Månad: februari 2025

…
Ju längre jag lever i den här världen,
bland de här människorna
desto mindre rädd blir jag för döden

Tittade på fröerna idag igen,
har en uppsjö med fröer
Lite för tidigt att så ännu
Har ingen tydlig och klar plan ännu,
vad jag ska så och vart?

Återfått några enheter balans till,
allteftersom timmarna passerar
knappt märkbart på en dag,men på en vecka

Den här gången, slog flera dåliga händelser till
samtidigt, och varade i flera månader.
Dvs externa händelser och uteblivna händelser
som till slut började gnaga på själ och kropp.

Jag har varit oerhört klok, smart
och tänkt rätt, handlat rätt, vilket möjligen hindrat
mig från att djupdyka. Alla har en gräns dock,
och inget ät givet, annat än att vi dör
någon gång.

Jag har höjt rösten vid två tillfällen, en gång mot en bekant,
han har slutat dyka upp på caféet, och en gång åt en vän,
som höjde rösten lika mycket han. I min inre obalans,
vilket jag förlåter mig själv för omedelbart, tappade jag humöret
när det med en överlägsen, näst intill stöddig och nedlåtande röst
pappegojiserades, inlärd propaganda, utan att ens tagit del av
någon som helst annan, alternativ möjlighet till beskrivning,
och utan att denne så klart själv kunna presentera en.

Att leva i en värld där folk accepterar, omfamnar och frenetiskt försvarar
införandet av ett globalt totalitärt styre, som de totalitära öppet
berättar om, … ÄR frustrerande, även när jag faktiskt HAR ett större
mått av inre balans. Hjärntvättade, naiva, kuvade, mentala slavar utan
minsta tillstymmelse till förståelse vad frihet, och yttrandefrihet är
eller hur världen blir utan dem.

Jag förstår långt ifrån allt, men jag förstår mil mer än de som inget vill veta.
Jag menar, bara en sån sak som att de flesta SJÄLVA kallar sina
vaccinskador för ”post-covid” sätter tonen för hur mentalt hjärntvättade folk är.
Och jag har i princip bara den typen av lättledda, propaganda-slavar omkring mig
som upprepar EXAKT det, genom en globalt, centraliserad media, despoterna vill att
folket ska tänka, tro och tycka.

Det är tröttande att lyssna på despoternas lögner dagarna i ända,
genom munnen från dess lydiga, ovetande slavar…. allt blir ett skådespel, en teater,
när man inte pratar med den man pratar med, utan istället har att försöka
kommunicera med en indoktrinerad megafon, som upprepar inlärda meningar.
Det blir ensamt….

Men ett Lejon räddade dagen, med underbara konspirationsteorier, dvs funderingar
och utredande, teorier om hur det ligger till. en slags forskning, som inte är köpt av
beställarna med miljarder på fickan. De är inte många, som går att prata med, på riktigt…
Och allt som faktiskt ännu är på riktigt, är guld för mig,
i den här sjuka världen

…
Känner mig lite klen, o-energisk, nu på kvällen. Jag har iofs promenerat 9 km idag (bl a demonstrationståg), i övrigt inte så mycket gjort. Jag är väl kanske inte helt återhämtad från dränering av energi, som besvikelse, dålig nattsömn pga av fd grannar, och fd takfläkt orsakade, myndigheters/företags totala inkompetens som isolerade mig och gjorde mig oförmögen att betala mina räkningar, fysiskt utmattning pga av att jag konkade det mesta själv av möbler, böcker o kartonger, eftersom det var många som var villiga att hjälpa, men som inte ”kunde just då”, …. och en vecka gjorde jag detta med feber i kroppen. Många efterkloka tyckte att jag borde vilat när jag hade feber. Det hade varit möjligt om de efterkloka inte varit ovilliga eller oförmögna att hjälpa mig med detta när jag hade feber.

