…
Jag har gått 4, 3 mil promenad i år, dvs 1,43 mil om dagen i genomsnitt. Det kommer ju naturligtvis vara tillfälligt, min kropp tror jag inte mår bra av att ha 1,43 mil om dagen i genomsnitt, den 31a dec. Jag tror det skulle bryta ner kroppen, snarare än bygga upp den mer. Jag är ju ändå troligtvis på andra halvlek av livet, utan att ha en aning om hur långt det är till slutsignal.
Ibland tycker vissa att det är lite väl extremt. Men det beror oftast på vem som betraktar så klart. För mig är det extremt att äta pommes frites o hamburgare eller pizza varje dag, men om det är vad folk vill göra så görne!
Det finns så klart alltid en övre gräns för vad som är möjligt, även om den kan tänjas jäkligt långt. Och strax under den gränsen, ligger vad som är bra för en, i längden. Såg på dokumentären om Mondo Duplantis ikväll. Intressant att se målmedvetenheten, kontroverserna med hans far Greg om träning o skola o sånt. För att bli bäst i världen på nånting, får inget lämnas åt slumpen, och som vanligt medelålders gubbsjuk, gubbjävel, och medelmåttig motionär, skulle jag, om jag ville kunna kalla det för extremt. Men … nä… det är vad han ville göra, och behövde göra för att nå sina mål. Och till synes vad som får honom att må bra. Jag tror knappast att de i min omgivning som tycker att det är extremt att gå 1,43 mil om dagen (i några dagar), sitter och tycker Mondo är extrem, när de hejar fram honom till OS-guld.
Ordet ”extrem” används ju även ofta i andra sammanhang, med ett syfte. Så som kring politik och värderingar. För kapitalist, framstår det ofta som extremt, att frivilligt dela med sig av saker till behövande, och än mer extremt om han tvingas göra det genom skatter. Däremot tycker allt som oftast samme kapitalist att han har all rätt i världen att tillgå medel/pengar/tjänster som samma tvingande skatt beskattat andra, som gett honom/henne sin utbildning etc etc. Och han tycker med stor säkerhet att vänsterpartiet är extremt, kallar vänsterpolitik för extrem, för satt det finns ett syfte med det, ett egenintresse, något att vinna på att kalla det för extremt.
Och det har blivit väldigt tydligt för mig på senare år, att nästan vilket medialt drev vi än pratat om, vilken medial masspropaganda vi än pratat om, så tar dessa till starkare ord, överdrifter, och rena lögner för att kunna genomdriva sin vilja, som nästan alltid handlar om samma sak genom världshistorien, mer pengar, status och makt till dem själva. Sanningen räcker inte till för deras mål. Jag har sett så många befrielserörelser, sakta, gradvis förvandlas till dess raka motsats, ju mer pengar och makt de fått. Fackrörelsen, arbetarrörelsen, kvinnokampen, som blev till giftig feminism, och sedan vanlig vetenskap som till en början var tänkt att alltid ifrågasättas, till att nu blivit en större maktfaktor, än kyrkan under korstågen.
Gemensamma faktorer, pengar makt, kontroll och status. Det skulle jag kalla för extremt. Att mer eller mindre tvinga halva världens befolkning till vaccinering, och dölja konsekvenserna. En 14 kilometers promenad ter sig ganska icke-extrem då. .