…
Det gick fort min politiska omdaning, från att ha
varit en vänsterextremist (läs vänsterpartist) som vill
minska klyftorna i samhället, förbjuda vinster i välfärden,
(dvs att det som nu, är tillåtet för privata vårdföretag att ta ut vinster,
på en verksamhet som är finansierade av oss skattebetalare)
Faktum är att det idag inte är speciellt sverigedemokratiskt att vara
sverigedemokrat ur en paria-aspekt. Det är nog lite lätt socialdemokratiskt
ur en acceptans-synpunkt, att rösta på SD, vilja utvisa familjer till
brottslingar med utländsk härkomst, samt hindra nysvenskar från att gå på
biblioteket. Sånt är inte längre extremistiskt i svenskens ögon.
Sedan började jag med samhällsomstörtande verksamhet i stil med att
hävda att att forskare och myndigheter borde redovisa forskning
och data utan att undanhålla eller förvanska information. Jag blev fort högerextremistisk
foliehatt, eftersom jag inte blint litade på vad den ekonomiska och politiska överheten
proppade i mig twentyfour seven. Fria media, som är för en öppen debatt, började
sålla bort mig från kommentarsfält, när jag frågade obekväma frågor om statistik
och intjänade miljarder på vaccineringen
Skillnaden mellan paria på en sverigedemokrat-röstare och mig,
ligger i att jag blev utfryst av samhället och dess invånare
pga att jag själv ville bestämma vad jag injicerade i min egen kropp,
på basis av ett öppet samtal i samhället där all forskning redovisas. Medan
Sverigedemokraterna blev utfrusna ur samhället för att de ville frysa ut vissa
folkgrupper ur samhället.
Så gick det till när jag blev högerextremist, fast jag ännu röstar på vänstern.
Om inte vänsterpartiet förståss anammar Socialdemokraternas
grund-lagändrings-förslag om att få införa undantagstillstånd som vaccinpass.
Ett förslag som nästan alla partier undviker prata om,
i de mindre extremistiska politiska sfärerna, där man undviker debatt.
Så frågan är om jag har ändrat uppfattning, eller om omvärldens begrepp
om vad som är extremistiskt, har förändrats?
Men såna frågeställningar är nog extremistiskt att ställa?
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!