Om jag inte är desillusionerad, ”tagen ur sin vilja”, så ligger jag och tangerar på den känslan rätt ofta nu för tiden. Och det var en märklig känsla av gemenskap, att vandra upp mot sjukhuset, som med all säkerhet till slut kommer att läggas ner ändå. Det är planerat sedan länge, decennier, och makten har alltid pissat på folket, och kommer alltid göra det.- Det är bara frågan om vi ställer oss under piss-strålen eller inte, och huruvida det stänker på oss medan de gör det. Och frågan är vad det är ”vi” i demonstrationståget i verkligheten kämpar för att behålla? Jag är 58 år nu, och jag har kommit att förstå att sjukhus är den plats på vilken man slussar in sjuka människor, stoppar i dem kemiska preparat och skickar hem dem, och sedan fortsätter stoppa i dem kemiska preparat resten av deras liv. Och sedan har man mage att påstå att medicin gör människor friska? Den långa dyrköpta lektionen kring hur illa vården fungerar, även när den ”fungerar” var ju genom mina depressioner, som alla var och en höll på att eliminera mig från livet, utan att jag en enda gång tänkt tanken på att ta livet av mig. Ge upp? … jag många gånger, men inte ta livet av mig. Man erbjöd även mig kemikalier, och jag tog dem några dagar, och blev så dålig att jag inte höll på att ta mig ur mörkret de adderade på mitt redan dåliga mående. Och läkaren säger då att det kan ha den biverkningen, och att jag skulle pröva nån ny kemisk substans.

Och då har jag inte ens nuddat vid alla de juridiska, och själsliga övergrepp, viss vårdpersonal har begått. Jag känner över 10 personer som tagit livet av sig, alla män, ingen kvinna. Trots detta är det kvinnor som räknas må som sämst. De som tog livet av sig, käkade psykofarmaka. Kemikalier. Några få människor i toppen av den globala pyramiden, ökade sina biljarder under 1900-talet, och ännu mer under ”covid” och ”pandemin”. Och inga bevis på att vaccin har fungerat mot någonting som helst, eller vad de ska ha fungerat mot, och hela världens politiker är köpta av Pfizer och alla läkemedelsföretag, som är de mest stämda i världen.

Så demonstrerade vi, för att behålla detta ?

Om var tredje dödsfall i USA är läkemedelsrelaterat, och autism, har ökat dramatiskt sen de införde en i omfattningen helt sjukt vaccinprogram för barn, på 80 talet,…. är det inte helt omotiverat att fråga sig om man tar större risker att söka vård, än om man inte gör det. Samt om man överlever pga vård, eller trots den, de gånger folk överlever och blir friska?

Det finns ett övergripande mål, för de som styr över vår vård, från ett globalt perspektiv, och den ondskan sipprar giftigt ner i leden bland regionpolitiker och riksdagspolitiker som alla är köpta…. och det målet är att hålla oss så pass sjuka att vi måste medicineras resten av livet. Friska människor skulle göra Pfizer och Bill Gates panka. Har ni nånsin reflekterat över det?

Så vad var det vi demonstrerade för? egentligen ?

…
Hur länge kan jag sitta här o knappa bokstäver och meningar som nästan ingen läser, eller egentligen varken bryr sig om, eller vågar ta till sig? Det vet ingen, imorgon kan allt vara över, världens som vi känner den idag. Jag har mat så jag klarar mig en stund, men om kollapsen blir så hård att jag blir utan bostad ? Om ditt så kallade konto antingen blir blankt, för att det inte finns pengar, eller för att man kört ekonomi och system så i botten med girighet och ”tillväxt”, att pengarna, även om de finns, inte är värda något?

Ni tror ni sitter säkra… jag vet att ni tror det. Ni tror att det alltid kommer finnas pengar på kontot, ni tror att staten alltid vill er gott, och att tekniken kommer lösa alla problem, att ni bara kan fortsätta se på mello, låtsas som att er demokratiska röst tas till vara på, sitta försjunkna i ert dataspel, och att vacciner och transhumanism, är av godo. Jag har sedan länge gett upp på de flesta av er… när det gäller information. De flesta är knarkare av lögner. Lögner som stillar oron, för att sanningen är för otäck, eller för osannolik. Jag har gett upp på er…. Den som inget vill veta, kommer aldrig få veta.

