Jag är en liten man… en trasig man
En man utan rötter… en man utan stolthet…. jag är feg
En ensam man…. utan hopp…
Jag har inget….. ingen framtid, inget jobb, inget värde…
Jag slåss varenda dag, varenda timme för att upprätthålla någon form av värdighet…. Jag håller mitt huvud högt och rätar upp ryggen….
….för vad ??… för vem ??
Jag har varit stark….. Jag har slagits för mitt liv….
Slagits för min rätt att finnas….
… slagits och stridit för de jag älskat…..
Jag har varit stark och modig…….. när andra skulle slutat gå…. fortsatte jag
… med osynliga bojor kring mina fötter, vingklippt och ett ok på mina axlar som inte kan mätas i kilon….. med allt detta har jag fortsatt att gå….
Det har varit mitt enda val … att fortsätta….
Jag valde inte min mor…… jag valde inte att bli hånad, känslomässigt stympad…..utnyttjad….
Jag valde inte ensamhet och skräck….. Detta blev mitt arv…
Jag har bara att acceptera detta…. det som hände… och det som aldrig blev.
Dom bevingade säger att jag ska flyga…… men har inte nyckeln till mina bojor…
Oket, bojorna, kommer jag bära dem livet ut…. ?? ,… jag vet inte.
Är det synd om mig ?……nej inte alls….!!!
Jag har haft mat och tak över huvudet…
Jag har haft tur, jag har upplevt små korta ögonblick av lycka… och snuddat vid kärleken…
Det är mer än många fått…..
Men det jag sagt har varit så… den jag är, är jag…. detta är sant.
Jag förlorade något…… då för många år sedan, något i mig själv…