…
kl 06.38. Kliar lite lätt i ögonen, upp o tvättar nyllet, och fräser ut slipdamm, i snorformat. Tar en klunk grädde till russin, och banan, blandas käften. Kommer på att det kanske inte är så bra. Tar ett glas vatten, med lokalt odlad honung, och pressad citron från något mindre lokalt odlade citroner. Vattnet är dock ganska lokalt…. dvs från min vattenkran. Blandar ihop mina julspellistor till en Total Julspellista, som extra tillval. Det är nästan beboeligt här nu, i mina sista dagars veliga på 21A i det burrande, skrikpalatset, med den vackra utsikten. Ett nytt och bättre liv vänta i fjärran på 25B, ca 100 meter bort. Så vida inte skrik-prinsen med föräldrar flyttar efter. Då flyttar jag därifrån också. Jag är förberedd på att flytta skiten ur dom… om man säger så.
Jag kan minnas när jag var liten, dagen, kvällen innan julafton , hur det pirrade i mig inför julklapparna. Då var det ju också det enda som gav pirr, materiella klappar. Materiellt var jag nog ganska bortskämd för en unge från undre medelklassen, ekonomiskt. M var mellanchef på dåvarande Svenska Finans, sedermera handelsbanken Finans, och var sällan hemma till eftermiddagen för att laga middag. Det var inget konstigt tyckte jag då, jag visste inget annat. Det är snarare i vuxen ålder jag förstod vad man eventuellt gick miste om. M hade nog det mentala handikappet att inte kunna uttrycka kärlek, inte stötta och bygga upp för sitt eget barn, men hon kompenserade detta genom att köpa saker till jul och födelsedag. Och hon kom alltid ihåg födelsedagar, på en tid då inte Facebook tvingade oss att gratulera alla, i det verkliga livet icke närvarande låtsasvännerna på vänlistan, medan man knarkar likes, och tror att man umgåtts, fast det inte känns så efteråt. Att interagera digitalt med Facebookvänner känns lite som att försöka äta sig mätt på Kemikalier. 
Men om det pirrade inför julklappsöppnandet, så var rätt många jular, i synnerhet de som tillbringades hemma, bråk, skrik, gråt och hot om att M skulle rymma hemifrån, eller bara rätt och slätt ta sig av daga. En gång sprang jag efter M, efter det att hotet hade uttalats. Och en gång var jag besviken över att M och Å hade bråkat, och att julresan till Å:s föräldrar blev inställd. Då var M vänlig nog att tala om för mitt tioåriga jag, att det var mitt fel att det inte blev någon resa. Men M var ändå duktig på att köpa presenter, och komma ihåg högtidsdagar, det får man ändå ge M. Men man förstår ändå, hur mycket som stod på spel för mig vid den materiella substitut-kärleken vid julklappsutdelningen, vilken jag var bortskämd på.
Idag ska jag faktiskt ge två julklappar, eller eg 5 st. jag ska sätta ut talgbollar 4 st på stan, och jag ska ge en påse havregryn till en fin människa som inte har det så kul nu, bara för att påminna honom om att det finns något utanför de plats han dväljes i nu, och att inte alla har glömt honom, och sorterat bort honom ur livet. Ja eller ännu värre, blivit blockad av låtsasvänner på Facebook. Ja eller ÄNNU värre censurerats av ”oberoende” faktagranskare, som lär oss veta hut vilka sanningar som är tillåtna att avslöja.
Och självklart, bibehåller jag min jultradition, att ha tvättstuga på julafton. Jag har tid från kl 18. Det är ju lite julmys det. Jag har glömt köpa julmat kom jag på. Man kanske skulle unna sig basturökt skinka till kokta ägg. Och jag har ju saffran, … kanske testa det i risgrynsgröt ? vi får se. Det är ju en massa flyttstök kvar oxå, trots att jag gjort ett mastodontjobb i mer än en vecka nu, varje dag.
Men Dod lul på er alla låtsasvänner/Facebookvänner – Patta Lul