Men jag är inte säkrare än er, bara för att jag är modigare vad gäller information, och ifrågasättande. Jag är lika sårbar, lika utsatt. Bara för att jag kollar upp mer, innebär det inte att inte även jag blir drabbad. Siffrorna raderas på mitt konto oxå, jag blir oxå utan mat… om världens ekonomi kollapsar. Och det är mycket som tyder på det. Först förstod jag inte VAD som skedde med alla psykologiska operationer från den nya världsordningen, den icke politiskt valda, och sedan förstod jag inte VARFÖR, det skedde och sker? Alla galenskaper som sker, sker inte bara för att ledarna är galna, vilket de förvisso är… utan även för att de förstått att vi nått vägs ände med den ohållbara socialistiska, kapitalismen, där resurser sinar, inget produceras i de forna stormakterna, och det inte längre går att skapa pengar ur tomma intet, utan att de till slut blir värdelösa…. Statsskulder skenar världen över, och alla har de sina fingrar i den kladdiga syltburken, banker, journalister, forskare, företagare, politiker, ”experter” ”filantroper” … etc …. nu i desperation, tar de till desperata åtgärder, och fejkar eller skapar kriser som ger dem utrymme att försöka genomdriva ett totalitärt global världsregering, utan demokratiskt valda, medan de fortfarande skanderar att de gör det för att rädda demokratin…. och ni… ni köper det

Imorgon, ska det demonstreras mot nedläggningen av sjukhuset i Sollefteå. Jo, jag ska nog gå… jag hade först tänkt skriva nåt plakat som både retade politiker och med-demonstranter. Men jag ids inte… det förändrar inget, utom möjligen att folk fjärmar sig mer från mig. Men det är med dubbla känslor jag går i tåget. Jag vill så klart ha sjukhuset kvar, ett nära akutsjukhus. Men om vi inte lägger fokus på det allt som sker på det globala planet, som våra politiker är medbrottslingar till, från höger till vänster, åker de till WEF och tar emot order från Sauron, Tengil, och Lucifer o grabbarna. They’re in it to their bloody necks… all of them…. sjukhusdemonstrationen är lite som att protestera mot hyreshöjning medan de planerar rivning av husen du bor i. men jag ska gå… ändå. Det är ju en promenad iaf. De har planerat lägga ner sjukhuset länge, från att ha varit ett av landets ledande på många avdelningar…. och även om de skjuter på det, kommer de lägga ner det till slut ändå. Men jag ska gå….

Jag tänkte mig ett plakat som det stod:

– Vi, folket är era arbetsgivare, inte tvärtom, era jävla sumprunkare!

Men vad hjälper det?

Jag har haft det på känn länge. Jag har i hela mitt liv varit den udda, den konstiga, jag har trott att det var mig det var fel på, när jag tyckte det var galet, med tillväxt, utan att förstå att det rasar till slut. Jag har aldrig förstått begreppet pengar, gör det fortfarande inte, och det hedrar mig. Ett system med pengar, är en av huvudorsakerna till att vi står här nu, med skägget i brevlådan. Och demonstranterna tror att vår värsta kris är sjukhusets vara eller inte vara. Plus att det är nått alla kan sluta upp kring. Det är väl fint då, att vi kan sluta upp kring nåt…. men varför kan vi då inte sluta upp kring att försvara det fria ordet? Varför kan vi inte sluta upp kring att klä av lögnerna kring vaccinerna, som gör människor sjuka och dödar dem? Varför kan vi inte sluta upp kring att avsätta alla icke demokratiskt valda tyranner i västvärlden?

