…
Jag reagerar också över lag, över hur humorn har vulgariserats under senaste 20 åren.
Under Hasse och Tages tid var humorn mer finstilt och intellektualiserad.
Nu var det ett tag se’n, men ”RAW” var ett ett sånt program som jag inte förstod ett dugg av varför man väljer att sända. Där mobbade man iofs varann på bästa sändningstid. Men därifrån till att kalla det för roligt, är steget långt för mig.
För mig kräver stor komik att man förmår bjuda på sig själv. Johan Glans är mästare på den punkten. Att hitta det komiska i sin egen otillräcklighet och sina missar. Då tycker jag oxå att man ges större moraliskt utrymme att driva med andra, och andra företeelser, än om man inte bjuder på sig.
Nu tillhör det förvisso en komikers jobb, att det är lätt att göra övertramp. Men det är intressant hur olika vi reagerar från folkets sida. Robert Gustavsson som länge ansetts vara Sveriges roligaste man, har aldrig fått den typen av kritik som Özz Nûjen nu får, och anses vara sååå elak. Robert Gustavsson drev alldeles ogenerat med Annika Sörenstam på ett fullständigt osmakligt sätt över hur tråkig hon var. Jag anser att det var ett värre påhopp, då Annika inte är en person som offentligt driver frågan att flyktingar är reducerade till ickemänniskor som kan offras, för svenskar som spelar bort en halv miljon på spel alldeles innan valrörelsen.
Özz Nûjens uttalande:
”Jimmie Åkesson är nu tydligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju…”
Tidigare hade Jimmie uttalat sig om troliga orsaker till sin utbrändhet:
”Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar,
mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och
extremisternas omåttliga hat är några exempel”, skriver han bland annat.
Jag tycker man ska ta och skärskåda Åkesson för vad han gör i detta uttalande, och många andra för den delen. Precis i likhet med Reinfeldt när det gjordes en karikatyrteckning på honom, och han grät ut i media, så gör även Åkesson det nu och då. Det är märkligt hur synd det ofta är om högerpolitiker. Sverigedemokraterna och Reinfeldt har varit mästare på att framställa sig själva som levande martyrer. SAMTIDIGT som de är vår tids mest grymma och hänsynslösa svenska politiker, som inte enbart arbetar för att fylla sina egna plånböcker, utan även arbetar hårt och medvetet för att krympa andras plånböcker, självkänsla och självförtroende med en politik som är allt annat än mänsklig och generös.
Ser ni ett tema här ? De som utan humor trampar på människor, tycker vissa synd om när de får ett vasst twitter emot sig. Ett Twitter som dessutom inte sade något om att de tyckte det var bra att Åkesson blev sjukskriven, bara att det kanske finns något som heter Karma.
När Håkan Juholt jagades i Media hakade 80 % av svenskarna på detta Mediadrev, mer eller mindre. Det var bara ca 20 % som hade förtroende för honom. Detta trots att han faktiskt enligt regelboken inte gjort något fel. Han ansökte om ett bidrag och fick igenom det. Reglerna var oklara, men Juholt hängdes i media. Likaså blandade Juholt ihop fakta ang försvarspolitiken vid ett tillfälle, och det var nådastöten för honom. Det i princip alla andra politiker gör var inte tillåtet för honom. Varför ? jo för att han var en socialdemokrat som ville föra vänsterpolitik, ist för högerpolitik som S partiledning… jo och för att han hade en kraftig mustasch…. det får man inte ha då ”blir det diktatur”
Här försvarar Özz sitt uttalande:
Så här anser Birro om Nûjens twitterinlägg