hemlighet för den som läst min blogg. Och jag kan när som helst, utan att säga ett enda nedlåtande ord om kvinnor, försvara den positionen. Sedan kommer då en intressant situation, för de som ev skulle reta upp sig på det jag exemplifierat med den diskussionen mellan Kathy och Jordan, som tydligt visar sig i kommentarsfälten till videon. Hur förslagsvis i det fallet kränkta feminister, går i automatiskt försvarsställning och kallar Jordan för diverse nedlåtande i stil med. ”Jordan is kind of a chauvinist”. Så för den som retar sig på det jag tar upp, och visar vem som gör vad av dessa två, kan lätt resultera i att jag kan placeras i ett fack av Jordan Petersons ALLA åsikter. För det första vet jag väldigt lite om resten av hans åsikter. Han är tydligen väldigt mycket för högerpolitik, vilket kanske inte är direkt synonymt med mina värderingar. Och sedan är jag kraftigt allergisk mot amerikanska ”själv-hjälpar-böcker”, så som hans ”12 rules for life” eller den vidriga ”Älska dig själv” med Wayne W Dyer. En bok som min mor för övrigt hade i bokhyllan, men som min kusin Ingrid så träffande kallade för ”en sån där jävla egoistbok”

Det är som sagt var inte ofta det uppstår dialoger mellan två människor. Av flera anledningar. En av dem är rädslan för att vädra en åsikt ansikte mot ansikte. En annan är så klart satt väldigt få klarar av lyssningsdelen av dialogen. Där det alltså inte går ut på att vinna eller övertyga, och uppnå konsensus/samstämmighet, utan att utbyta erfarenheter verbalt. Jag hade en dialog härom dagen dock med Adam. Vi kommer från olika delar av världen, har helt olika hemmiljöer. Jag är långtidssjukskriven, han är företagare. Jag uppväxt i ett trygghetssystem, han i Syrien, och flyttat till ett land där han inte alls ens har i närheten samma rättigheter som medborgare som jag har, enkom pga ursprung. Vi lyssnar mycket på varandra, ibland förstår vi varann, ibland inte. Ibland pga språkförbistring, ibland pga så fundamentalt olika bakgrund. MEN vi delar erfarenheter och lyssnar.

Lyssnade gjorde även en mamma till en liten dotter på cafe Petter idag. När den lilla kom in var hon som ett ljus, tyst och kontemplerade över vad hon skulle fika, och tog in omgivningen. Men när fikat väl var på bordet, och den varma overallen, låg på stolskarmen, var det ingående berättelser om vad som hänt på skolan, gissar lågstadiet. Kunde inte undgå att tjuvlyssna. Det var om nån kille som inte var snäll, som hon berättade utförligt om i minst tio minuter, med intensitet. Det var om nån slags kanin de tillverkat, eventuellt på slöjden eller nåt, jag fångade aldrig riktigt detaljerna kring den kaninen. Modern lyssnade tålmodigt… sen blev det slut på luft, när den lilla uttryckt så mycket besvikelse, och hur dum killen varit.
Tystnad i 5-8 sekunder då flickan suckar, och säger så lillgammalt:

– Ja ja ………… jag får väl göra en ny kanin på måndag, värre än så är det väl inte

Sedan på vägen hem, när jag kom in på gården, gick en liten kille i overall och huva lös på en läskburk med all energi han kunde lösgöra. Jag tänkte att han kanske var arg, och behövde få ur sig någon oförrätt.
Han hade inte ännu blivit medveten om min närvaro, när han plötsligt fått itu burken i två delar,, tar av sig vanten, stoppar ner handen i botten av burken, och stoppar i något i munnen. DÅ ser han mig och ser ut att va tagen på sängen i ansiktsuttrycket. Det var en frusen Coca Cola-burk han hittat, och stoppade nu frusen Coca-Cola i munnen, när han förvånat och något skamset ser upp på mig.

För övrigt, halvdag med Åsa GT, Pussel, Pizza, digga musik.