….
UR-programmet ”De obekväma”
Det pågår en serier på UR som kallas ”De obekväma”:
”Här möter vi människor som brinner, lever och kämpar för sina åsikter. Huvudpersonerna är engagerade konstnärer, bloggare, musiker, aktivister och fria opinionsbildare, som här släpper in oss i sina liv och tankar”
Även om den politiska bredden bland de personer programmen handlar om, spretar betänkligt, får man inte göra misstaget att tro att det finns någon som helst representativitet över den politiska skalan. Jag har bara sett ett av programmen, där för mig en typiskt borgerlig person: Alice Teodorescu, intog martyrskapet över att bli kallad för saker på sociala medier etc etc, men jag har utöver detta läst vilka som i övrigt deltar.
Vad är skällsordet ”politiskt korrekthet” EGENTLIGEN ?
Man har som sagt var titulerat programmet: ”De obekväma”, utifrån debattörers och politiska värderingar. Men jag funderar om inte detta att ge dem titeln ”obekväma” ur nån slags ”tyck-synd-om-oss-trots-att-vi-tycker-extremt” är lite grann att ge dem en oförtjänt boost i stil med folk som kallar normala mänskliga värderingar som solidaritet, för ”politiskt korrekthet” ger sig själva en hjältestatus. En grupp som nu växer är den som över bred front kallar sig ”kritisk till invandringspolitiken” och egentligen omfattar ett brett spektra. Ända från en ändock numera relativt stor rent rasistisk skara, till de som är lurade att tro att välfärden havererar pga av ”den stora kostnaden för invandringen”
Så här kan ordvalet politisk korrekt mycket träffande beskrivas:
Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde ”Politiskt korrekt” till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
” Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ’Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.”
Självutnämnd kränkthet och dubbeltydighet
Så titeln ”De obekväma” ger dem och de självutnämnt kränkta invandringskritikerna en slags självutnämnd hjältestatus, utifrån perspektivet att de påstår sig säga saker ingen annan törs. Och trots att de inte helt uppenbart är i majoritet i sina åsikter, så snurrar de ofta till verklighetsbeskrivningen som att de är en utsatt minoritet (eftersom politisk korrekthet numera används som en main-stream-begrepp) SAMTIDIGT som de påstår att det de tycker om ”invandringspolitik”, dvs det de tycker om INVANDRARE” Är något som ”folket tycker”. Det är enligt mig lika föga intelligent som när extremfalangen av dessa herrar och damer i skaran ”kritiska till invandringspolitiken” först förnekar förintelsen av Judar under 2a värrldskriget, och sedan går ut på gator och torg och marscherar till slagord som ”död åt Juden”
Hur extrema högeråsikter normaliseras
Om vi ska tala om vad som är mainstream idag, vilka åsikter som normaliseras alltmer. Åsikter som numer ur den aspekten faktisk borde anges som politiskt korrekthet. Så är det ju det ju åsikten att det är för mycket invandrare, att invandrarna är bara en kostnad, inte människor med behov, ett egenvärde, som bidragande människor. Samt att det är idag rätt mainstream att tycka illa om människor som av olika anledningar inte är ”producerande enheter” och ”ligger samhället till last”.
Vilka anses vara de verkligt obekväma idag ?
Och om vi skall tala om vilka som i REALITETEN, av ”folk i allmänhet” ses som ”De obekväma. Så är det sjuka, gamla, invandrare, flyktingar och tiggare. Alla vi tycks vara obekväma, för den producerande massan…ända tills de själva råkar illa ut.
Jag har sett minerna, och blickarna som den nyrika medelklasskvinnan ger de obekväma tiggarna, efter att hon varit och shoppat parfymer och kläder för 5000 på Birsta city. Ett ansiktsuttryck som säger: ”Att de bara har mage att sitta där på knäna och lura anständigt folk”. Det känns nog verkligen OBEKVÄMT för henne att se fattiga människor.
Och likadant är det med den obekväma gruppen sjukskrivna, som efter 8 års Moderatpropaganda nu betecknas som lata individer som skall ta sig i kragen oavsett åkomma eller möjligheter till återtåg till arbetslivet. Denna grupp tillhör ju jag, så jag vet utifrån erfarenhet hur många tänker och tycker kring det. En uppsjö av nedlåtande kommentarer har slungats över mig och mina ”medbrottslingar” som har mage att vara sjuka eller utstötta.
”100.000-tals flugor kan inte ha fel, ÄT SKIT !”
Om så SD får 51 % röster, så står jag fast och obeveklig som motståndare till deras urvattnade, cyniska syn på människors olika värde.
Enligt en nyligen gjord opinionsundersökning så hade SD växt så stora som 18 % pga av den parlamentariska kris de själva skapat. Den snabba analysen av detta, om man nu ska tro siffrorna, vore ju att säga att 18 % inte bryr sig om att Sverige är utan regering. För mig är detta absurt, men tydligen inte för den Sverigedemokratiske väljaren. För mig är detta med Sverigedemokraters, Moderaters, Centerpartisters brist på sunda mänskliga värderingar ganska tydligt. Och om så det skulle gå så illa, innan det vänder, att vi måste dyka till, återvända till 30 och 40-talets syn på Judar, ”negrer”, slaver, handikappade, sjuka. Så vet jag vart jag står, och det är som motståndare till detta fundamentala vansinne från höger och extremhöger.