…
Tro ej ett endaste ord,
från mina läppars bedyrande.
De talar inte mitt hjärtas språk,
när de skämtar om ensamhet.
Det gråter, mitt hjärta allena,
tyst, tyst i min längtande kropp.
Längtar efter att bli sedd,
längtar efter liv.
Hjärtat som aldrig slutat längta,
men vem vill älska mig ?
En fattig trubadur, en narr,
med lapptäckes-hjärta.
Aldrig så vacker att,
någon velat stanna hos mig.
Aldrig så älskvärd att,
någon stridit för min själ.
Tro inte för ett ögonblick,
på mitt ihåliga skratt,
Det är bara en hägring,
som egentligen är rädd.
Tänk att vara älskad ändå,
om jag finge dö,
och veta att jag var älskad …
… en endaste gång