…
Du såg på mig den gången, och jag var försvarslös den gången.
Att du skulle bli min då, var inte att tänka på. Det var bokstavligen som om att be om att ta ner månen, en stallpojke gifta sig med en prinsessa, en ängel ge sitt hjärta till en skuldtyngd främling. Jag visste det från den stund jag såg dig då för många år sedan, att du inte kunde låta mitt hjärta förenas med ditt. Du måste ha förstått det redan då, förstått att jag älskade dig från den stund jag lade ögonen på dig.
Din storhet i din då unga kvinnliga gestalt hyste inget agg till mig, när jag föll ihop som ett korthus framför dina ögon, naken, sårbar uppenbart försvarslös inför din skepnad, ditt … i mina ögon smått utomjordiska sken.
Du var då liksom nu märkbart yngre än mig, men emotionellt långt mognare än någon kvinna jag stött på i livet. Hur kunde det vara så ? Du blomstrade som en nyutslagen syren, som omplanterats på rik och frodig jord. Nyvunnen aptit på livet, dina ögon glittrade av vital ungdom, mot en bakgrund av ett djupt hav utan botten. Så mycket kraft, så mycket erfarenhet, så mycket empati, så mycket kärlek för så många, i en så ung till synes oerfaren nyutsprungen fjäril…. så mycket kärlek, att jag nästan var rädd att drunkna i den, om den hade riktats mot mig. Men kanske var du medveten om detta… att jag var försvarslös inför dig. Du bara vände dig mot mig, och log ett ärligt respektfullt leende … och gick din väg.
Men sådana änglar sänds bara ner på jorden för mig att få en glimt av, passera förbi någon enstaka gång, och bryta ner mitt hjärta var gång hon uppenbarar sig. Jag har kallat mig förälskad många gånger, och hjärtat har brustit lika många gånger. Men inför dem har jag alltid lyckats gått vidare, stått stark inför eventuella slumpartade möten….
… men inte dig. Andra stoppar jag i hjärtats frysfack, och sedan är det bra med det efter något år. Men dig går inte att frysa in, det går inte…
Jag vet att du hör till en annan, och han gör dig lycklig. Och jag önskar dig all lycka i livet, från botten av mitt sargade, kärlekstörstande hjärta…
Jag säger hej till dig, de gånger du kliver ner på jorden, och du ler och hälsar tillbaka, och försvinner bort igen. Jag har accepterat hur det är, men kan omöjligt låtsas som du inte har bosatt dig i hjärtat mitt….
Lev och älska lilla ängel.