…
Jag började min kleptoman-brottskarriär på ett tidigt stadium. Redan vid 5 års ålder började jag hamna i fel gäng.
Jag blev medlurad att snatta godis på Konsum i Flemingsberg. Mina två ”kompisar” smet iväg med nåt godis lite kvickt och obemärkt. Och kvar stod jag en närsynt osäker 5-åring, med ett ansikte vars alla typer av känsloyttringar gick att läsa som en öppen bok. Och trots att jag var helt utan erfarenhet inom branschen, tyckte jag att det var en bra idé att grabba en 100-grams chokladkaka, som förmodligen var lika bred som mina taniga lår, och liksom pressa den mot det beniga låret i en lätt haltande stil förbi kassörskan. Givetvis blev 5-åringen haffad och berövad på sitt stöldgods. Men straffskalan för en tanig 5-åring ser annorlunda ut än i stora världen, utanför Flemingsberg. Så straffet bestod i skammen jag kände.
Det dröjde 10 år innan kleptomanen i mig skulle väckas till liv igen. Det skulle den inte gjort. Brottsplatsen denna gång var OBS i Fittja. Där fick jag den mindre lyckade idén att återuppta min dittills fullständigt misslyckade snatterikarriär. Två stycken kassettband… ni ungdomar slå på Google och Wiki, så ni förstår vad de användes till.
Nu var jag ju som sagt ingen naturbegåvning på detta området. Och dessutom hade jag inte hållit mig uppdaterad, med hur snatteribekämpningen utvecklats. Vakter tex fanns ju inte ens på Konsum i Flemingsberg. Och än mindre kunde jag föreställa mig att de skulle ha kameror till sin hjälp. Jag kände mig nog rätt trygg med att jag hade kommit undan, när ingen sett mig stoppa ner kassettbanden inne på butiken. Men förmodligen, utöver att de sett mig på kamera, så såg jag troligtvis lika skyldig ut i trynet som jag gjorde 10 år tidigare.
Med alla dessa faktorer emot mig, stod givetvis en vakt alldeles utanför kassan, tog mig rutinmässigt i armen, samtidigt som han pratade i telefon och sade:
– ”Jag det är inte en lugn stund, vi tar dom på löpande band”
Även om det var oerhört nesligt att återigen misslyckats, så log jag lite inombords för att jag inte var den enda omoraliska klantskallen, utan att många fler åkt fast. Nu var det en klen tröst eftersom jag blev tvungen att följa med morsan till Polisen dagen efter och hålla ett trovärdigt ånger-tal. Men nu var det väl ändå slut på snatteriet och tjuveriet skulle väl ni kära läsare tänka och tro ????
Nja … men det skulle dröja en förfärlig massa år tills nästa incident. Ja faktiskt ändå tills bara för någon vecka sedan. Jag var nämligen och handlade med 83-årig Moster. Jag har under en längre tid varit chaufför åt henne, tillika matkassebärare. Det innebär att när hon ställer sig i matkön går jag och börjar packa varor.
Jag packade varorna i vanlig ordning, gick och hämtade bilen och körde fram åt moster medan hon gick till nikotin-maskinen och plockade ut 2 pkt cigaretter.
När vi kommer hem till moster plockar jag upp varorna på diskbänken under mosters överinseende. Då hon förvånat utbrister:
– En Gurka ???? Jag har inte köpt nån gurka. Var kommer den ifrån ?
Det visade sig att jag i god tro plockat ned i kassen det som låg på rullbandet. Och där låg en gurka bland de andra varorna, som någon disträ kund glömt där. Så vi åt stöldgods i några dagar, min moster och jag. Och nej, jag tyckte inte att det var nån mening att gå tillbaks med den, då jag inte ens visste vem som glömt den.
Bara några dagar senare var det dags igen. Handlade av kassörska, tre artiklar, lade upp dem på rullbandet. Men frågade henne ang en av de tre artiklarna, nämligen en grön postpåse, om måtten på den. Om den skulle räcka till det tänkta innehållet. Hon tog påsen, läste och vänder på postpåsen många gånger, tills hon läste högt måtten för mig.
Sedan när jag kom hem, och funderade över slutsumman över det jag handlat, som kändes för liten. Då ser jag att hon inte slagit in postpåsen. Och eftersom jag nu sedan länge inte längre sysslar med tvuveri. Ja så när som på en gurka, utan min vetskap då… så gick jag tillbaka och betalade påsen några dagar efteråt, när jag träffade just den kassörskan igen
Undrar hur många som gör så ? … egentligen ?