Varför? – Varför vill ni inte vara fria? Varför vill ni inte ha rätten att yttra er utan censur? Varför vill ni inte ha transparens kring forskning och politiska beslut. allt detta tar de ifrån oss nu…. NU !!! medan vi marscherar mot sjukhuset … imorgon på dagen. Efter det kommer vi klappa oss själva på axlarna, och tänka att vi nyttjat vår demokratiska rätt…..

… men … it wont mean shit!

…
Hela mitt väsen
längtar efter kärlek
Hela min själ
vill bli älskad

Om bara blott för en stund
Om bara för att kunna säga
att även jag var älskad en gång

Ingen saga, ingen prinsessa,
ingen evig lycka
men
att kunna säga,
att även,
jag var älskad en gång

Hela mitt jag
vill bli respekterad
Hela mitt sinne
vill visa respekt

Utan ärlighet
finns ingen respekt,
utan respekt
finns ingen kärlek

Varenda liten cell
i min kropp,
vartenda lite gömsle
i mitt hjärta
ropar ut i världen,
efter respekt, frihet att
tala, frihet att tänka,

…och kärlek

…
Långsamt, långsamt, så långsamt att man inte riktigt märker skillnaden från dag till dag, utan måste se längre tillbaka… ser jag små förbättringar i hälsa och harmoni, men ännu inte riktigt i närheten av där jag vill vara. Energin är låg, mycket vila, avslappnande övningar både i kropp och tanke. Spikmatta, pussel, korsord. Icke-listan består till stor del av att reducera krav, måsten och mitt engagemang. Framförallt i den mån jag gör något, så får det lov att bli för mitt eget välmående. Ja menar, det är ju vad en överväldigande majoritet av människorna ägnar sig åt en överväldigande majoritet av sin vakna tid ändå så. Så ingen mening att offra sig till förfall, för fullblodsegoister. Egoist är är även det ett ord att begrunda, hur det används och hur det tolkas, och med vilket syfte. Nu använde jag det i affekt, över utebliven hjälp vid stora behov, under en mycket kort tidsrymd.

Men vad betyder det? Hur används ordet? Jag skulle säga att det kan användas just i egenintresse, att anklaga andra för att vara egoister, ur ett egoistiskt perspektiv. Dvs för att få som man vill. Mycket och många ord är det på det viset med. Till ex tolerans. Den queerfeministiska rörelsen kräver att resten av världen ska gissa vilken identitet personer ur den rörelsen har för dagen, annars blir de kränkta och rör upp himmel och jord i press och till och med rättsväsendet. Dvs man kräver att man respekteras deras val och åsikter, men respekterar därmed inte de val andra, heterosexuella, binära människor gör kring identitet och sexualitet. Könstillhörighet, är inte ett val tycker jag, det är ett biologiskt faktum, oavsett hur folk tänker på sig själva. Antagligen kränker det en hel hög människor att jag and´ser att män är män, och kvinnor är kvinnor. Men bara för att nån känner sig kränkt, observera inte ÄR kränkt, utan känner sig kränkt, innebär det inte att man har rätt.

Men ego, och egoism, som är från latinet, och betyder jag, har blivit ett laddat ord, och används som sagt för egna intressen. Men utan ego, utan jag, så upphör individens existens. Jag menar att grundplåten ändå måste vara jaget, egot. Grunden för välmående, måste vara att man tar hand om sig själv, att man ser efter sina grundläggande behov, sin hälsa… och sen har man desto större styrka och kraft att hjälpa sin lokala flock, grannar, vänner, bekanta. Så oftast… jag tänker satt oftast används ordet egoism, med falska förespeglingar och felaktig betydelse, när egentligen andra ord skulle belysa verkligheten och situationen bättre. Felaktigt användande smutskastar både det livsviktiga behovet att ta han om sina grundläggande mänskliga behov, FÖRE det att man offrar sig för andra, SAMT förskönar den verksamhet som hyper-rika människor utnyttjar, förslavar, människor världen runt. Och endast ord, förgiftade ord skyddar dem från att vi ska få veta sanningen om dem, och frigöra oss från deras förtryck.

