…
Älskade tårar, älskade liv
Utan er, mina älskade tårar
hade jag inte varit vid liv,
utan er, älskade tårar
hade jag inte varit levande
Älskade liv
Det enda jag har haft
så vitt jag vet
Älskade liv,
Helvetet kanske är här på jorden,
under livet
Men i så fall
är även paradiset så
älskade liv
Befriande död,
utan dig hade livet varit för evigt
och hade det varit för evigt
hade det varit inget värt
Befriande död,
jag hoppas jag är klar när du kommer
och hämtar mig
För jag vet
att
du
kommer
Ibland, så som nu, var det länge sedan tårarna rann
Jag behövde dem nu, utan dem, förlorar
skrattet sin klang,
utan dem förlorar dagen sitt ljus,
utan dem såg jag allt som genom en dimma
Älskade tårar
Min kamp är osynlig
den jag fört i tysthet
i skymundan, för att överleva
med förståndet i behåll,
och med en intakt själ.
Jag, slåss för mig ännu.
Jag slåss för mitt liv,
för min tid
Min andra kamp, strid,
är också utan vapen,
den för människans mänsklighet
kampen för att få yttra sig
kampen för att förbli människor
en del av naturen
Kampen mot teknokrati,
kampen mot censur
kampen mot skapandet
av den icke biologiska människan,
kampen mot robotisering
kampen mot transhumanism
kampen mot kemikalier i våra kroppar
kampen mot skadliga inhumana vacciner
Kampen för eget tänkande
Den först nämnda kampen, vinner jag
så länge jag strider
Det är samma med den andra kampen,
när jag slutar strida för detta,
då förlorar jag
då dör min själ, mitt väsen
min uppgift i livet
Älskade tårar,
som befriar mig gång på gång,
och banar väg för ett rent
klingande skratt,
banar väg för kärlek,
banar väg för att leva levande,
och dö medan jag ännu är vid liv