…
Hej far … så här har jag det:
Det kan bli dans på fredag… hoppas på det.
Känner mig lite lätt nedstämd, har varit arg under dagen, och nu när jag landar, kommer känslor över mig. Jag känner mig rätt billig nu… men kanske det går bra till slut.
När ska cynismen och besparingar på medmänsklighet minska ?
När jag var ett mänskligt vrak, en skugga… stod jag emot den medicinska dårskap som kunnat förvandla mig till en mänsklig Zombie. Ingen medicinsk ”expertis” och få vänner eller släkt stärkte mig i mitt beslut att trotsa, och kämpa emot de livsförgörande kemikalier de ville stoppa i mig. Det var helt och hållet jag som var stark nog, intelligent nog att säga ja till smärtan och glädjen, istället för att förvandlas till Zombie.
Måste bli Fläck-vis, när det blev fläck-ovisst pga fläck-ovishet
Nu har det hänt igen .. nonchalans eller ekonomi ?… det kvittar lika
… vems är ansvaret ?
Jag vet inte hur det kommer gå, om det blir ”fläckfritt” igen.
”Besparingar” sa han
”Semester” sa han
”Inte förrän sommarens slut” sa han, i Maj
”ser bra ut i kanterna” sa han
Jag tänkte fortsätta komma tills han/de blev less. Det lyste igenom, och åtgärder vidtogs, om än med ytterligare e månads dröjsmål och försening eller mer.
Han såg mer än lovligt less ut när jag återkom, och förstod nog att han inte blir av med mig. Jag vet fortfarande inget klart… och visst kan det gå bra i slutänden, det är troligt, måste jag tro….
Men vad hade hänt om jag lyssnade på:
”Besparingar”
”Semester”
”Inte förrän sommarens slut”
”ser bra ut i kanterna”
Vems är ansvaret ?
… är detta acceptabelt ?
Jag måste bli fläck-vis, … att dansa är vist, börjar med det.