…
Bra förmiddag, snål-åkte till Kramfors med Å. Kollade in bokhandeln. Tog fina bilder i dimman, som jag sedan råkade radera. Det kändes sådär. En av bilderna var på Berthold Johansson, som bodde på Bergomsvägen. Samma väg där Åsa Åsander hade sitt bageri. Jag är ju som jag blev, gick fram och pratade med honom, en helt främmande person, och sa vad jag höll på med, och att jag gjorde nostalgi-tripp, dit där Morfar Ture och mormor helga bodde. ”Ja dom kände jag väl, vi åkte till Kanada tillsammans, med hockeyn. Till Detroit”
Klomrigt av mig att radera bilderna. Hur som helst, så är jag en märklig prick, med egenskaper som i vissa sammanhang kan vara det vågade, isbrytaren, pratar ofta o gärna med främlingar, lite ytligt och skämtigt. Ibland landar det inte väl. Men ibland träffar man folk som kände mormor o morfar… liten värld ändå. ”Ture och Turan kallade vi dem” sa han o flinade
Samtidigt rätt less på världen. Trött på att folk inte bryr sig om vad vi är på väg in i, eller inte förstår det, eller inte vill förstå det. När man går sin lilla hundrunda, och klagar på priser, som beror på en skapad inflation, ett medvetet destruktion… Man kämpar för att rika kvinnor i Sverige inte ska tafsas på rumpan, och att medelklassen inte ska ha dyr bensin…. men fattar inte vad som sker högre upp. Jag kommer osökt att tänka på Merry’s kommentar till Pippin, i Sagan om ringen, när Pippin längtade hem till The Shire, och tyckte att de inte hörde hemma i den stora världen, med krig:
– There wont be a Shire Pippin
Isengard och Mordor, är från en saga, en film, en bok. Men metaforerna till vad som sker i offentlig lönndom, medan vi tittar på, är allt för verkliga.
Då och då tänker jag att jag ger upp. Att jag förlorar hoppet på människorna och mänskligheten, det goda, kampen för det goda. Jag orkar inte mer. Jag kan inte göra mer. Folk ser det de vill se… tills det är för sent. Då skyller de på nån annan…
Nä jag tar väl och dränker mina sorger i öl ikväll. En Mariestads ”alkoholfri”, 0,5 %. Jag orkar inte, ni får väl stå ert kast sen då… jag tror jag skiter i det här nu. Jag skulle vilja vräka ur mig några haranger Kapen Haddock-svordomar nu, men är för uppgiven… skyll er själva