……
I slutet på 1900-talet en lördagskväll i December. Ett mekaniskt trummande, känslokallt regn faller ikring mig, när mina trötta fötter trampar snett då och då på kullerstensgatorna i den kurande gråa huvudstaden.
En kvinna i grå svart hatt, grå kappa, och svarta högklackade skor går förbi på behörigt avstånd. Hon ökade farten en aning och blickar möttes en kort stund, innan klapprandet från skona tonas ut och regnets rytm tar över igen…..
Neonljuset gör sitt bästa i vintermörkrets kalla regn, men det är mörkret som härskar ikväll. Regn som om det varit snö, lyst upp hela kvarteret och staden hade varit inbäddad i trygg sovande vinter….. men nu är det ett Stockholmsregn utan själ.
Melankoliska toner från en klarinett, når mina frusna öron, tränger in i mitt hjärta som var utan färg, och likt första solen om våren gror ett litet till synes dött frö i mitt inre.
Tonerna drar i mig, sliter i mig, lockar mig… lockar mig att känna igen… lockar mig att leva igen…. men det gör för ont… Jag stannar upp och tvekar, men går vidare igen.
Går förbi några små butiker, en med lampskärmar av alla de slag, och alla regnbågens färger i skyltfönstret. I ett annat skyltfönster visas vintermode för kvinnor, varma vinterjackor i pälsimitation…. inte alls för de döda fasaderna i den våta staden…
Om några timmar vaknar monstret till liv igen, med långa gröna ormar fullt med zombies i sitt innanmäte…
Vackra, kalla, ytliga, urbana guldgrävare, på väg till sitt kall, att fylla sin kista till bristningsgränsen… och ingen vet varför.
Jag är på väg bort in i dimman, mot ett skrämmande okänt ingenting. Varje steg jag tar är motvilligt, men jag kan inte gå tillbaka, där är jag inte välkommen.
Jag flydde från tårar, skrik, gråt, anklagelser … jag flydde från manipulation, likgiltighet och ångest…. men ryggsäcken var tom, hjärtat var grått, jag var ett lätt offer för många år framöver….
Nu hör jag tonerna igen, ”Nature boy” på en lidande klarinett….
Jag tvekar igen, det gör ont… men jag måste gå mot dem, jag måste välja livet, det finns inget annat……. intalar jag mig.
Tonerna kommer från en pub, med stora skyltfönster. Ett band spelar, och i publiken sitter det fem personer….
Kvinnan som jag tidigare mött, i den gråa kappan, en gammal man i trasiga byxor, ett kärlekspar, och en medelålders kvinna som ler mot mig när jag kommer….