Z

…
Igår blev det bostadskaos hemma HOZ.
Bara härom dagen fick jag strukturera om grundligt
i köket pga av en kermikhälls-spis, som ville bo hoz mig.
Och sen kom min dator-upphängnings-arm, som
ett brev på posten, eller kanske som ett paket, snarare då rå .
Det är så myyyyzigt att stava med Z. Jag känner mig
nästan som ett socialfallens Ernst Kirchsteiger, när jag
pyzzlar på, barfota i mina 39-kronors Foppizar.

Avklippt hår och makaroner
Nu efter kaozet, städar jag väl undan verktyg
och zpån lyzznandes till Jannez med Zäta.
Jag tar ju liksom rätt på det jag har hemma, precis som
”Kirsche” som vi obekräftade Ernst-vänner kallar honom,
när vi låter oss inspireras av hur han gör en lampkrona
utav hustruns avklippta hår och makaroner, som ”bara
växte runt knuten” – ”Det behöver inte va svårare än så”
Säger ”Kirsche”, och fuktar underkläderna på tanterna.
Myyyyyz.

Nygamla regementet
Nåja, jag pinnade väl iväg upp mot området där I21 en gång i tiden
låg, som man kom på att man skulle lägga ned, och nu ångrat sig
o ska starta om. Jag pinnade med apostlahästarna som min
bangolf-vän Per så humoristiskt brukar benämna det vi
mindre humoristiska, socialfall från ”Eken”, brukar kalla för påkarna.

Den nedlagda staden
Ähh… jag verkar inte komma till skott, med vad jag initialt tänkte blogga
om. Hur som helst, jag var på väg upp för att hämta ett paket, ivrig
som ett barn på julafton. Jag väntade en bildskärmshållare från
en firma jag inte tänker göra reklam för. Raska steg, och glittrande
julklappsglitter i ögonen. Väl framme på I21-området, så är det
en väldigt trafik på människor. Som det varit sedan man beslutade att det vackra
centrumet invid älven, inte dög. Med miljonbelopps-upprustade parkområden,
blommor, åar och vackra Ångermanälven rinnande mitt igenom staden.
Det dög inte! Man beslutade både på kommunal nivå
och privat företagarnivå, att ett fulare område vore mer profiterande för enskilda.
Och nu dör som följd gamla fina centrum sotdöden. Och miljon-satsningarna
rinner metaforiskt ner i ån, och älven och försvinner spårlöst.
Men Ulf Schön är iaf nöjd.

Rullande diskotek
På parkeringen står diverse varningstriangel-bilar, i 300.000-kronors
klassen. Eller som vuxna bilister kallar dem för: Rullande diskotek,
och farthinder. De rullar omkring i staden, dygnet runt, och förorenar
landsortsluften, med avgassystem som inte behöver hålla samma standard som
riktig trafik. Klatschiga slogans klistrade på rutorna, eller enkom efternamnet sitt:

”Ja den är krockad”
”Kommer du inte förbi – taskigt”
”Moberg” (Uttalas Mobärr, på Sollefteå mål)
”Molinder” (uttalas Molind’r, med betoningen på i:et)
”Sug o svälj nu ere helg” (Eller om det var hälg, för rimmets skull)

”Riktiga bilister”
Men om de är irritationsmoment för ”riktiga bilister”, så är de
rörande överens om att bensinpriserna är för höga. Alla som
måste betala något som rör dem tycker ju förvisso att just detta
är för dyrt, medan de priser de tar för sina arbeten och försäljning
måste höjas. En naturlag i ett kapitalistiskt samhälle verkar det som.

Flicktomte, och curlingföräldrar
Jag hämtar ut mitt paket hos Jultomten, som för dagen
är en ung, vacker, hårt sminkad, flic… eh kvinnlig, billig arbetskraft,
som ler artigt åt mina trötta ordvitsar. Eftersom hon har betalt för det.
Går förbi ”Mobärr” som somnat vid ratten på parkeringen och väcks av
curling-föräldrarna, som själva använder den slitna rostiga bilen,
så deras lilla ”guldklimp”, deras lilla ”snöflinga”ska ha det bra.

