…
Gick en mil idag, först 2 km på da’n, sen 8km upp till Hallstaberget, på eftermiddan. Lite stel o trött i benen, som man kanske blir. En kopp kaffe idag. Det blev Makaroner o makrill till middag. Mörkt stora delar av dygnet. Läser fortfarande ur ”Den Långa flykten” av Richard Adams. Vill köpa ”Finnas till” av Jersey Kosinski, från 1970. Finns inte att köpa i nyformat. Bara begagnat, men jag är feg satt handla på nätet. Och det blev inte bättre av Bagaren och Kockens trassel i månader.
Gick in till Thomas på Änglarum o snackade lite. Inget inköp. Ej heller på loppisen under Näbbar och klor. Köpte Fårskinnstofflor på COOP, 250 pengar. Tagit fram soppa och bröd ur frysen till imorrn. Idag gjorde jag smoothie på Svarta vinbär jag plockade i somras. Zappar mellan filmer på TV. Aquaman, som egentligen är bedrövligt dålig. Jack Reacher som är bra, men sett många gånger, och Fyra bröllop och begravning. Jag var väl skådis-kär i Andie Macdowell en gång i tiden. Och när jag ser filmen, slår väl hjärtat ett extraslag igen. Men ser inte färdigt nå¨n av filmerna.
Saknar pappa. Saknar flera som gått ur tiden. Jag är starkare än någonsin, men inte stark. Jag älskar ensamheten, men känner mig ensam. Berömde Arne’s änka som nu var 88. Hon handlade mat sent sa hon, ville vara försiktigt. Tiderna som var är borta… naturligtvis. Så är det för alla. Men … känner mig lite ensam ändå. Såg dokumentären ”Plötslig död” en gång till. Inte upplyftande iofs, men ibland måste man göra saker man egentligen inte vågar, ”annars är man bara en liten lort”, som Astrid Lindgren lät sin karaktär Jonatan Lejonhjärta säga, till lillebror skorpan.
Saknar Astrid också … och Tage….
Kan inte låta bli att fundera över hur de skulle reagerat över hur världen är idag. Men kanske lika bra att jag inte vet, med tanke på hur många klippor som föll in i fegheten och tystnaden. Kanske lika bra att jag inte vet, så de får förbli hjältar och klippor i mitt sinne. För jag kan inte förlora fler nu. Astrid Lindgren, och Tage Danielsson. Den som är utan tvivel, är inte riktigt klok.
Mötte min sura, bistra granne, tillika 3-barnsmamma, som jag erbjöd mig bära kasse åt en gång, och vars barn jag en gång lagat punktering på cykeln åt. Det uppskattades tydligen inte. Pojken hejar ibland, men då kommer det nå haranger ur munnen på mamman, på Swahili eller nåt.
Lite trögt nu, lite ensamt, lite trist. Men i morrn har jag soppa och hembakat bröd