Att lyckas…
Då och då funderar jag över ord, och vad de betyder, och hur de förändras utifrån värderingar och samhällsförändringar.
Uttrycket ”att lyckas” är otvetydigt ett sådant uttryck som tål att funderas på.
Idag i Sverige anses det vara riktigt, riktigt fint att arbeta… bland det mest fina du kan stoltsera med är att ha ett arbete. Kan du dessutom säga att du arbetar övertid, och byggt på huset hela semestern, så ligger du jäkligt bra till….
Men….. är det verkligen själva arbetet vi respekterar så mycket ?…. Och vilka tror ni myser mest över detta ? … jag återkommer till svaret på dessa frågor.
Själv anser jag att arbete ger hälsa och välstånd hos en individ, men bara under vissa förutsättningar. Och när vi ändå håller på att syna och utvärdera betydelsen av olika ord, så kan jag ju ge mig på ordet ”arbete”.
När räknas något som ”arbete”… jo idag räknas det som arbete om du får betalt för det du gör. Förvisso har detta en historia som sträcker sig långt tillbaka, med hemmafruar som slet häcken av sig, men det räknades inte riktigt till arbete i samma utsträckning som förvärvsarbete.
Likadant är det idag med massor av folk som kämpar och sliter utifrån sina egna förutsättningar. Folk som arbetar ideellt, folk som inte är ”tillräckligt smarta” för att ta ut betalning nog för det dom gör, folk som jobbar gratis, folk som är snälla helt enkelt,….. fööör snälla.
Företagande hyllas, oavsett hur man bedriver företaget, och hur många lik man går över för framgång. För mig tycks det som om framgångsrikt företagande och ett rent samvete är svårt att få ihop idag, för att det ska bli lönsamt.
Och det finns en allmän uppfattning om att om man lyckas lura kunder, eller lura till sig pengar så är man helt enkelt ”smart”….
Och kritiserar man detta beteende … så är man ”avundsjuk”.
Med detta sagt så vet jag att det även finns hårt arbetande ärliga, duktiga företagare också, jag försöker bara beskriva tendenserna i samhället….åt vart det bär.
Att lyckas
Några exempel:
Skillnad på tex en ”sluskig äcklig kille”, och en ”don Juan”, ligger enkom i huruvida denne lyckas eller inte. Det kan till och med vara så att den som betraktas vara ”slusk”, faktiskt beter sig mycket bättre än den som betraktas vara ”Don Juan”.
Kommer ni ihåg killen i TV-programmet ”Ullared” ?
Även om vi tar med faktorn att smaken är olika, och att det finns olika värden hos personer att uppskatta…även så … så lyser cynismen igenom, och ”att-lyckas-tänket” !
Under programmet kom det från honom fram både borgerliga värdegrunder, samt att han hade gott ställt, och så blev han ju känd.
Det fick mig att må illa hur tjejer samlades runt honom i TV, och fnittrade. Jag är rätt övertygad om att utan kändisskapet och välståndet, hade de inte varit i närheten av honom.
Ytterligare ett exempel är en som Zlatan Ibrahimovic. Mycket av den respekt han åtnjuter sitter i fotbollskunnande, men en hel del sitter oxå i den förmögenhet han besitter. Man ifrågasätter inte ens längre att en människa tjänar miljoner på miljoner kronor, för att sparka på en boll. Medan man tittar snett på en som lyckats ta sig ur depression och svåra förhållanden, men inte får ett arbete.
Henning Mankell sa i en intervju att han aldrig beskylld för att vara lat, vilket säkerligen stämmer, och han är helt uppenbart talangfull.
Men det med att inte vara lat, kan även stämma på en människa som skrivit lika mycket, men inte slagit igenom…….. dom som skriver spaltmeter varje dag utan en krona
ideellt arbete. är ett annat fenomen som inte står speciellt högt i kurs, det nästa är föraktfullt, utom för de som inte gör det, och drar nytta av det ekonomiskt.
Detta är i fysiologisk och nödvändighetssynpunkt lika mycket ett arbete som ett förvärvsarbete, men det ingjuter ingen respekt, ingen status… och har inget statusvärde…..
Exempel idrott:
Om du gör en vågad fint på en straff som Foppa, blir hjälte om han lyckas, men kallas övermodig om han misslyckas. Trots att modet är det samma innan det man provar på……..återigen är det huruvida du ”lyckas” eller inte som avgör vilken respekt du sedan åtnjuter.
Musik
Musik det är så starkt förknippat detta med att lyckas, att folk kan tycka illa om musik pga att någon inte riktigt slagit igenom ännu…. och när han/hon sedan slagit igenom spelar det ingen större roll hur det låter.