– Har du pengar till bensin ***** ?
– Öhh … ehh va .. nähh
– Då skickar tusen kronor då på swisch, vännen
– Whaatever …

Det är så fint att se föräldrar ta hand om sina barn (urrrkh)

Nu gick det fort – utför
Nåja, jag går om möjligt ännu fortare hem, för nu är det Jul igen.
Eller åtminstone för mig, paketöppning. När jag ska göra något, tillverka,
bygga, ordna om, dona… så är jag av kategorin: ”det ska vara färdigt nyss”.
Har inte tid med å läsa nå jävla manual. Förberedelser ? Äh varför då?
Jag vill ha upp skiten NYSS! Och jag tar inga pauser, vilar, stoppar i mig fika,
eller ens äter mat. Vilket kan bli dåligt för slutresultatet ibland.
Igår tex höll jag på 8 timmar i sträck, när jag kl 22 kom på att jag inte
ätit något under dagen o kvällen.

Jag läser iaf kort nyheterna i några minuter och slås av
hur stark solidaritet och empati kan vara, när det rör ens egna intressen,
eller någon med svenskt namn, eller åtminstone inte någon ”sån där”
mångkulturell avkomma, som bara bombar o skjuter hela tiden.
Med andra ord, ”JAG känner empati med MIG”
Om en svensk eller norsk gör dylikt, är det en ensam galning, och har,
märk väl inget att göra med etnicitet, kultur eller ursprung,
bara så ni vet. Men det visste ni väl redan kan jag tänka?

Nils Kurt Erik Einar Grönberg
Nu var det en viss Nils Kurt Erik Einar Grönberg som tagits av daga,
och då förstår vi ju alla att det är mycket, mycket värre, och det märks på
medierapporteringen, nu när det blir svårare och svårare att skrämma
fler till att ta vaccin, och media behöver nya skandaler och hemskheter.
Knappast hade rubriceringarna varit så omfattande
och empatiska om dödsoffret hetat något exotiskt, arabiskt.
”Ja man vet ju hur de är de där, rätt åt honom”
”Utvisa det j-a liket” – ja, ni fattar?!
Men när det är Nils Kurt Erik Einar Grönberg,
dååå dåå ni !!!!

Några hål i väggen barra!
Äh jag noterade det bara, intet nytt på västfronten.
Och sätter igång med ”jätteprojektet” att sätta upp en datorskärmsarm
i betongväggen. Nä det borde ju inte vara ett jätteprojekt.
Några hål i väggen, å sen ere klääärrt !
Men för socialfall som på RIKTIGT måste använda det man har tagit
rätt på och sparat länge, till synes helt onödiga prylar, som
nu kommer till användning, OM man är villigt att lägga ner det arbetet!
Inte som ”Kirsche”, som KAN köpa det han vill. Nån slags j-a
överklass-arbetarklass-nostalgi. att vilja ha allt, men låtsas som man
inte har något. För övrigt väldigt populärt i Sverige nu för tiden.

But there’s a hole in the bucket
Och hos mig i min lilla, lilla compact-living-etta, så blir varenda
grej man företar sig väldigt trångt, när man ska flytta på tio saker för
att komma åt en. Det blir ett ständigt ”but there’s a hole in the bucket
dear Liza” när man ska göra nåt. Ja men jag har inget sånt verktyg, då
måste jag göra så här, oj nu får inte den plats då måste den va nån annan
stans, Hoppsan, jag måste bygga en hylla till nu, när jag flyttade på
stereon, ooops, den otympliga skrivaren får inte plats alls, då¨måste jag
flytta på den blomman, och den blomman. Oj, det kommer bara ljud ur en
kanal på stereon, jag får koppla om, och flytta på högtalaren, när jag har
den till datorn. Jag behöver en brädbit på 12o cm, det har jag inte, men
jag har två som jag kan sätta ihop, osså några plattjärn, ligger i nån låda,
osv osv….

Trixande
Efter 8 timmars non stop pulande, fixande och trixande, så är en ny
underhylla på plats, gjord utav ”ålappe”. Men då sitter jag inte bekvämt
i min nya position, framför datorn, måste flytta utbyggnaden för tangentbordet
och musen, så¨jag inte får mus-arm. Fram med borrmaskinen igen.
Hyvelspån, sågspån,
borrspån, muttrar, skruvar huller om buller. Dansbandet Jannez med Z
och jag börjar städa. Oooj jag har glömt att äta lunch idag oxå. men nu
är det inte för sent klockan är bara 12.30.
Men Jannez med Z får inget.