……
Livet rullar på…..vecka ut och vecka in.
Allting är detsamma, och ändå förändras allt och blir aldrig igen detsamma.
Människor dör och försvinner ur våra liv, och kommer aldrig åter….
…….och till slut är det min tur….och din.
Men jag vill inte ha lämnat in, utan att ha funnit kärlek.
Fast klockan tickar vidare, ……..
Finns det någon som kan älska denna ofullkomliga man ?
…Jag har svårt att föreställa mig det…. under perioder ger jag upp tanken och hoppet….. men även om tron, förnuftet och hoppet sviker… så upphör aldrig någonsin längtan…..
Finns det någon för alla ??….jag tror inte det faktiskt, och varför skulle det då finnas någon som vill och kan älska mig…..
Jag kommer från dåliga odds vad gäller kärlek….
….kommer från bråk, hot och sorg….trasighet, manipulation och cynisk kyla…
Det är mitt arv…. det är min erfarenhet från uppväxten….
Ändå har jag lyckats bli annorlunda, jag har brutit mönstret, jag är inte densamma som dom….
Men jag ser att jag är trasig inuti…. och tror att ingen kan älska mig då…
…märkligt …när jag tänker att jag mycket väl kan älska en kvinna som är trasig inuti… kanske tom hellre vill det än något annat.
Jag vill vara den som ser henne…. och älskar det jag ser i all trasighets oförklarliga skönhet……
Och jag vill att hon ser mig…. och älskar det hon ser.
Inga ”om” ….inga ”sen”…. bara ”nu” som vi är … inga krav på förändring av vem jag är, inga krav på förändring vem hon är…..
Bara att se mig…se henne….
Jag kanske är en drömmare…. but I’m not the only one
….men även om tron, förnuftet och hoppet sviker…
så upphör aldrig någonsin längtan…. aldrig någonsin