Stora delar av språket är förgiftat på det viset, och bibehåller massor av illusioner och lögner som krymper våra själar och gör våra kroppar sjuka. Ord som:

– Filantrop
– Forskning
– Fakta
– Feminism
– Jämställdhet
– Solidaritet
– Pengar
– Välgörenhet

etc etc

Ord vi lär oss i skolan i livet, uppfunna och använda av makten att forma oss och styra oss, splittra oss och härska över oss. Skolan, verktyget satt läsa och lära utan att ifrågasätta och förstå, är inget annat än en propaganda-apparat, precis som det som helt felaktigt kallas för ”fri press” … som inte alls är fri. Fri från vad och vilka? Ord som:

– Demokrati
– Arbetsgivare istället för arbetsköpare
– Arbetstagare istället för arbetssäljare

Ord som:

– Arbete, och göra rätt för sig
– ”Rätten till heltidsarbete”

…
Blir fortfarande utmattad av mycket mindre än jag är van vid, både fysiskt och mentalt. Återhämtning gäller. Hur? Det är frågan, och det finns inget facit eller officiell mall, TROTS att jag har mycket erfarenhet i ämnet. Men saker förändras, världen förändras, jag förändras, jag åldras, och nya bättre återhämtningsalternativ, vill jag vara öppen för. I min erfarenhet är det ändå olika i olika situationer. Ren sorg, och saknad, kan jag tänka att det kan vara bra att känna, och till och med gråta ut. Sorg över någon man förlorat,. eller dylikt. När min far dog, blev det tydligt. Det var sorg, och jag grät, sorgen gick över, och saknaden tog vid, men saknaden blir om inte mindre efter förlorad närstående, så åtminstone mer hanterbar.

Rent fysiskt, kan jag tappa krafterna fort nu, som om jag ätit för lite, eller fel. Men det har jag inte, jag gissar att kroppen reagerar så av den långvariga stress, och fysiska utmattning den varit subjekt för. Jag antar. Så vila, samt hitta syften med dagen, och min tid tänker jag är viktigt. Samt att faktiskt inte handlöst släppa allt jag gör för mig. för satt finnas till för andra. Tror jag behöver ta hand om MIG! Och här brukar det agerandet resultera i ökad isolering, eftersom många, många bara umgås när de kan erhålla hjälp. Annars är de oftast mycket upptagna, med SIG. Och min känsla av isolering, ökar således, när jag stänger igen den dörren ett tag. Det är tufft, förvisso.

Men i nuvarande läge, så gagnar det mig inte att sätta mig och gråta, eller lyssna på sorgliga sånger, så som det kan göra när du mist en anhörig,. eller är olyckligt kär. Såna här gånger, är det bättre för mig att liksom bara ”fortsätta simma”

… dvs göra alla vardagliga saker jag gör annars för att få allt att fungera, hälsan, stimuli, sociala möten. Och för att få till sociala möten,. måste jag ”ljuga” lite för de sociala kontakterna, om hur jag mår, annars backar de sociala kontakterna i än större utsträckning än när jag behövde deras fysiska hjälp. ”Fortsätt simma”! Sorg är inte depression påstår jag, men det kan leda till det, beroende på hur man agerar, snarare än hur man reagerar. Så nu håller jag huvudet relativt högt, och ljuger för er om hur jag mår, när jag möter er på gatan, vilket lämnar en klump i bröst och mage. Huvudsaken är att jag inte ljuger för mig själv om hur jag mår, och varför. Huvudsaken är att jag är ärlig inför mig själv om jag som nu, blivit besviken på folk, vänner och bekanta, under flytten. Det är inte en fråga om rätt och fel, ond eller god, just i detta fall. Det är en fråga om vad jag känner. Och även om jag ljuger för er när ni frågar den socialt högst pliktskyldiga frågan, ”hur mår du” utan att vilja få nåt annat svar än ”bra, så ljuger jag inte här på bloggen, och vill ni inte veta, så läs inte bloggen, utan ta min lögn på gatan när vi träffs mer ytligt.

