1 liter mjölk, och en halv vetelängd…..är min tröst i natten.
Fullt medveten om att livet långsamt sipprar ut genom mina fingrar, samtidigt som jag lika långsamt gör upptäckter om mig själv och livet, som inom tid skulle kunna ge mig min frihet…. frihet att älska och älskas….
Fjättrad vid för den tiden osynliga bojor…. osynliga för mina ögon.
Utan att förstå det hade du gett mig bojor, låst och kastat nyckeln…..
Borta för all framtid… för hur kan man hitta en nyckel till bojor man inte vetat att man haft ?….i en värld med miljarder människor och oändliga vidder, skogar och hav……
Och jag fortsatte gå framåt i livet…… för jag visste inget annat. Bojorna, de osynliga gjorde att jag inte tog mig framåt ….inte så fort… inte så fort som förväntades av mig. Inte så fort som krävdes av mig … och jag snubblade , och jag snubblade….och ansiktet träffade marken först varje gång….. inga fria händer att ta emot mig med….
Ingen annan såg heller bojorna du gav mig, eller det osynliga handfängslet….
De såg bara hur fumligt jag förde händerna pga av dem, och hur jag staplade fram genom livet pga av de osynliga fotbojorna…
Några skrattade när jag snubblade, några utnyttjade det faktum att jag var fjättrad…. Några accepterade mig som jag är och som jag var…..
….men ingen såg bojorna…..
…och ingen visste att du hade satt dem runt mina vrister och handleder.
….ingen kunde ens föreställa sig detta….. Du var ju en chef, du såg bra ut, och var trevlig utåt……du var ju en mor !…… eller skulle åtminstone ha varit det.
Jag har inte funnit nyckeln……. men jag har sett bojorna, dom har blivit synliga först nu, och nu kan jag ta en hårnål …. och börja lirka upp dem……
Redan nu innan den fullkomliga friheten ….känner jag en liten, liten doft av frihet.
en frihet som jag skall nå …. om det så blir på min sista dag i livet, så är all strävan värd det……
1 liter mjölk för 17.90, och en vetelängd för okänt pris….