Kramandes min avlånga nack-kudde.

…
Ja det är väl inte så konstigt att man som
55-åring blir något trött och loj, dagen efter 2,2 mil promenad.
Det är väl värt att ta det lugnt en dag. Allt jag gick var 2 km , dvs fram
och åter till caféet. Och trötta och loja dagar blir så klart
lättare trista. Och jag har inte ens orkat bli blogg-arg idag,
fast det funnits mer än nog med galenskaper. Det gör det alltid.

På ett vis slåss man ju mot väderkvarnar när man skriver för
blinda läsare, och talar för döva öron, om ämnen ingen
officiellt vill beröra, och frågeställningar ingen vill höra.
Men att för alltid tiga när galenskapen dominerar,
är heller inget alternativ. Jag får nog helt enkelt
acceptera att inte va speciellt populär. Jag får inse att jag för
alltid kommer vara en nagel i ögat på de allra flesta.

De senaste åren har väderkvarnarna bestått av borgerlighetens
galenskaper och förtryck, Svärjevännernas fakta-resistens och hat,
accuse-feministernas hat mot män, och vaccinkampanjens
religiösa blinda tro, och medvetna vilseledande. Men har jag förändrat något ?
Har jag påverkat någon enda människa? Troligtvis inte en själ,
bryr sig om vad jag skriver, eller rannsakar sig själv en millimeter.
Lajks kan ofta va ett sätt att visa vänskap, mer än att ta ställning.
Och i bästa fall kanske jag åstadkommer att det finns några som
har överseende, med de klokheter jag helt osolidarisk
kläcker ur mig, men eg inte vill höra ett ord.

Ganska lönlöst med andra ord?
Ja troligtvis, men jag kan inte hålla käft
när idioti kallas vetenskap, när förtryck kallas jämställdhet,
när hat kallas för svenskhet…

… då får ni hata mig i all evinnerlighet om ni vill,
och låtsas-gilla mig likaså. I wont shut up !

Nä nu går jag och lägger några bitar
på mitt 1000-bitars pussel, innan jag använder nån dvd jag sett
hundra gånger, som godnattsaga, och somnar 10 minuter in i filmen,
kramandes min avlånga nack-kudde.