…
Allt jag ville, var att läsa en bok i lugn och ro, med lite liv och rörelse omkring mig. Det gick ”så där”. Jag är ju väldigt fascinerad av Dave Goulsons ”Galen i insekter” och ville läsa den i mysig miljö. (Hemma somnar jag så lätt vid läsning). Det går inte fort för mig, jag är ingen van bokläsare, och jag zappar mellan böcker, och är hopplöst splittrad som person i mina göromål. Och det är ju ändå ingen tenta som väntar.
En till synes ”torr” bok, som jag till en början ifrågasatte om jag skulle ta mig igenom, med allt från vissa baggars fortplantnings-premisser, till sluga bin och humlor som biter hål på sidan av blomman för att tjuva dem på söt, näringsrik nektar, utan att i gengäld pollinera andra blommor. Samt berättelser om egentligen tidskrävande och tålamodskrävande, faktainsamling som är lika tråkig som att se Falu rödfärg torka på ett utedass. Men som här, för mig blir intressant ur flera aspekter, men eg framförallt utifrån att den blir som en handbok, för RIKTIG forskning och vetenskap bör gå tillväga. Och mitt i alltihop beskriver Dave sin smått galna passion för forskning och kunskap på ett oerhört ”bjussigt! sätt med alla misslyckanden, som för övrigt är en viktig del av RIKTIG forskning och vetenskap OM MAN NEDTECKNAR ÄVEN DETTA. Många av de frågor han ställer sig i sin forskning inser han att de kommer ta åratal innan han ens får reda på om den lett till några obestridliga slutsatser, eller slutsatser överhuvud taget.
Till ex, när han berättar om hur han på en gamla skräpig åkgräsklippare, på sina nya ägor på den franska landsbygden, klipper ner gräs i små kvadrater för att så olika sorters ängsblommor, och studera insekternas och blommornas samspel, i en miljö som är så nära den ursprungliga vilda ängen, vilken människan i det närmaste lyckats utrota snart. Hur åkgräsklipparen går sönder, och han nödgas fortsätta klippa stora arealer med handgräsklippare. hur han tar studenters frivilligarbete till hjälp, varav en av studenterna sjunger under sitt arbete och ser ut att utföra en rituell dans, Kom ihåg detta är en engelsman på Frankrikes Glesbygd. Och allteftersom tiden gick och det till synes märkliga arbetet fortgick, började han notera att det plötsligt började trafikeras den lilla väg som ledde till en vändplats, nära hans lilla äng. Hur Fransmännen klungades för att funderade på vad den tokige Engelsmannen höll på med, och hans ungdomar som dansade rituella danser. Och hur han avstod från att söka upp dem och förklara på hans bedrövliga kunskaper i franska språket.
Allt det här ville jag nu på förmiddagen fortsätta att läsa om. Men … först var ju Björn, Stig och Einar där och var trevliga, osså Basse och Mähler. Caféägaren ville ju också prata. O när Basse, och gänget gick slog jag upp boken och läste 5 rader då Christina och Bertil kom och var social. Och Ove, Erik och Gunilla. Typiskt utstuderat jättetrevliga och fina, utstuderat trevliga så jag inte fick läsa min torra bok. Och sen kom en annan Christina, och en danstjej och log o pratade. Supertrevlige Berhane, denna gång utan charmtrollet Bitania, även han vill hälsa, le och prata. Ja men så klart också Gull-Britt och hennes kompanjon, Och den hypervackra kvinnan från Sandslån, med sin man. Men efter 3 timmar på caféet var det bara otrevliga kvar, mig inkluderat, eller åtmionstone människor som inte var utstuderat trevliga och störde läsningen. Då slog jag upp min bok… bara för att erfara att huvudvärken var på ingående, i min proppfulla skalle. Mest troligtvis för att jag druckit 3 koppar kaffe för att motivera att jag ska få sitta kvar o läsa min bok. Så jag läste 5 sidor, sen vann huvudvärken, tillfälligt.
Det är Nobellfest idag tydligen. En av Christinorna, hon med sin Bertil skulle hem och titta på alla smycken och klänningar. Gunilla ville oxå hem o kolla på Societeten. Bertil som troligtvis inte har något att säga till om vad gäller kanakval på tv:n, sa att han fick fokusera på maten på tallrikarna, den stackarn. Nå ja… de hade en älgstek i ugnen i lergryta, så inte lider Bertil så mycket inte.
Själv då? Nobell? skulle JAG vara avis på nobellfesten ??? Jag som varit i Tidningen i Ångermanland och kommit med fyndigt svar på en ledande fråga?? Näe … jag tycker nog det hela är uppblåst, inbördes beundran, snobberi, fejk, och allmänt pruttigt bara. Såg Marocko slå ut sur Ronaldo, gjorde inget tyckte jag.
Nä nu ska jag somna med insektsboken över ansiktet hemma, och sova som en drottninghumla