En godnatt-saga, som är nästan sann, del 2

…
Jo lite mer rädda
Medborgarna i det lilla-lilla låtsaskungadömet i norr,
började nu i allt större utsträckning bli allt mer rädda.
Och det är inte så svårt egentligen, att få medborgarna rädda.
Eftersom medborgare i rika länder dels har så mycket att förlora,
jämfört med de i de fattigare länderna. Men även för att de rika
kungadömena och republikerna i norr i mer än ett halvt sekel haft ett
system och en kultur vars fundament är byggt på rädsla.

Ett Lööf på Stureplan
Från början kallades den för kapitalism, men eftersom man tyckte det
lät så fult, och avslöjade deras egentliga agenda om ökade
klyftor både inom det egna låtsaskungadömet och ute i stora
vida världen, så döpte man om det till lite vackrare klingande namn,
så som liberalism, ny-liberalism, Fri handel, och marknad. På så sätt
kunde man motivera att 8 personer äger lika mycket som halva
världens befolkning. För övrigt en rättighet som ett Lööf och hennes
före detta bönder slåss för på Stureplan – äganderätten.

Moroten och piskan, sista utvägen
Nå väl, folket blev allt räddare, och folk började vända sig mot varandra,
vänskaper upphörde bland folket, men det räckte inte för experterna,
forskarna och politikerna i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla låtsas-kungadömet
i norr. De tänkte att eftersom skrämsel inte bet på alla, så använder de sig av
den klassiska moroten och piskan… SAMTIDIGT. De låtsades belöna de som varit duktiga
och trott på informationen de gett, som iofs inte var helt sanningsenlig… men ändå.

Äntligen vidlyftigt och ansvarslöst leverne igen- för de lydiga
Man släppte nu dessa fria att äntligen igen få leva vidlyftigt som om det inte
funnits en morgondag. Medan man fortfarande hytte med fingret mot de som
fortfarande envisades med att ifrågasätta ljugande statistik. Vilket för övrigt
var mycket fult gjort av de som ännu inte lydde forskarna och experterna.
Och det var väldigt fiffigt förstår ni. För nu hade arga medborgare som lydde
överheten tagit över kampanjen, och gav minoriteten dåligt samvete och bannor.
Sjuksköterskor som så klart egentligen inte ville ge vård åt folk som inte var lydiga.
Vänner som inte ville umgås med vänner som tyckte det var en dålig idé att
få bestämma över sin egen kropp. Osv osv.

O-ädla tvivlare och tänkare
Några till o-ädla tvivlare gav motvilligt med sig, då trycket blev för stort.
Samtidigt var man tvungen att dränka annan information i nyhetsflödet.
Information som kunde motsäga berättelsen om jordens undergång i fall inte
alla tog experternas och forskarnas medicin. Sådana berättelser som att tre
medborgare i timmen… I TIMMEN !! får hjärtinfarkt. Det skulle ju kunna få
folk att tro att det finns saker som är farligare än förkylningen från Långtbortistan,
vid Fula havet. Om sedan folk blir medvetna om att även kräfta
är långt farligare, ja då kan de ju inte längre sälja sin medicin
och hoten blir tomma!!??

Den obetydlige tvivlaren
I det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla låtsaskungadömet i norr, bodde
ännu längre norrut en pytte-pytte-lite betydelsefull tvivlare, som eg
tvivlade på det mesta, utom hur viktigt det var att tvivla.
Den obetydlige tvivlaren får givetvis skylla sig själv om han blir sjuk
i förkylningen från Långtbortistan vid Fula havet. Den obetydlige tvivlaren
är dessutom på något ännu obevisat vis skyldig till att människor som fått
medicinen, och därför inte ska bli lika sjuka, blir sjuka av en sjukdom den
obetydlige tvivlaren inte har.

Glöm inte att skuldbelägga
Men vi kan lämna denne obetydlige tvivlaren därhän för en stund,
i denna nästan sanna saga. Kom bara ihåg att skylla på honom, utifall
smittan överlever experternas och forskarnas medicin, och de osårbara
fortsätter att dö i lite mindre skala. trots att de tillhör de viktiga, privilegierade
låtsaskungadömena i norr, och därmed inte borde dö,
som om man tillhörde ett fattigt land i söder.

Äntligen höst
Nu har hösten kommit till det lilla låtsakungadömet, och nu ska de medicinerade
börja leva livet igen. Att de kan föra vidare den hemska förkylningen som
skulle bli människans slut, hör inte riktigt till saken faktiskt.
För nu måste morötterna fram för de lydiga medborgarna.

Ansvarsfulla ansvarslösa
Men de olydiga, vrånga, tjuriga tvivlarna, som dessutom tänker själva
allt för ofta. De ska nu ta sitt ansvar, är det sagt, i det lilla låtsaskungadömet.
Det har politikerna, experterna och låtsasforskarna sagt. Dvs man bör ta
medicinsk hänsyn till de som inte längre kan bli allvarligt sjuka, så att de
inte blir allvarligt sjuka. Man ska som olydig medborgare fortsätta hålla avstånd
medan detta inte gäller de som varit lydiga. Och det är de olydigas ansvar.
De lydiga har redan tagit sitt ansvar och lydigt tagit låtsas-experternas, låtsasforskarnas
och låtsaspolitikernas medicin i det lilla låtsakungadömet i norr.

men nuuuu dååå ?
Så nu borde väl de sista tvivlarna sluta tänka själva ändå ???
För annars måste ju experter och politiker införa någon form av legitimering
som visar vilka som varit lydiga överheten inom
gränserna i det lilla låtsaskungadömet. Och då måste ju politikerna
och experterna efterfölja de nya lagarna med polis. Och rättsliga påföljder.
Och helst kanske då överheten behöver hjälp av de lydiga medborgarna att
ange de som inte har en sådan legitimation, och ger sig in på
områden där de inte får vara. Man skulle kanske kunna tänka sig nån slags angiveri, eller
ett pass som syns på utsidan de tänkande tvivlarna. Nån slags stjärna eller nå’t ?
Mmm där har experterna, låtsas-forskarna och politikerna något att bita i.

Något måste göras !!!!!
Något måste ju nämligen göras, så att åtminstone de lydiga medborgarna
kan återgå till att leva ansvarslöst och vidlyftigt. Åtminstone i den viktiga
delen av världen, som har tillgång till medicin. Åtminstone i det lilla
låtsaskungadömet i norr. Så att deras stamfader Herman Göring från Birka
inte blir besviken.

Men hur som helst är det snart dags igen att spendera lite mer lånade
pengar till minne av Kristi födelse, och den Turkiska tomten Sankt Nikolaus.
För att sedan stapla realisationer året om. snart är det sommar igen
Och dans på logarna för de lydiga medborgarna.

Och sedan levde de någorlunda olyckliga och rädda i alla sina da’r