…
Lördag 5e november
Åtta grader varmt och duggregn, våta trottoarer. Förlåta och gå vidare. Både sig själv och andra. Inte alla andra, men de som visat sig fortfarande vara vänner, på riktigt. Men gå vidare, gäller i alla fallen, det innebär dock inte nödvändigtvis att stryka streck över saker, och glömma. Ibland ställer jag dörren på glänt, istället för att låsa dörren och kasta bort nyckeln. Jag menar, tänk om jag misstagit mig?
Apropå misstag!
Misslyckanden, är viktigt.
Nej, det är helt avgörande, för att kunna lyckas.
Människor som alltid lyckas, är inte att lita på.
Speciellt inte om de hävdar ha lyckats INNAN, de utfört det
de ämnar lyckas med. Och speciellt inte om man
vägrar visa för folk omkring när hen lyckades,
med det den sa att den skulle lyckas med.
Speciellt om det ska tvingas på hela världens befolkning
det de inte vill visa resultaten i det ”lyckade”.
En skata skuttade in framför mina fötter på väg till caféet i morse. När den plötsligt insåg sitt misstag, och tvärvände och skuttade tillbaka. Jag fick känslan att tankarna gick:
”Ooops jävlar – en sån där tvåbent jävel aaaaarrrrrghhhhh hjääälp”
Sen studsade den åter åt det håll den var på väg, för att tjafsa med nån kaja som hittat nåt ätbart eventuellt. Gubb-surr på caféet. In på bokhandeln, och föll till föga för ’Semla’ Lagerlöfs Jul. Jag måste se till att leva länge nu, med alla pussel och böcker jag köpt. Olagda och olästa.
Ingen höjdardag, eller kväll. Låg i humöret. Hittar inte glädjen. November iofs. O mörkt. Men även lite ensamt ibland. Insikten att jag bör leva och bo själv för att må bra, övertygar inte hjärtat när det längtar efter kärlek, eller kroppen som längtar efter kvinna. Men jag är nog färdig med det där. För sent för att trösta sig med en espresso.
Söndag 6:e november
Vaknade för tidigt, efter bara 4½ timmes sömn, tvingade mig att somna om. Upp vid 10. Bestämmer mig snabbt, innan frukost eller ens kaffe, för att som brukligt vid lågt humör, städa, fräscha upp hemma, och mig själv, med måtto att sura och deppa är okej, men jag ska isf sura och deppa i ren och fräsch lägenhet.
Lite dumt är det, eftersom man kommer av sig lite i surandet och deppandet, och värsta fall till och med mår bättre av det man gjort.
Ibland funderar man vad fan man kämpar för egentligen? Man kanske skulle skita i att kämpa för andras frihet, och rättigheter, när de ändå inte verkar vilja ha den, eller förstå att de haft den, eller förstå att de kommer förlora den. Och utan deras hjälp, kommer jag ändå förlora min frihet. Jag kanske borde ge upp?
Kanske borde bocka av återstoden av mitt liv liksom?
På ett vis, blir man lite avundsjuk på Skrutt, Åsas hund, när han skruttar omkring i skogen, på dagens 4 km skogspromenad, helt ovetandes om detta. Helt fri … ja förutom att han går i koppel då, och äter om husse o matte ger honom mat, och sitter när de ber honom sitta, osv …. men helt fri….
Jag fortsatte 7 km till efter ´hundpromenad. Föll till föga för en pizza för en gångs skull. Somna sen på spikmattan, till nåt program om Nya Zeelands vulkaner,. Landet som initialt fick så mycket globalt beröm för sin ”pandemi-strategi”. Lite genomskinligt kan man tycka, då man geografiskt ligger på den platta jordens kant, och ett steg till så ramlar man över. För kom inte o påstå att jorden är rund, för då blir jag förbannad !!!
Ja kanske bäst att lägga till att det var ironi. Mest över att det är dylika åsikter man tillskrivs, om man har mage att ifrågasätta korruption och konspiration. När korruptionen och konspirationen är till för vårt eget bästa som det sägs. Men jag begriper väl inte bättre antar jag.
Grann-jäveln har mani på att dammsuga. hur mycket jävla damm, producerar de egentligen? Nu är hon igång igen. Fast hon lämnar nästan aldrig lägenheten, så de e klart, nåt måste hon väl göra. Och det görs alltid precis innan maken kommer hem. Jag har då aldrig hört på maken faktiskt. Jo det har jag ju, när han köpt en ljudanläggning och skruvade på högsta volym, fram till midnatt, och wailade Atonalt på arabiskt vis. Kanske övade för Saudiska idol?
Espresson smakar bra, jävligt bra faktiskt. Eller kanske jävigt bra, eftersom det är jag som gjort den, och jag är bäst. jag drack den precis innan kaffe-fönstret stängs hos tvivlaren. 3e koppen idag.Jag är värd det. Jag har ju förstått att jag troligtvis räknas som en sån här useless eater
(politics In the ideology of Nazi Germany, a person with a serious medical problem or disability, seen as requiring help from society but giving nothing back.)
Alltså en gammal Nazistideologi som dammats av och nu använda av globalister och andra diktaturer. Man har dock vidgat klientelet betydande, från att inkludera handikappade och kroniskt sjuka, som ”inte bidrog”. Nu inkluderar de ”värdelösa” alla som inte ”bidrar” tydligen. Oftast brukar ordet ”bidrar” hänga löst, utan att närmare beskriva vad det ska bidras TILL. Det ÄR medvetet, lika medvetet som när sverigedmokraterna pratar om ”problemen”, som underförstått alltid beror på en massinvandring, som iofs aldrig skett i Sverige. Men ändå, det är ju hemskt även om det är falskt, som vissa Sverigedemokrater brukar resonera. Det verkar dock som försörjningskapaciteten har något att göra med vilka som är nödvändiga enligt deras dystopiska världsbild. Alltså, vilken värld vi vill leva i, hur vi behandlar människor och natur, har ingenting att göra med om man är useless eater, eller inte. Nazityskland ville utrota de handikappade och ”svagsinta”, de mördade dem helt enkelt. Ännu finns inga upptäckter om koncentrationsläger som utrotar människor, som Gates, Schwab, Trudeau och gänget inte tycker håller måttet.
Nä jag får väl liksom ”leva av” det här livet då. Varför ska jag slåss för er? Om jag ska fortsätta slåss för er, kan ni inte skriva till mig och berätta varför jag ska göra det då? För jag förstår det inte längre. Att slåss för de som skiter i allt, är som att rädda livet på en som bestämt sig för att ta livet av sig. DET GÅR INTE!
Hade mer att vräka ur mig … men orkar inte mer just nu. Jag får se vad jag gör med ”återstoden av dagen”