…
En stor ilske-och-frustrations-knut i magen, dröjer sig kvar. Återigen har Tomas Tvivlaren prövats sina gränser. Och världen bryr sig föga om detta, knappt att vänner och bekanta faktiskt skulle ägna sig åt något mer än nån kommentar som friskriver sig själva från något som helst utöver sina egna behov. Ågren har knackat på dörren, men ännu har jag inte släppt in fanskapet. Asgamarna i samhället känner fort doften av blottad strupe, eller skadad individ, och tenderar i större utsträckning hellre hugga åt halsen, än att hjälpa till.
Hårt prövad fysiskt, själsligt, och psykiskt, är jag ännu vid liv, men är inte vid min fulla vigör ännu. Har varit i situationen att försöka hålla högt huvud, och försöka lösa problem, som jag inte besitter makten att lösa, utan mot min vilja försatts i en beroendeställning, där jag inte längre har makten över mitt eget liv. Nån uttryckte det att som förlorat kontrollen över sitt liv. men jag har inte förlorat den, jag har tagits ifrån mig kontrollen. Att omvärlden, och människor bryr sig föga om sådant står alldeles klart. Men mycket tyder på att det finns mäktiga krafter som inte bara vill ha det på det viset, utan agerar aktivt för att vi inte ska ha kontrollen över våra egna liv. Det finns mycket som tyder på det faktiskt.
Jag har burit sönder mig själsligen och kroppsligen, till den grad att jag nu som följd fått neka alla andra hjälp, som jag tidigare oftast villigt utan att blinka erbjudit. Musklerna slut, ont i leder, ont i ryggen, nedtryckt i själen, inre stressen får mig att glömma saker, reser jag mig sakta igen. Under tiden när mycket varit bortom min kontroll, när jag behövt hjälp, har hjälpen varit ytterst begränsad i förhållande till mitt behov. Jag uppskattar att jag inte ens erhållit hälften så mycket hjälp som jag behövt, för att inte trasas sönder i kropp, själ, och psyke. Alldeles oavsett vad de som intet alls hjälpt mig, de som hjälpt mig lite grann, eller han som hjälpt mig mycket tycker och tänker om detta.
Droppen som fick bägaren att rinna över har varit ”Felia” och deras dåliga kundbemötande, inkompetens, och likgiltighet inför problem som de själva orsakat. I början av de dagliga bataljerna med Telecom -jätten, skrev jag ner bataljerna, och de smått surrealistiska svaren jag fick vid telefonkontakt. Och fortsatte anteckna, vilket på ett sätt var tur, för jag hade inte förväntat mig att måsta ringa o bråka med dem varje dag under två veckor. Jag hade först bara tänkt skriva en frustrerad arg-blogg efter två tre dagar av tjafs. Men tjafset drog ut i två veckor, utan möjlighet att kunna betala mina räkningar, bl a till ”Felia”. Och ALLT var faktiskt orsakat av dem själva. Jag återkommer med blogg om det, när jag kan se ned humor på deras inkompetens och likgiltighet, medan de håller en trevlig ton, utan att ens vilja lösa problemen. Droppen har som sagt varit Felia, men grunden har lagts i skrikande grannar, bullrande takfläkt, som resulterat i månader utan riktig sömn, samt att bo nedpackad i flyttkartonger i två månaders tid, och andas in slipdamm, samt, troligtvis till följd av denna prövande situation erhållit det som i allmänt tal kallas för förkylning. Samt att jag även då, under feber, hosta, slem, trötthet och snor, varit tvungen att fortsätta flytta kartonger och möbler… oftast själv, och oftast utan bil.
Av nån anledning, verkar jag varken kunna, orka eller ha lust att hjälpa andra nu. Säg vad kan det bero på ?