…
Tur att jag köpte en frys till för något
år sedan. Nu har jag så tråkigt igen, att jag har laddat
för storbak imorgon igen. Havrekex denna gång,
vilket är ett slitgöra. Men jäääämarns va gott !
Jag hade eventuellt tänkt mig att ge igen lite,
till moster som bakat och lagat mat i hela
sitt liv, åt makar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn
och så mig då, som ”hon fick” vid 55 års ålder,
typ tog hand om då typ, när jag var ett 20-årigt barn.
Nu är hon 87, och har inte rygg för att baka,
och jag har inte mage att komma tomhänt när
jag, med kamrat åker 10 mil enkel för att hälsa på !
Hoppas moster blir glad !
Nä men det har inte varit så där jättelätt,
under februari för Kai-Tomas. Men jag är seg som kola,
mjuk som silke och hård som sten, så jag tjuras på.
Jag har faktiskt tagit några få ”egoistiska” beslut en period,
och inte tagit på mig att ”rädda världen” (figure of speach)
Ja .. till och med så pass att jag satte mig själv före
några som jag förr i ti’n utan hänsyn till mig
själv, hjälp före mina egna grundbehov,,… för att överleva,
för att leva.
Jag har kommit fram till att jag bara kan ge
det jag kan ge, till några få åt gången. Och jag har dessutom
kommit på att jag har en egen vilja, och att det är helt okej
att även lyssna till den ibland…. ja menar så vitt jag vet,
så har jag bara ett liv… allt annat är dumt att chansa på.
Det var fasligt vad det lever om utomhus,
det stormar på rejält för tillfället. Och vi halkar omkring
i tillvaron då snön packats till is Fönsterrutorna skallrar ordentligt
och jag kan se med blotta ögat, hur de rör på sig, som om de skulle
blåsa sönder vilken sekund som helst. Jag plockar in fågelmataren,
de har ändå sedan 2 veckor övergivit denna min matstation
pippi-bördarna. Har väl fått bättre krubb på gräddhyllan nånstans
kan tänkas. Oooops … jo puh .. fönstren höll även för den vindbyn.
Det blir liksom segt när vårvintern uteblir, det blir barmark redan
i februari, och man liksom börjar vänta på våren redan då,
som ändå inte kommer förrän i maj, i bästa fall.
Men ack …Maj månad … som du förför mitt sinne,
med tussilago, lövsprickning och grönt gräs igen.
Nåja … nu är det februari, som kan vara jättevacker
och vit, men nu bara påminner om Förortsvinter i
Storstockholm … grå, grå, grå, grå.
Ja då får man baka lite till.
Full frys med Kai-Tomas