…
– ”Tooomas”
… ropade en man när jag gick förbi
”Där-konsum-ha-vöre-gallerian”… kände inte
igen rösten, vände mig om, och där stod en glad Berhane
och en liten dotter, Bitania från Café Petter.
– ”Ja det var rätt, vilken tur, det var Bitania som pekade
och sa att det var du!”
….sa Berhane, vilket har Etiopiskt ursprung och betyder ”ljus”.
Så med andra ord var det ”Ljus” och ”guds gåva” som var ute
och gick i kylan. Närmare bestämt minus 15 grader. Nu i skrivande stund
är det minus 19,6 grader.
En kall mil
Jag hade just gått en mil i kylan. Uppfriskande.
Satte mig innan det oförhappandes mötet, på just Café Petter,
längs in i hörnet, mot källartrappen och WC. Jag tänkte ju vara lite ”halvsolidarisk”
och som vandrande samhällsfara och för tillfället kärnfrisk,asocial, osolidarisk
antivaxxare, hålla mig undan från folk, iom nya hårdare restriktioner.
Så att jag inte smittar ner de skyddade med min friskhet.
Mr cool
Den hypervänlige, genomlugne, ”Café-papppan” Mohammed. mötte upp
inne på caféet, och serverade kaffe med mjölk. Dvs pappan till
cafèägaren Rooney. De är genuint mest socialt vänliga i Cafèfamiljen.
Men döttrarna Lorin och Aya, gör godast toast. När jag anlände till
cafeet hade klockan slagit 15, och regeringen hade hållit presskonferens kring
nya restriktioner och rekommendationer, för att stoppa den fruktade
mutationen Omikron, som hittills officiellt skördat ETT obekräftat offer,
enligt Brittiska myndigheter. Med sådan skräck-rapport förstår man ju
att det måste till hårdare tag. Men hur som helst, var jag inte säker på om jag
skulle bli insläppt på caféet, till följd av de nya restriktionerna. Men det gick jättebra.
Endast två surgubbar var på plats, mig inkluderad. Jag satte mig låååångt ifrån honom
som sagt. Läste lite om de nya hårda restriktionerna, som bortsett från det olagliga
vaccinpasset, faktiskt inte var så hårda gentemot enskilda individer.
Förutsatt då att du är en ”solidarisk” medborgare och okritiskt bara låter dem spruta
in kemiska preparat/virus, i din kropp. DET är solidaritet det !
Utan gubbskaran
Lite skön omväxling dock att sitta på cafè utan den sedvanliga gubb-skaran,
men ska bli kul att återanknytas sen igen. Av med nästan alla lager kläder. Efter ett tag kom
ett gäng unga hyfsat vackra tjejer/kvinnor in, och satte sig mitt i caféet.
Jag ignorerade dem så klart vilket jag alltid gör med vackra kvinnor/tjejer som
jag uppfattar är posörer. Det kan dock ibland, tyvärr ibland resultera i oönskad
nyfikenhet från dessa, när en man, oavsett attraktionskraft, ytlig så väl som pondus,
ignorerar dem. De är inte vana med det. Och så var det. Men jag ignorerade det oxå.
Det blev för mycket solidaritet och stank
Så nu var vi 6 st i caféet, när en ”Solidarisk” äldre kvinna kom in, och satte sig precis
bredvid mig, 2 meter ifrån, trots att det säkert fanns minst 50 platser.
Huruvida hon var besprutad, låter jag vara osagt, men en äldre kvinna
i riskgrupp, av skäl som jag utifrån integritet inte tänker avslöja här, torde
nog vara besprutad. Luktade dessutom parfymfabrik. Jag klarade inte av
all denna varma kärleksfulla, närgångna solidaritet,
utan klädde på mig alla lager kläder och gick därifrån. Skönt ändå att det finns sån
solidaritet nu i coronatider, när antivaxxare som jag, med min tillfälliga kärnfriskhet
går och smittar ned de skyddade, solidariska människorna.
Och det var efter det som jag fick höra mitt namn ropas,
och gladde mig åt det.
Det luktar gott om Tomas bak
Bakade ju storbak idag, förberedde degen igår.
Helt på måfå utan recept. Det var vågat. Men jag tänkte
att hur det än blir, så blir det iaf bröd. Och egoist och asocial som jag är
ska jag skänka ett bröd till min goda vän Åsa. Och apropå Åsa.
Ännu ett litet solsken, fast cirka 7 år gammal. När Åsas små troll fick tillåtelse
att ha Facebook Messenger, så frågade de mig som vän. Och jag accepterade så klart.
Valle, den äldsta, 10 år, hade inte riktigt någon måttlighet, utan bombarderade farmor,
mormor, morfar och mig med helt obegripliga meddelande i några veckor,
tills det lugnade ner sig och försvann helt. Evelina dock, skrev ETT meddelande,
sen tystnade det 🙂
Men så idag låååång tid efter får jag ett mess från detta lilla troll:
– ”Grattis på namnsdagen”
Och Åsa berättade att hon hade skannat almanackan
och utropat
– ”Mamma… vet du vem som har namnsdag idag!”
Sötkorvar! 🙂
Och nu har ju jag Tomas kommit med ljus,
det vänder ju nu !
Ja men lite tålamod om jag får be ! Det får ju inte gå fööör fort,då
blir det ju midsommar på en gång, och blir mörkare igen!