…
En stor ilske-och-frustrations-knut i magen, dröjer sig kvar. Återigen har Tomas Tvivlaren prövats sina gränser. Och världen bryr sig föga om detta, knappt att vänner och bekanta faktiskt skulle ägna sig åt något mer än nån kommentar som friskriver sig själva från något som helst utöver sina egna behov. Ågren har knackat på dörren, men ännu har jag inte släppt in fanskapet. Asgamarna i samhället känner fort doften av blottad strupe, eller skadad individ, och tenderar i större utsträckning hellre hugga åt halsen, än att hjälpa till.

Hårt prövad fysiskt, själsligt, och psykiskt, är jag ännu vid liv, men är inte vid min fulla vigör ännu. Har varit i situationen att försöka hålla högt huvud, och försöka lösa problem, som jag inte besitter makten att lösa, utan mot min vilja försatts i en beroendeställning, där jag inte längre har makten över mitt eget liv. Nån uttryckte det att som förlorat kontrollen över sitt liv. men jag har inte förlorat den, jag har tagits ifrån mig kontrollen. Att omvärlden, och människor bryr sig föga om sådant står alldeles klart. Men mycket tyder på att det finns mäktiga krafter som inte bara vill ha det på det viset, utan agerar aktivt för att vi inte ska ha kontrollen över våra egna liv. Det finns mycket som tyder på det faktiskt.

Jag har burit sönder mig själsligen och kroppsligen, till den grad att jag nu som följd fått neka alla andra hjälp, som jag tidigare oftast villigt utan att blinka erbjudit. Musklerna slut, ont i leder, ont i ryggen, nedtryckt i själen, inre stressen får mig att glömma saker, reser jag mig sakta igen. Under tiden när mycket varit bortom min kontroll, när jag behövt hjälp, har hjälpen varit ytterst begränsad i förhållande till mitt behov. Jag uppskattar att jag inte ens erhållit hälften så mycket hjälp som jag behövt, för att inte trasas sönder i kropp, själ, och psyke. Alldeles oavsett vad de som intet alls hjälpt mig, de som hjälpt mig lite grann, eller han som hjälpt mig mycket tycker och tänker om detta.

Droppen som fick bägaren att rinna över har varit ”Felia” och deras dåliga kundbemötande, inkompetens, och likgiltighet inför problem som de själva orsakat. I början av de dagliga bataljerna med Telecom -jätten, skrev jag ner bataljerna, och de smått surrealistiska svaren jag fick vid telefonkontakt. Och fortsatte anteckna, vilket på ett sätt var tur, för jag hade inte förväntat mig att måsta ringa o bråka med dem varje dag under två veckor. Jag hade först bara tänkt skriva en frustrerad arg-blogg efter två tre dagar av tjafs. Men tjafset drog ut i två veckor, utan möjlighet att kunna betala mina räkningar, bl a till ”Felia”. Och ALLT var faktiskt orsakat av dem själva. Jag återkommer med blogg om det, när jag kan se ned humor på deras inkompetens och likgiltighet, medan de håller en trevlig ton, utan att ens vilja lösa problemen. Droppen har som sagt varit Felia, men grunden har lagts i skrikande grannar, bullrande takfläkt, som resulterat i månader utan riktig sömn, samt att bo nedpackad i flyttkartonger i två månaders tid, och andas in slipdamm, samt, troligtvis till följd av denna prövande situation erhållit det som i allmänt tal kallas för förkylning. Samt att jag även då, under feber, hosta, slem, trötthet och snor, varit tvungen att fortsätta flytta kartonger och möbler… oftast själv, och oftast utan bil.

Av nån anledning, verkar jag varken kunna, orka eller ha lust att hjälpa andra nu. Säg vad kan det bero på ?